Gurumiddag- Stina-san briljerar igen!

Så blev det dags för ännu en bokmiddag, och den här gången med temat Guru- vilken ingick i Sandras religionstema som vi läste förra våren..... Ja, vi ligger lite efter med bokmiddagarna, men det ska det bli ändring på under detta år. De sista bokmiddagarna som vi har kvar sedan förra året ska klämmas in så fort som möjligt och i år ska vi ha bokmiddagarna i samband med läsningen av böckerna- precis som det var tänkt med andra ord!


Stina-san var i egenskap av boktriangelns beskyddare och tillika guru kvällens värdinna och kock, och vilka godsaker hon hade lagat till! Hon hade snacks i form av tortillabröd med diverse tillbehör och till det en dipp av creme fraiche och vitlök, olika slags nötter och frukt, en härligt krämig lins- och kikärtsgryta som serverades med couscous, en fräsch couscoussallad och till och med en efterrätt i form av en mannagrynspudding serverad med kokos och nötter. Till varmrätten serverades dessutom nanbröd.


Värdinnan i egen hög person, vår ärevördiga Stina-san, poserar tillsammans med den smaskiga couscoussalladen. Vår måltid förgylldes ytterligare av att det vid varje tallrik fanns en vacker idolbild på vår guru. Stina-san vet minsann hur man ska behandla sina gäster!


Här är det jag som kanske lite försöker att ta åt mig äran för den goda efterrätten, men efter guidning av min guru lyckades jag komma tillbaka till den rätta vägen och erkänna mitt misstag. Det är alltså INTE jag som tillagat efterrätten som hålls fram. Däremot lät jag mig väl smaka av den, och det är ju inget att skryta med tyvärr.


Ahhh, vad skådar vårt öga- en ny rekryt. Här har vår guru i sanning fått något att jobba med! Han ser ut att i alla fall kunna lägga sig med rätt vördnadsfylld attityd om det skulle behövas och sånt är ju alltid ett plus. Nu kan vi bara hoppas på att han även kommer visa sig villig att lätta på plånboken för upplysning och vägledning:).


Och här är det jag som försöker komma i rätt stämning inför middagen, för att på så sätt kunna njuta av både andlig och annan spis!


Vår store guru uppvisar en av sina mystiska och svårbemästrade poser. Den kanske ser enkel ut, men tro mig- den kommer ta dig en livstid att bemästra om du någonsin gör det!


Ja, vad ska man säga om Johans pose? Failure! Johan verkar sannerligen vara i behov av vägledning!


Under middagen diskuterades självklart boken, men av någon anledning verkade vi fastna vid kapitlet där författaren inmundigar diverse narkotiska preparat på ett obetänksamt vis och sen inte riktigt komma så mycket vidare. Vilket kan ha att göra med att bokens handling så här nästan ett år senare var liiite dimmig, eller kanske på att vi missade bokens djupare innebörd en aning. Hur som helst var det en trevlig middag och förhoppningsvis kommer vi inför nästa bokmiddag att för första gången vara samlade hela boktriangelgänget! Så vad säger du om en bokmiddag när du är här Sandra? Vi funderar på antingen Vägen-tema eller Sandiviken-tema, eller så kanske vi till och med hinner båda. Vi är pepp på idén i alla fall!

Gudomlig inspiration

Hmn, kanske har jag blivit aningen mer påverkad av Guru och Zac O´Yeah än jag vill påskina? Hur ska man annars förklara den senaste veckans inköp?

- Rökelsehållare med Ganesha (Antar jag att det är, eftersom jag inte känner till fler elefantgudar. Men med tanke på att det tydligen finns ett antal miljoner gudar så kan det ju också vara någon annan).
- Ett gäng färgglada bindis (indiska pannsmycken).
- En bok innehållande ett resereportage av Zac O´Yeah.

Som ni ser har jag också (precis som Sofia) börjat att öva på mina yogaposer, men mer om det i ett senare inlägg :)

Stina

Recension av Guru! En resa i underlandet

O´Yeah! - då har jag äntligen läst ut månadens bok Guru! En resa i underlandet.

Det skulle vara synd att säga att jag har nått några djupare insikter om mig själv eller om religion efter att ha läst denna bok. Framförallt så skulle det vara förbannad lögn, så något sådant ska jag inte påstå. Svar nej alltså. Jag känner mig varken klokare eller som en bättre människa nu än jag gjorde tidigare.

Religionstemat fick jag helt enkelt inte ut särskilt mycket av. Men det säger nog mer om mig än om boken, eftersom religion helt enkelt inte är ett ämne som intresserar mig. Jag har lite svårt att förstå guruernas dragningskraft och varför så många människor faller för deras simpla bedrägerier. Å andra sidan ser väl människor gärna vad de vill se, såväl vad gäller religion som annat i livet så man kanske inte borde förvånas egentligen.

Det som gav mig mest var istället författarens upplevelser av Indien. Jag tyckte om att se landet genom hans ögon. Många av hans beskrivningar var så målande och fantasieggande att man fick en ögonblicklig lust att hoppa på första bästa flygplan och upptäcka Indien själv, på riktigt och inte bara genom någon bok. Överhuvudtaget väcktes en längtan efter att bara lämna allt och ge sig iväg. I hans fall var det en längtan efter ”något mer”, ett andligt sökande, som fick honom att företa sig denna moderna pilgrimsfärd. För egen del är det knappast de andliga värdena eller ett försök att hitta mig själv som lockar. Det är snarare det kringflackande och avslappnade livet som får mig att börja drömma om Indien.

Jag fick samma längtan att ge mig iväg efter att ha läst På drift av Jack Kerouac. Flera gånger under tiden jag läste Guru kom jag också att tänka på Sal Paradise. Han och Zac O´Yeach påminner om varandra, de verkar vara samma typ av människa. Intresserade av livet och av att upptäcka nya saker, vare sig det gäller religion, att testa droger eller något annat. Författarens droganvändning, när han sätter i sig space cakes vid två tillfällen och trippar fullständigt var för övrigt ett helt hillarious stycke. Särskilt som han inte lärde sig något efter första gången utan dagen därpå sätter i sig dubbla dosen och knappt hittar hem till hotellet igen. Jag höll på att dö, det var så kul.

Med tanke på att detta var mitt favoritstycke kanske det inte är helt oväntat att Zac O´Yeach inte lyckats ge mig några djupare insikter. Han har mig helt i sitt grepp när han testar droger, vilket utgör, en vad ? hundradel? av boken. Annars ger han mig inte särskilt mycket. Men det säger sig självt att en som med hull och hår slukar drograpporteringen men som gäspar trött vid stycken av djupare karaktär inte direkt tillhör den här bokens målgrupp.

Något jag saknar är mer fakta om författaren. Jag hade gärna sett att det ingått någon kortare biografi, så att man får en bild av vem han är och varför han valt att göra denna resa. Det tycker jag är lite synd, för det hade gett mig mer vid läsningen om jag redan från början visste vad han var ute efter.

Saker jag insett under läsandet av denna bok:
- Jag ogillar gränsöverskridande tantriker (särskilt bajsätande sådana).
- Man får den guru man förtjänar (det tror jag benhårt på).
- Alla osannolikheter är sannolika i Indien.
- Jag måste besöka Indien innan jag dör.

Stina