Doomsday-dinner

Eftersom vår postapokalyptiska "Vägen"-bokmiddag så passande inföll i samband med den 21 april (då Skynet enligt Terminator 3 ska börja balla och skicka kärnvapen lite hej vilt) och långfredagen då Jesus dog gick vår middag den här gången inte efter vad som åts i boken utan efter vad vi skulle vilja äta vår sista dag i livet. Eller närmare bestämt vad Kalle skule vilja äta sin sista dag i livet. Och eftersom det är Kalle vi pratar om stod valet mellan pizza och oxfiléburgare, och då vår budget inte medgav det sistnämda var valet lätt.

Stina var kock den här gången och det blev en pizza som man absolut inte skulle ha haft något emot att äta som sin sista måltid. Den vegetariska varianten innehöll förutom den självklara ingrediensen ost även purjolök, färska champinjoner och en mycket god tomatsås och de ickevegetariska även olika typer av lyxig tapas-skinka.

Självklart hade vi alla med oss varsin konservburk, men då vi frossade i pizza var det ingen som var speciellt sugen på att öppna en sådan. Vi har därför sparat dem till ett senare tillfälle, varför inte vår kommande "Blade runner"-middag?



Som klädsel hade vi alla valt olika tolkningar av postapokalypsinspirerad klädsel. Stina och Johan visade sig matcha varandra riktigt fint.


Själv hade jag satsat på en "Mad Max"-inspirerad klädsel och tycker själv att jag lätt lyckats anamma den rätta nonchalanta attityden :-).


Efter att ha satt i oss all pizza (ja, hela pizzaberget gick åt...) var det ingen som orkade bege sig till Gråbo i hopp om att bli rånad, eller i alla fall få stryk. Men det tog vi igen dagen därpå, på vår frälsares dödsdag, då vi vandrade genom hela Visby på en mycket trevlig loppisrunda. Eftersom det var långfredag och typ allt var stängt kändes stan så där perfekt dött apokalyptisk, vilket vi bara såg som en extra bonus. Tyvärr lyckades väl ingen av oss något vidare med konststycket att hålla käften hela rundan.

Självklart avhandlades boken och det stod klart att Stina tyckte om den klart bättre än vad jag gjorde. Vi enades om att försöka klämma in en filmvisning av filmatiseringen så snart som möjligt och för att se om vi tycker mer lika i det fallet.



Ja, så här dött kan det bli när domedagen är nära! He he, skämt åsido så bara måste man ge kvällens värdinna, Stina, en eloge för kvällens stämningsfulla dukning. Det ska till en osteolog för dukning i en klass som denna.