Kärleksbarnet av Doris Lessing

Det här är en samling bestående av 4 långnoveller, som jag lånade efter att på Stinas rekommendation ha sett filmen ”Perfekta mödrar” som är en filmatisering i novellen ”Farmödrarna”. För en gångs skulle måste jag säga att jag filmen faktiskt lyckades med konststycket att göra novellen rättvisa och bitvis har dialogen i filmen fångat Lessings vackra språk nästan exakt. Samlingen utkom så 2003 och det är alltså en 80-årig Lessing som har skrivit en så laddad novell om kärlek och besatthet. Imponerande! Och det är verkligen en laddad situation som beskrivs där de båda ”perfekta” mödrarna tar väninnans respektive son som älskare i mycket ung ålder. En relation som ska komma att pågå tills sönerna börjar bli medelålders och som verkar kunna komma att påverka resten av deras liv. Kvinnorna har känts dessa pojkar sedan födseln så det känns nästan som en incestuös relation och särskilt med tanke på att de alla fyra umgås så nära varandra. Lessing gestaltar deras relation utan att egentligen berätta så mycket. Det är mer känsla än händelser som hon redogör för och hon gör det med perfektion.

Det är denna novell som jag tycker står ut mest i samlingen, även om jag också gillar den novell som gett samlingen sitt namn, nämligen ”Kärleksbarnet”. Som titeln antyder handlar den om ett möte som resulterar i ett barn, men jag skulle vilja säga att namnet är ganska ironiskt valt då det kanske inte direkt kan sägas vara hela sanningen. Istället är det barnafadern som kanske låter sina egna förhoppningar på framtiden bli en slags besatthet som gör att han inta kan vara nöjd med det han faktiskt har.

De två övriga novellerna fastnade jag inte för på samma sätt, men jag blir verkligen sugen på att läsa mer av Lessing. Ska ta tag i några månadsböcker först dock då jag för tillfället ligger lite efter på den fronten.

// Sofia