Snabbrecension; Ja jag har mens, hurså?

Nu haglar recensionerna in, snabbrecensionerna i alla fall. Som ni märker försöker jag undvika att lägga upp månadstemat, för jag har än ingen idé ens på månadsbok...

Förra året läste jag ut ca 79 böcker, förmodligen några fler eftersom jag inte la upp alla på goodreads. Återigen rekommenderar jag att ni funderar på att skaffa ett konto där, det är en nästan fantastisk sajt. 

Hur som helst, en av de utlästa böckerna var Ja jag har mens, hurså? av youtube-personligheten Clara Henry. Eftersom jag fann stort nöje i hennes sommarprat 2015 tyckte jag det kunde vara roligt att läsa något hon skrivit. Vilken tur då att denna bok, som jag dessutom tänkte köpa, fanns på Storytel.

Clara Henry har gjort sig känd för att våga prata om ämnen som feminism, mens och andra obekväma ämnen, som inte borde vara obekväma, men tyvärr är det i dagens samhälle. 

Som titeln på boken lyder handlar den om mens, Clara Henry själv ser det som en handbok för alla mensare och blivande mensare därute. 

Jag förstår hennes syfte och gillar det, jag gillar boken, vilka ord hon väljer och att hon valt att skriva den. Dock känner jag mig lite gammal för den men det är också som det ska vara, boken riktar sig nämligen till största delen åt folk i tonåren eller innan tonåren. Jag fick mens när jag var tio år och även om jag hade lite koll på ämnet sedan tidigare önskar jag att den här boken funnits tillhands. Som ett äldre syskon eller en kompis som på ett enkelt och underhållande sätt förklarar allt från skydd till pms, utan att döma eller idiotförklara. Lite pratig emellanåt, men bra ingång till ämnet men på en nivå som jag tror att boken målgrupp uppskattar.

Som sagt, underhållande och viktig läsning, som jag önskar att alla ungdomar fick tilldelade i skolan och som jag kommer att ge som present till all barn jag känner när de kommer upp i åldern. 

 

Snabbrecession; Mind = Blown

För att få ut det mesta av de 169 kronor jag varje månad betalar till Storytel försöker jag ha så öppet sinne som möjligt när det kommer till läsning. Tack vare det tankesättet kunde jag bland annat fördjupa mig i Ann Cleeves författarskap, så yay för att upptäcka nya saker.
Nu senast gav jag mig på deras kategori; Youtubers, alltså böcker skrivna av folk aktiva på youtube. Förvånansvärt många youtubers har publicerat böcker, Storytel har förvånansvärt få av dem. Eftersom jag kände för något harmlöst och lättvindigt valde jag Mind = Blown, av Matt Santoro. Han är mest känd för att göra videor med listor och så är även boken utformad. I början berättat Matt lite om sig själv men sedan är det listor och fakta för hela slanten, både fakta som Matt själv funnit och sånt han fått skickat till sig.
Trevlig och harmlös läsning som dock blev tröttsam ibland då jag läste den som ljudbok vilket innebar att Matt Santoro bara läste upp fakta i ca 3 timmar. Dock måste jag ställa mig frågande till sanningshalten i vissa fakta han presenterar, men han har väl gjort ordentliga efterforskningar få en hoppas....

Bokmiddag: Nobelpristagare: Science Fiction: Lessing/Kipling

Tom lägenhet...

Stina har ju numera flyttat ifrån Ulfs lägenhet och har precis i dagarna äntligen fått flytta in tillsammans med Freddie igen i ett trevligt litet raduhus. Men innan hon flyttade var vi självklart tvugna att att ha en liten avskedsfest för lägenheten och det gjordes i samband med en nobelpristagar-middag, nämligen temat från november 2013 där Lessing möte Kipling. Efter att ha läst månadsboken av Lessing rekommenderade jag istället ”En överlevandes minnen” och på denna baserades bokmiddagen. 

Det är en dystopi som handlar om en kvinna som håller sig inne i sin lägenhet och följer världens förvandling från sitt fönster. I alla fall tills den dag som flickan Emily lämnas till henne med orden om att det nu är hon som har ansvaret för flickan. Vi tyckte det kändes synnerligen passande med tanke på att lägenhetn var utplockad och tömt och hoppades självklart på att vi skulle få se lite omkringdragande ungdomsgäng från fönstret, precis som i boken. Tyvärr höll ungdomsgängen sig undan, men stämningen kändes ända helt rätt. Kolla bara in filmen......

 

Till middag blev det passande nog ett hopkok av vad som fortfarande fanns kvar i matväg i skåpen; nämligen spaghetti och en tomatsås bestående av krossad tomat, konserverade champinjoner och soltorkade tomater. Till efterrätt blev det smulpaj med bär. Johan och Katarina joinade också in till middagen, liksom Aaron och Sebbe, så hela gänget var samlat för en gångs skull. Mycket trevligt!

Ett rätt slappt gäng.....

Pasta med tomat och champinjon-sås

Nästan uppäten bärpaj

Och boken? Jo då, vi gillade den skarpt bägge två. Inte minst för att Lessing inte skrev läsaren på näsan, utan själv lät oss fundera ut vad vi egentligen trodde om det som hände.

//Sofia

Bokmiddag: Dödssynd: Frosseri

Mästerkockarna in action!

I början av januari hade vi den sista av dödssyndmiddagarna, och sist ut var faktiskt inte lättja ut den personliga favoriten frosseri. Och även om nu lättjan inte var temat så kan jag meddela att vi kombinerade denna dödssynd när bokmiddagen skulle lagas och valde ehh, mindre utmanande rätter att laga.

Enligt Stinas tema var ju frosseri-boken vilken valfri kokbok som helt av en kvinnlig författare, där man skulle laga valfritt recept. Stina hade valt Paulo Robertos ”Mina fastrars mat” och jag valde "USA-kokboken" av Sheila Lukins. Då även Sebbe närvarade på bokmiddagen enades vi om att lägga upp det så att jag gjorde förrätt, Stina varmrätt och Sebbe efterrätt.

Jag tog tag i den utmanande rätten ”Sommar-mackor” där man skulle skära av kanten på ljust bröd (puhh) bre på majonnäs och sen lägga på skivad romat och salt och peppar. Det var ett hårt jobb, men resultatet blev sannerligen delikat!

 

Ni ser ju svårighetsgraden.. Skiva tomat OCH skära av kanterna på brödet!

Förrätten: Sommarmackor

Därefter tog Stina vid med den rätt hon testade vid tema-månaden, nämligen spaghetti som fick stekas med olivolja och chili. Enkelt och gott!

Sen var det siste man ut, Sebbe, som naturligtvis provlagade en efterrättsbok, nämligen Sju sorters kakor julspecial. Jag kan säga att han lite tog lagandet till en högre nivå då han behövde göra liiite mer än att hacka tomater och koka spaghetti för att hans kaka skulle bli komplett. Bullar kryddade med citronskal hade han att bjuda på och det var en trevlig avslutning, även om vi enades om att vanliga kanelbulla är så mycket godare...

Efterrätt: Citronbullar

Sedan däckade vi allihop hemma i Stina soffa, hamnade i matkoma och sen var det inte så mycket mera......

Trevligt av slut på Stinas dödssynds-svit!

AAron hade inte läst boken... Och han åt inte maten... Men det blev tummen upp ändå!

//Sofia

Kvinnor som älskar av D.H Lawrence

Kvinnor som älskar är en tjock roman på över 500 sidor. I fokus står de två systrarna Gudrun och Ursula (25 och 26 år gamla) , som båda två, på sina olika sätt vägrar att tvingas in i det konventionella äktenskapet. I alla fall till en början, för snart träffar de båda två varsin man som de blir passionerat förälskade i. Något jag tycker känns lite tråkigt då romanen börjar så lovande med systrarnas konversation kring om de verkligen vill bli gifta och nödvändigheten av detta, samt till sist avslutas med hur stark frestelsen är kring att INTE gifta sig. Uppfriskande i en roman skriven på 1920-talet.

Tyvärr är mansporträtten, liksom i den förra jag läste av författaren, lite sorglig, med män som känner sig tvingade att trycka ner de mer starka kvinnorna som vågar ge uttryck för en egen röst. Det är stackars män som klagar över att kvinnorna vill sluka dem till hull och hår och kropp och själ och män som verkar så fruktansvärt rädda för kärleken att de hellre går under än ger efter för den. Jag spyr lite på dessa män och tycker det hela varit betydligt mer uppfriskande om systrarna, som i början av boken inte alls verkade vilja in i ett konventionellt förhållande, hade vänt hela manligheten ryggen. En manlighet som bland annat talar om hur obeskrivligt motbjudande en särskild kvinnotyps doft blir med tiden. Nu kommer jag inte ihåg vilken kvinnotyp det var, men jag skulle satsa på att det just är en sådan sund kvinnotyp som vägrar att inse mannens ”högre” roll.

Och jag förstår verkligen Gudrun, som i ett stycke påpekar hur underbart det skulle vara att vara man, med frihet, oberoende och rörlighet. Som det är nu kan hon inte ens ge sig ut och simma utan att det skulle bli en förfärlig uppståndelse.

Kvinnor som älskar gör mig alltså mest av allt irriterad och trött på mansgrisiga män.

//Sofia