Recension av Guru! En resa i underlandet

O´Yeah! - då har jag äntligen läst ut månadens bok Guru! En resa i underlandet.

Det skulle vara synd att säga att jag har nått några djupare insikter om mig själv eller om religion efter att ha läst denna bok. Framförallt så skulle det vara förbannad lögn, så något sådant ska jag inte påstå. Svar nej alltså. Jag känner mig varken klokare eller som en bättre människa nu än jag gjorde tidigare.

Religionstemat fick jag helt enkelt inte ut särskilt mycket av. Men det säger nog mer om mig än om boken, eftersom religion helt enkelt inte är ett ämne som intresserar mig. Jag har lite svårt att förstå guruernas dragningskraft och varför så många människor faller för deras simpla bedrägerier. Å andra sidan ser väl människor gärna vad de vill se, såväl vad gäller religion som annat i livet så man kanske inte borde förvånas egentligen.

Det som gav mig mest var istället författarens upplevelser av Indien. Jag tyckte om att se landet genom hans ögon. Många av hans beskrivningar var så målande och fantasieggande att man fick en ögonblicklig lust att hoppa på första bästa flygplan och upptäcka Indien själv, på riktigt och inte bara genom någon bok. Överhuvudtaget väcktes en längtan efter att bara lämna allt och ge sig iväg. I hans fall var det en längtan efter ”något mer”, ett andligt sökande, som fick honom att företa sig denna moderna pilgrimsfärd. För egen del är det knappast de andliga värdena eller ett försök att hitta mig själv som lockar. Det är snarare det kringflackande och avslappnade livet som får mig att börja drömma om Indien.

Jag fick samma längtan att ge mig iväg efter att ha läst På drift av Jack Kerouac. Flera gånger under tiden jag läste Guru kom jag också att tänka på Sal Paradise. Han och Zac O´Yeach påminner om varandra, de verkar vara samma typ av människa. Intresserade av livet och av att upptäcka nya saker, vare sig det gäller religion, att testa droger eller något annat. Författarens droganvändning, när han sätter i sig space cakes vid två tillfällen och trippar fullständigt var för övrigt ett helt hillarious stycke. Särskilt som han inte lärde sig något efter första gången utan dagen därpå sätter i sig dubbla dosen och knappt hittar hem till hotellet igen. Jag höll på att dö, det var så kul.

Med tanke på att detta var mitt favoritstycke kanske det inte är helt oväntat att Zac O´Yeach inte lyckats ge mig några djupare insikter. Han har mig helt i sitt grepp när han testar droger, vilket utgör, en vad ? hundradel? av boken. Annars ger han mig inte särskilt mycket. Men det säger sig självt att en som med hull och hår slukar drograpporteringen men som gäspar trött vid stycken av djupare karaktär inte direkt tillhör den här bokens målgrupp.

Något jag saknar är mer fakta om författaren. Jag hade gärna sett att det ingått någon kortare biografi, så att man får en bild av vem han är och varför han valt att göra denna resa. Det tycker jag är lite synd, för det hade gett mig mer vid läsningen om jag redan från början visste vad han var ute efter.

Saker jag insett under läsandet av denna bok:
- Jag ogillar gränsöverskridande tantriker (särskilt bajsätande sådana).
- Man får den guru man förtjänar (det tror jag benhårt på).
- Alla osannolikheter är sannolika i Indien.
- Jag måste besöka Indien innan jag dör.

Stina