 |
| Mona Månstråle är helt enkelt fångad på pricken! |
Det här seriealbumet måste jag nog
erkänna att jag faktiskt fastnade mer för än själva triologin. Albumet är tänkt som
ett komplement till romanerna, där vi får följa tjejerna både innan och under
händelserna i böckerna. Berättelserna blir som en slags fördjupning av det vi
redan läst i böckerna.
Måna Månstråle som den som sammanfogar
albumets 8 delar är ju bara lysande och hon ser ut precis som jag förställt
mig. Det är kul uppbyggt med att alla delar i seriealbumet motsvarar ett av
tarotkorten i den spådom man får hos just Måna, inte minst med tanke på hennes
bitchiga monologer kring varje del. För att inte tala om slutklämmen, helt enkelt
hilarious! Sjäva den inledande delen, Månen, med Ida i centrum är nog min
favorit av de 8 avsnitten. Avsnittet är tecknat av Karl Johnsson och han har på ett mästerligt
sätt i bild fångat Idas och hennes bitchiga vänners personligheter. Helt klart
en lysande inledning på 8 stycken vältecknade och vackra Engelsfors-noveller i
bildutformning.
 |
| Bitchen Ida inleder på ett underhållande sätt berättelsen. Den Ida vi känner och älskar (eller hatar...), eller vad säger ni? |
Även den andra delen, De älskande,
tecknad mästerligt av Lina Neidestam är en favorit. Det är en berättelse helt i
bild och utan någon som helst text. Även berättelsen där Elias står i fokus är vackert tecknad, som ses nedan.
 |
| Elias och Linnéa i serieform |
Jag gillade alltså den här serieromanen och då jag snart efter började läsa Umbra var det svårt att inte jämföra dem - men mer om det i Umbras recension som kommer inom kort.
//Sofia
