Det var ett tag sedan jag orkade ta tag i att lägga upp en recension på vår fina boktriangel, men det har hänt en del sen mitt sista inlägg. Nytillskottet till familjen Möller, Ronja, gjorde entré den 10 september och sedan dess har det varit ganska fullt upp minst sagt. Men nu börjar jag så sakta återhämta mig och vi börjar få lite rutin här hemma. Så mycket rutin det nu går att få mitt i flyttkaoset....
 |
| Liten Ronja |
Den senast lästa boken var i alla fall just "The man without a face" som är en riktig liten pärla till bok. Det är ett lån från min syster, men enligt Boktipset har jag faktiskt redan läst den så tidigt som 2011. Dock verkar det som att jag missat att recensera den på bloggen. Jag älskar ju filmen, vilket var anledningen till att boken över huvud taget lästes, och även om boken var bra så måste jag säga att man i filmen verkligen tagit med det bästa ur boken och sen lagt till delar som gjorde den ännu bättre.
I korthet kan man säga att det handlar om den 14-åriga Charles Norstedt som desperat vill komma hemifrån och istället gå på internatskola då han är trött på att leva tillsammans med sin mamma och sina två systrar. Speciellt är det den äldre systern Gloria som förpestar hans tillvaro och tar varje tillfälle i akt att trycka ner honom. För att han ska lyckas komma hemifrån måste han dock klara intagningsproven och som det ser ut kommer han att behöva plugga hela sommarlovet för att komma in och inte ens då känns det som att han kommer att lyckas. Det han skulle behöva är en privatlärare.
Det är här samhällets utböling, mannen utan ansikte eller Justin McLeod som han egentligen heter, kommer in i bilden. Den yngre systern påpekar att han ska ha varit lärare och mot all förmodan går McLeod med på att undervisa honom. Det som börjar med konflikt och motvilja mot att ägna hela sommarlovet åt studier övergår så sakta i vänskap. Men då han är säker på att Gloria skulle sätta käppar i hjulet för honom måste det hela hållas hemligt...
Som sagt är det en underhållande berättelse som är finstämd, bra uppbyggd och utan att bli banal som många ungdomsberättelser annars har tendenser att bli. Däremot tycker jag att man i filmen gjort bra val när vissa delar tagits bort, gjorts om eller bytt ordningsföljd på vissa händelser.
Till exempel vet McLeod i boken inte om att Charles håller deras möten hemliga, vilket känns mer logiskt än att han faktiskt skulle acceptera det och i filmen har man även tagit bort delarna där de badar och simmat tillsammans – då det hela faktiskt känns kanske lite väl familjärt. Filmen slutar även på ett helt annat sätt än boken, och det vinner den verkligen på. Jag ska inte avslöja hur, men läs boken och se filmen! Båda mycket läs- och sevärda!
// Sofia
