Scott Pilgrim VS the universe. Vol 5

Tvärt emot vad jag trodde i ett föregående inlägg hann jag läsa ut Vol 5 innan jag flyttade från Umeå. Vilket känns underligt, flytten från en väldigt fin stad alltså, inte att jag läste ut Vol fem. Fast det kändes väl också lite konstigt.

Scott Pilgrim Vs The Universe är nämligen ingen upplyftande läsning. Allt positivt som ledde fram till Vol fyra har nu gått åt skogen och lämnat både Scott, Young Neil och läsaren sorgsna. Så sorgsna att Young Neil blivit rejält deprimerad och verkar spendera all sin tid rökandes på sitt rum med gardinerna fördragna. Utan att någon egentligen kan, vill eller vet hur de kan hjäpa Sex-bob-oms första och största fan.

Volym nummer fem är nämligen volymen där alla har problem.

Kim Pine, Sex-bob-ombs trummis, och en av mina favorit karaktärer har råkat ut för problem i det nya boendet. Hennes pojkvän var otrogen mot Kim med hennes nya roomie och nu hatar hon och roomin varandra.

Stephen Stills känner sig gammal, fast i livet och spenderar all sin och bandets tid åt att spela in en skiva som till sist leder till Sex-bob-ombs uppbrott. Dock spenderar han mer och mer tid med Knives, som börjar behandlas allt bättre. Både av karaktärerna men också av författaren.

Ramona Flowers är som vanligt mystisk, men känns mer och mer avlägsen Scott, trots att de bor ihop. Så avlägsen att hon bokstavligt talat går upp i rök en dag när hon och Scott har en konversation.

Scott Pilgrim har fyllt 24 år och fortfarande ett jobb. Men nu måste han slåss mot inte bara ett utan två av Ramonas ex, samtidigt. I filmen Scott Pilgrim Vs The world bestod fighten av en musikduell där båda sidors musik framkallade energi i form av olika monster. En av filmens häftigare strider om jag får säga det själv.

I boken ser dock slagsmålen helt annorlunda ut eftersom Ken och Kyle Katanyagi inte är musiker utan uppfinnare som låter istället olika robotar slåss mot Scott. Något som Scott avskyr, då robotar inte ger någon kontantbelöning om en besegrar dem. Kom ihåg att de lever i en värld som fungerar ungefär som ett arkadspel och varje besegrad motståndare exploderar i ett regn av mynt.

Scott Pilgrim VS the Universe käns som boken där alla växer upp och fastnar i vardagens rutiner, vilket vår grupp kanadensiska hipsters inte är vana vid. Förutom Wallace då, för som vanligt verkar han ha sitt på det torra och vara lika awesome som alltid. Dock börjar jag fundera på om han inte har alkoholproblem då han spenderat större delen av serien full, på väg att bli full eller blandades en drink. Vi får se om hur det går för honom i volym sex, ve vet, kanske han tar itu med sina dryckesvanor? 

Nu är det bara en volym kvar. Och trots att jag vet, på ett ungefär hur sagan slutar är jag väldigt sugen på att läsa den. Av stämningen och de cliffhangers som volym fem lämnat antar jag att volym sex är fantastisk. Då det inte verkar som att jag kan låna volymen någonstans kanske jag till och med köper den, när adressändringen har krånglat färdigt. 

   

 

Scott Pilgrim & the infinite sadness Vol 3

Det brukar ju sägas att en gång är ingen gån, två gånger är en upprepning och tre gånger är en tradition.
Så här kommer traditionsenligt ett inlägg om Scott Pilgrims äventyr.
När vi senast träffade Scott och gänget var det filmstjärnan Lucas Lee som skulle besegras. I tredje boken måste gänget slåss, inte bara mot Ramonas ex Todd Ingram utan också sitt eget ex Envy Adams.
Det är en lång bok 392 sidor, och det märks. på berättelsens kvalitet. Berättelsen, som trots bokens längd, förutom tillbakablickar, nästan bara utspelar sig under några timmar på en klubb där Sex-bob-omb, Crash & The boys och Clash at Deamonhead har konsert. Vi får, i tillbakablickar, veta hur Envys och Scotts förhållande såg ut i Collage, hur gänget lärde känna varandra och att det säker skulle vara värt att vara vegan, om en belönades med Vegan-powers. Scott hittar en save-point, Wallace fortsätter vara awesome & trummisen i The Clash at Deamonhead visar sig både ha en cybernetisk arm och kunna teleportera.

Angående föregående bok klagade jag på att de odaterade tillbakablickarna gjorde det krångligt att hänga med och en var ofta själv tvungen att lista ut när historien utspelade sig med hjälp av miljön och persongalleriet. Volym 3 använder sig av samma teknik, men tack vare alla tidshopp i tvåan är det inga svårigheter att hänga med i tillbakablickarna.
Då jag läser alla volymer i ett svep är det svårt att minnas i detalj vilken scen som hörde till vilken bok, särskilt eftersom de sista kapitlen i volym två etablerar scenen för volym tre. Samt att större delen av volym tre består av slagsmål i olika konstellationer. Det är en bra volym, den är djup och då ettan och tvåan etablerat karaktärerna kan trean koncentrera sig på att föra handlingen framåt och historien börjar äntligen ta fart. Läsvärd och värd att äga, trots de ibland lite för långa scenerna.

Jag ska försöka läsa ut Vol 4 inatt eller imorgon och blogga om den så fort som möjligt. Efter det måste jag ta en paus från Bryan Lee O'Malleys finurliga värld.
Av flera anledningar, varav den bidragande orsaken är utbrändhet, kommer jag i dagarna att flytta tillbaka till Sandviken. Det har varit ett tufft men nödvändigt beslut, hur mycket jag än tycker om att bo i björkarnas stad kan jag inte rättfärdiga att bo kvar när kroppen ibland slutar fungera pga fysisk/psykisk utmattning. Sammanlagt har jag gått i skolan i nästan 20 år och även fast jag helt klart har behövt det har jag aldrig stannat upp, utvärderat min situation och tagit en paus. Istället har jag kört på, per automatik sökt nya program, kurser och städer, för om sanningen ska fram har jag inte vågat stanna upp. Om jag inte kan identifiera mig som student, vad är jag då? Vem är jag utan det epitetet jag burit under större delen av mitt liv? Min relation till Sandviken är inte enkel, men av någon anledning gör det mig inget att flytta tillbaka, det känns till och okej. Åtminstone tills jag äntligen kommit på vd som är målet på min allt annat än raka väg i livet.
Det blev en väldigt lång utläggning där meningen egentligen var att Sandvikens bibliotek bara har Scott Pilgrim vol 5, så recension på vol 6 är inte att vänta.

Scott Pilgrim Vs the world. Vol 2 (samma titel som filmen!)

Del två av sex i Bryan O' Malley serie om Scott Pilgrim är med sina 200 sidor en av de längre delarna i serien. Om jag räknat rätt, 32 sidor längre än ettan och det kanske är det som gör den både så bra och så dålig på samma gång.

Låt oss börja med det dåliga: Egentligen är det inte mycket som är dåligt, men den är långsammare än ettan och tar tid på sig utan att egentligen komma någonstans och fightscenen mellan Scott och Lucas Lee kunde ha varit intensivare. Till skillnad från filmen där Scott även var tvungen att slåss mot Lucas Lees stuntcrew pågår fighten i serien i några rutor för att sedan övergå till en pratstund. Egentligen inget dåligt, bara oväntat och kanske en av anledningarna till att en ska vänta med att se en film innan en läst materialet den bygger på.
Nej, inget egentligt fel med varken boken eller fighten, förutom bokens början, en 33 sidor lång tillbakablick på Scotts tid på högstadiet. som sagt, jag antar att en måste läsa om boken för att uppskatta den delen.

Så, till de bra sakerna: Det är en värld full av karaktärer som alla får ett sammanhang. Vi får bland annat lära oss att Kim arbetar i en videobutik och delar boende med några tjejer som hon hatar. Stills kan laga vegansk shepards pie och Wallace är fantastisk som vanligt. Seriöst, jag skulle vilja ha en serie med honom som huvudkaraktär, han är awesome.
Vi blir även introducerade för Scotts före detta flickvän, Envy Adams, som inte alls är så otrevlig som i filmen, och Knives och Ramona slåss i biblioteket. Scott besegrar Lucas Lee och får ett item med +4 i speed, +3 i kick & +1 i will, om han bara kunde använda det.

Jag vet att en film, hur mycket jag än gillar den, inte kan dyka ner i allt serien tar upp utan måste förenkla och bearbeta, inte bara för att passa tittarna utan även investerare och kritiker. Därför, ju mer jag lär känna Scott och hans vänner önskar jag TV eller varför inte internet-serie. Kanske en miniserie? Åtminstone ett längre format som låter karaktärerna utvecklas till med än de personlighetsdrag filmen lämnar oss med. Efter att ha läst två av de sex böckerna kan jag även konstatera att karaktärerna i serien känns friare och gladare än de gör i filmen, jag börjar förstå varför de här människorna vill umgås med varandra, jag börjar till och med förstå Scotts dragning till Ramona.

Scott Pilgrim's precious little life vol. 1

En kan lugnt säga att Scott Pilgrim vs The world är en av mina favoritfilmer. Eller åtminstone den film jag sett flest gånger, då jag ser den i princip varje gång jag åker tåg. En tradition så djupt rotad att det nu för tiden känns konstigt att åka tåg utan att se den. Samt att inte sitta på ett tåg nästan varje fredag.

Hur som helst...

En av anledningarna till att jag gillar den egentligen mediokra filmen är alla referenser till tv-spel och nördkultur. Filmen skulle förmodligen inte vara lika bra om det inte vore för alla specialeffekter och annan grafik, så som diagrammet som visar ägarförhållandet i Scott och Wallace lägenhet.

Grafiken är även en av fördelarna när det kommer till serien som filmen bygger på. Resultatet hade inte gått att få fram med enbart text. 

Serien började ges ut 2004, så jag skäms lite över att inte ha tagit mig an den förrän nu, då jag både sett filmen och köpt tv-spelet som hör till. Eftersom jag hittills varit för ekonomisk för att köpa alla sex volymer ärt det bra att biblioteket har en serieavdelning och att de hade alla böcker inne. 

Dock ska jag köpa alla delar när jag får råd, de är definitivt värda att ha hemma. 

En av de många saker jag gillar med Scott Pilgrim, oavsett mediet, är världen som byggs upp och som karaktärerna verkar i. En värld där det är möjligt att slå någon så hårt att den slår i månen och det finns expressvägar som går genom människors undermedvetna. En värld full av modern magisk realism. Något som framgår tydligt i både böckerna och filmen, dock inte lika bra i spelet. 

En skillnad värd att notera mellan böckerna och filmen, är som vanligt, att böckerna är djupare än filmen, har plats för fler detaljer och större persongalleri. Samt att Ramona Flowers är trevligare i böckerna, när jag sett filmen har jag alltid ifrågasatt varför Scott så desperat vill dejta henne då hon verkar tråkig och snobbig. 

Så..yay för böcker. 

Hade det inte varit häftigt att leva i Scotts värld? Av fiktiva världar är det nog den jag hade valt, den och möjligen Gotham City. Vilken fiktiv värld hade ni valt att leva i?