onsdag 31 augusti 2016

Riktigt snabb snabbrecension: Låna är silver, Råna är guld av Catharina Ingelman-Sundberg

Jag hade egentligen från början tänkt skriva en lite mer utförlig recension till denna riktigt dåliga bok, men jag ledsnade snabbt. För ärligt, det här är inte en bok som behöver en egen recension då den är precis lika dålig och ologisk som den förra. Den förtjänar heller ingen egen recension och det är allt jag har att säga om det!

//Sofia

måndag 29 augusti 2016

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

Det här var en av Stinas tema-böcker för några månader sedan. Det handlar om ett tjejgäng, Kalmars jägarinnor som de kallar sig, som huserar i Kalmar (med omnejd)

Det jag främst gillar med romanen är språket som flyter på bra och gestaltar våra unga hjältinnor utan att det känns krystat och fånigt. Jag blir dock inte lika imponerad av den som av månadens andra bok, "Gudarna", som jag gillade skarpt och som troligen kommer att komma högt på årets topp-tio-lista.

Denna ungdomsroman skulle behöva lite av den underfundiga humorn som finns i den andra för att nå riktigt ända fram. Det blir till skillnad mot den förra, som faktiskt var ännu mörkare, mer tragiskt än något annat när tjejgänget kapar bilar, snattar och aldrig riktigt verkar ställa upp för varandra. Ibland känns de mer som fiender än som de bästa vänner de ska vara, och jag som ändå är jämnårig med författarinnan har riktigt svårt att kunna hålla med om att det var så att växa upp och vara tonåring. Nu var jag ju aldrig det i Kalmar (med omnejd), men jag växte också upp i en håla och jag kan inte komma ihåg att kompisar var så taskiga mot varandra, snarare tvärtom. Däremot kan jag känna igen mig i längtan bort och i vissa av fyllescenerna, he he.

Tycker även att romanen hade gjort sig bättre om slutet hade varit på ett annat vis, men det är ändå en klart läsvärd ungdomsroman.

//Sofia

söndag 28 augusti 2016

Rockin around the Christmastree

Med mindre än fyra månader kvar till December är det dags att lägga ut det sedvanligt sena månadstemat. Då alla mina tidigare idéer varit bajs och min fantasi börjar ta slut ska vi läsa självbigrafier. Men inte vilka självbiografier som helst, utan skildringar skrivna av rocklegenden, poeten och ikonen Patti Smith.


Patti Smith

Just Kids:

Just kids är Smiths första självbiografiska bok. En självbiografi som sträcker sig från uppbrottet från fabriksjobbet Smith hade som tjugoåring fram till efter Robert Mapplethorps död 1989. En skulle nästan kunan kalla boken för ett kräleksbrev eller hyllning till konstnären.
Jag läste Just kids på Svenska för några år sedan(2001, enligt bloggen) och Som jag minns det var det en intressant läsning full med namn boktriangeln finner bekanta, så som Jimi Hendrix och Salvador Dali. 
Patti Smith har levt ett fascinerande liv, inspirerat och inspirerats av legender ovh lyckats vara på på plats när historia skapats. Oftast på det mytomsbundna Chealsa Hotel. 
Eftersom jag redan läst boken på Svenska är jag nyfiken på texten i orginalspråk då jag tycktes skönja en viss dissonans mellan den översatta texten och känslan den ville förmedla. Eller så är det bara jag som är snobbig igen. Som vanligt är valet av språk fritt. Hur som helst kommer det att bli kul att se vad ni tycker.

Robert Mapplethorpe och Patti Smith. (Är på jobbet, så tyvärr ingen av de utmanande bilderna).


The M-train:

M-Train gavs ut 2015 och är enligt bokus.se en poetisk odysse som tar sin början på Smits favoritcaé i Greenwich village där hon reflekterar över minnen, kärleken och vardagslivet i New York. 18 kapitel som bland annat tar oss med till Paris, Berlin och Casa Azul. Enligt Smith själv är det en berättelse om ingenting. Och det är sällan jag varit så pepp på att läsa en bok om att dricka kaffe. 


   

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

Det här var en lättsam sträckläsare som jag fick i present av min kära syrra, i sommarpresent tror jag ?! Hur som helst så kom den lägligt då jag mest hade ett par tråkiga måste-böcker på nattduksbordet; tråkiga månadsböcker som blivit liggande och ett par böcker ur min (faktiskt krympande) ska-läsa-hög som känts lite mindre angelägna. För att få upp läslusten tog jag istället tag i denna och lät mig bli förtrollad ett par sensommarkvällar, och nu är läslusten på topp igen (har snart läst ut ”Kristin Lavransdotter” samt ”Århundradets kärlekssaga”) så tack Stina!

För att återgå till ”Nattens cirkus” så var det verkligen en bok att förtrollas av med ett originellt tema och spännande handling. I centrum för handlingen står två unga magiker, Celia och Marco, som sedan de var små har drillats i magins hemligheter för att tävla mot varandra i vem som är den bästa. Scenen de har att använda sig av är just nattens cirkus, eller Le Cirque des Reves, som den kallas. Det är dock ingen vanlig cirkus, utan en hemlig sådan som anländer till sin destination utan förvarning, som öppnar efter mörkrets inbrott och håller öppet till gryningen och som har attraktioner som aldrig har skådats förut.

Jag måste säga att jag verkligen fascineras av författarens beskrivningar av magin, och hur hon bygger upp idén om cirkusen, men tyvärr tycker jag att det delvis sker på bekostnad av personerna som befolkar hennes roman. För där cirkusen beskrivs så att den nästan känns levande känns ingen av hennes färgstarka karaktärer riktigt som människor av kött och blod. Samtliga karaktärer, ja till och med hennes två huvudpersoner, känns snarare platta och livlösa och utan att man egentligen engagerar sig i deras livsöden. Det är synd, för hade bara personbeskrivningarna varit bättre hade det här verkligen varit en tiopoängare till bok. Som det är nu är den ”bara” bra och det räcker ändå ganska långt!

//Sofia