Kärleksbarnet av Doris Lessing

Det här är en samling bestående av 4 långnoveller, som jag lånade efter att på Stinas rekommendation ha sett filmen ”Perfekta mödrar” som är en filmatisering i novellen ”Farmödrarna”. För en gångs skulle måste jag säga att jag filmen faktiskt lyckades med konststycket att göra novellen rättvisa och bitvis har dialogen i filmen fångat Lessings vackra språk nästan exakt. Samlingen utkom så 2003 och det är alltså en 80-årig Lessing som har skrivit en så laddad novell om kärlek och besatthet. Imponerande! Och det är verkligen en laddad situation som beskrivs där de båda ”perfekta” mödrarna tar väninnans respektive son som älskare i mycket ung ålder. En relation som ska komma att pågå tills sönerna börjar bli medelålders och som verkar kunna komma att påverka resten av deras liv. Kvinnorna har känts dessa pojkar sedan födseln så det känns nästan som en incestuös relation och särskilt med tanke på att de alla fyra umgås så nära varandra. Lessing gestaltar deras relation utan att egentligen berätta så mycket. Det är mer känsla än händelser som hon redogör för och hon gör det med perfektion.

Det är denna novell som jag tycker står ut mest i samlingen, även om jag också gillar den novell som gett samlingen sitt namn, nämligen ”Kärleksbarnet”. Som titeln antyder handlar den om ett möte som resulterar i ett barn, men jag skulle vilja säga att namnet är ganska ironiskt valt då det kanske inte direkt kan sägas vara hela sanningen. Istället är det barnafadern som kanske låter sina egna förhoppningar på framtiden bli en slags besatthet som gör att han inta kan vara nöjd med det han faktiskt har.

De två övriga novellerna fastnade jag inte för på samma sätt, men jag blir verkligen sugen på att läsa mer av Lessing. Ska ta tag i några månadsböcker först dock då jag för tillfället ligger lite efter på den fronten.

// Sofia

Hett i hettan

Mara and Dann av Doris Lessing, tillika sommarens dystopi, har varit passande att läsa nu när det varit nästan för varmt ute och solen aldrig verkat vilja sluta skina. Dystopin handlar nämligen om en värld där ständig torka börjat råda i vissa regionetr, en torka som verkar kunna sprida sig över hela världen. Huvudpersonerna i boken är de två barnen Mara och Dann, omkring 3 och 8 år gamla skulle jag tippa – i alla fall när historen tar sin början. Men vi som läsare får det tveksamma privilegiet att följa dem en bra bit på deras väg mot vuxenvärlden.

För tyvärr visar sig det här, efter en ganska lovande början, vara en ganska oengagerande roman med platta, tråkiga och klichéartade karaktärer och en historia som inte alls engagerar. Det känns bara bedövande långtråkigt när de reser omkring från trakt i trakt på jakt efter en väg undan torkan. De råkar ut för det ena äventyret efter det andra och träffar på allt från slavhandlare till krigsherrar och det borde väl vara spännande antar jag – men är det då verkligen inte. Jag fattar inte hur en författare som Doris Lessing kunnat skriva en så här föga engagerande roman. Den påminner faktiskt om den dåligt skrivna fantasy-serien om Aurian av Maggie Furey om ni kommer ihåg den, och det är absolut inget bra betyg.

Liksom den förra romanhjältinnan är Mara irriterande präktig, duktig på allt och älskad av alla. Verkligen trovärdigt ... not! Ni som läst snuskserien om grottflickan Ayla kommer kanske ihåg hur författarinnan låter henne bli den som tämjer hästar och hundar och gud vet vad och är den som leder dåtidens folk mot civilisationen typ… så känns det att följa den präktiga Mara på hennes äventyr och jag blir bara irriterad och undrar vad som egentligen hände när Lessing satte sig ner för att skriva detta.

Historien som sådan är för övrigt baserad på en gammal berättelse som man kan finna i de flesta kulturer och som Lessing gjort till din egen genom att låta den utspela sig i denna torke-härjade värld.

//Sofia

Vi minns alla den där tiden

I våras var det Doris Lessing som var boktriangelns månadsförfattare, och boken jag valde var "Shikasta". Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte istället valde hennes underbara dystopi "En överlevandes minnen" istället. Boken fyndades för ynka fem kronor och berättelsen utspelar sig  i en inte allt för avlägsen framtid där världen som vi känner till den har fallit samman.

Huvudperson i boken är en vuxen kvinna, som håller sig inne i sin lägenhet och följer världens förvandling från sitt fönster. I alla fall tills den dag som flickan Emily lämnas till henne med orden om att det nu är hon som har ansvaret för flickan.

Familjekonstellationerna som vi känner till dem börjar upplösas i detta dystopiska samhälle. Nu börjar människorna istället gruppera sig samman i grupper, eller ja, ungdomarna och barnen börjar samla sig i grupper som vandrar omkring, medan de vuxna känns allt mer främmande för världen omkring sig. I takt med att barn som inte känner till någon annan verklighet börjar växa upp förråas de och snart drar banditgäng på 5-6-åringar omkring och sätter skräck i sin omgivning. Dessa barn har ingen som helst respekt för de vuxna och att angripa och döda blir mer som en instinkt hos dem än något annat. Som en parallell till dessa gäng finns även andra ungdomsgäng som vuxit fram, där de unga ledarna faktiskt försöker verka för ett bättre samhälle. Och självklart dras Emily så småningom in i denna värld av ungdomar, medan hennes namnlösa beskyddare bara hjälplöst kan se på och hoppas på det bästa.

Parallellt med den förfallande världen utanför verkar det finnas en annan verklighet som bara existerar i berätterskans lägenhet (och kanske bara i hennes huvud?), en värld som man kan se när väggen på ett mystiskt sätt öppnar sig och låter henne ta del av scener från en annan verklighet.

Jag förtrollas verkligen av romanen och den är allt jag hoppas på av en dystopi. Jag förstår verkligen varför Doris Lessing belönats med nobelpriset i litteratur. Boken är även filmatiserad 1981. Kanske något att se när det blivit dags för bokmiddag med Lessing-tema?!

// Sofia

Nobelpristagare och science fiction-författare



Aaron i full färd med urvalet till maj månads tema

Så har det äntligen blivit dags att presentera maj månads Nobelpristagare, denna månad blir det en kamp mellan två brittiska vinnare med den gemensamma nämnaren att de även skrivit science fiction. Gissa för övrigt om det var svårt att hitta två stycken vinnare med denna inriktning i sitt författarskap.

Vi börjar med att presentera månadens författare, nämligen Doris Lessing. Då hon ska ha influerat bland andra Joyce Carol Oates och Margareth Atwood, kan ni säkert ana att jag har högt ställda förhoppningar på månadens bok. För övrigt ska visst hennes science fiction-romaner bland kännare betraktas som några av de mest originella romaner som skrivits - och det gör ju inte det hela mindre lovande.

Hon är född 1919 i Kermanshah, Iran och hon växte upp i Sydrhodesia, nuvarande Zimbabwe, men lämnade Afrika 1949 och bosatte sig i London, där hon 1950 gav ut sin första roman, The Grass is Singing. Flera av Lessings tidiga verk utspelar sig i Afrika.

Lessing är den äldsta personen som mottagit Nobelpriset i litteratur. 88 år gammal var hon när hon fick priset 2007 med denna motivering: "den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning".



Jag velade länge innan jag slutligen bestämde mig för hennes roman "Shikasta", som handlar om Johor, ambassadör från Canopus, vilken berättar om jorden i en fjärran framtid där jorden hemsöks av svält, krig och miljökatastrofer. I Johors ögon är människorna galna och fullständigt självdestruktiva. Han har fått i uppdrag att rädda mänskligheten, men tror inte själv att det låter sig göras.

Med min förkärlek för dystopier måste jag också få rekommendera hennes "En överlevandes minnen" som beskriver civilisationens förfall.

Den som tar upp kampen mot  månadens författare Doris Lessing är ingen mindre än Rudyard Kipling. Ni känner säkert mest till honom som författare till "Djungelboken" (har för övrigt inte läst och

är tveksam till om jag vill göra det) , men han har även en rad science fiction-noveller på sitt samvete. De mest berömda är "With the Night Mail" och "As Easy As A. B. C.", och det är dessa jag tänkte att vi skulle försöka hinna med under månaden. Jag tror tyvärr att de kan vara svåra att få tag i på biblioteket, men de finns faktiskt att läsa gratis som e-book. Sök bara på titel och free ebook så hittar ni dem.



Hoppas att ni är lika pepp på lite ocreddig nobel-läsning under maj månad som jag och Aaron är!







// Sofia (och Aaron)