Lysande inledningar

Inledningar som har något visst har diskuterats vid några tillfällen här på bloggen, och vi har fått ta del av flera lysande inledningar under våra månadsteman. De som jag först kommer att tänka på är (förstås) Nabokovs Lolita, Shirley Jacksons Vårt hem är vårt slott och den underbara inledningen av Francoise Sagans Bonjour Tristesse. Sedan måste väl även Isherwoods klassiska inledning till Farväl till Berlin nämnas, där han jämför sig själv med en kamera även om den inte tillhör en av mina personliga favoriter.

Här kommer några av mina favoritinledningar från vår boktriangeltid

BONJOUR TRISTESSE - Francoise Sagan
Denna nya känsla som förföljer mig med sin bitterhet och sin sötma nämner jag endast med tvekan vid det vackra, allvarliga namnet sorg. Det är en känsla så hel och så egoistisk att jag nästan blygs över den, fastän sorgen alltid tyckts mig vördnadsvärd. Den hade jag inte upplevt förr, men väl leda och saknad och, om än mera sällan, samvetskval. Idag är det något som sveper sig om mig som en vävnad av silke, ljuvt och eggande, och det skiljer mig från de andra.

LOLITA - Vladimir Nabokov
Lolita, mitt livs ljus, mina länders eld. Min synd, min själ. Lo-li-ta- tungspetsen gör ett trestegshopp från gommen och hamnar vid tre mot tandraden. Lo.Li.Ta.
Hon var Lo, helt enkelt Lo, när hon stod om morgnarna i strumplästen, hundrafemtio centimeter lång. Hon var Lola i slacks. Hon var Dolly i skolan. Hon var Dolores i kyrkböckerna. Men i mina armar var hon alltid Lolita.

VÅRT HEM ÄR VÅRT SLOTT - Shirley Jackson
Jag heter Mary Katherine Blackwood. Jag är 18 år gammal och jag bor tillsammans med min syster Constance. Jag har ofta tänkt att jag med en gnutta tur kunde ha blivit född till varulv, för mitt ringfinger är lika långt som långfingret på bägge händerna, men jag har fått nöja mig med det jag har. jag tycker illa om att tvätta mig, och hundar, och oväsen. Jag tycker om min syster Constance, och Richard Plantagenet, och Amanita phalloido, lömsk flugsvamp. Alla andra i min familj är döda.

THE MEMBER OF THE WEDDING - Carson McCullers
"It happened that green and crazy summer when Frankie was twelve years old. This was the summer when for a long time she had not been a member. She belonged to no club and was a member of nothing in the world. Frankie had become an unjoined person who hung around in doorways, and she was afraid."

ÄLSKAREN - Marguerite Duras
"Very early in my life it was too late. At eighteen it was already too late. I aged. This aging was brutal. It spread over my features, one by one. I saw this aging of my face with the same sort of interest I might have taken, for example, in the reading of a book. That new face, I kept it. It's kept the same contours, but it's like it is destroyed. I have a destroyed face."

I lördagens DN finns en artikel som behandlar just romaners inledningar, men mer med betoning på den allra första meningen. I Sverige har vi tydligen en tradition att prata väder även här. Ganska kul artikel även om jag inte tyckte att någon av förstameningarna som tas upp var direkt lysande. Kommer ni på några bättre kanske?

Jag tycker att flera av de ovan nämnda inledningarna fungerar även om man bara ser till första meningen. ”Lolita, mitt livs ljus, mina länders eld”, ”Denna nya känsla som förföljer mig med sin bitterhet och sin sötma nämner jag endast med tvekan vid det vackra, allvarliga namnet sorg” och "Very early in my life it was too late" får i alla fall mig att vilja läsa vidare.

En annan förstamening som lätt platsar är den från Lustans lagar av Bret Easton Ellis, och ja, det är bara en mening alltså: ”...and it's a story that might bore you but you don't have to listen, she told me, because she always knew it was going to be like that, and it was, she thinks, her first year, or actually weekend, really a Friday, in September, at Camden, and this was three or four years ago, and she got so drunk that she ended up in bed, lost her virginity (late, she was eighteen) in Lorna Slavin's room, because she was a Freshman and had a roommate and Lorna was, she remembers, a Senior or Junior and usually somestimes at her boyfriend's place off-campus, to who she thought was a Sophomore Ceramics major but who was actually either some guy from N.Y.U., a film student, and up in New Hampshire just for The Dressed to Get Screwed party, or a townie.”

Stina

Sommartider, bröllopstider

Först vill jag be om ursäkt för ett något försenat månadstema, men jag hoppas att ni har överseende. Och den som väntar på något gott ni vet... Jag hoppas i alla fall att det ska smaka, för själv har jag inte läst någon av månadens böcker. Jag tror och hoppas dock att det ska vara en trevlig blandning, med något som passar alla.

Precis som förra året har jag valt ut ett antal böcker som förhoppningsvis ska få oss att hitta den rätta sommarkänslan nu när maj äntligen är här. Eftersom det är mitt sista månadstema innan Sofia gifter sig i juli har jag också försökt att blanda in lite bröllop och äktenskapliga relationer i smeten som ett homage till min favoritsyster :)

Månadens bok: Bonjour tristesse (Ett moln på min himmel) – Francoise Sagan, 1954.

Bröllopsgästen (The Member of the Wedding) – Carson McCullers, 1946.
De små hästarna i Tarquinia, Marguerite Duras, 1953.
Summer Crossing, Truman Capote, 1943, men utgiven först 2005.
Djupandning (Breathing lessons), Anne Tyler, 1988.

I Månadens bok Bonjour Tristesse är det dock inte äktenskapets helgd som står i centrum, snarare tvärtom. Den 17-åriga Cécile njuter av sin semester i södra Frankrike och låter sig förföras av solen, havet och den första kärleken. Men när hennes far plötsligt bestämmer sig för att gifta om sig med den senaste i raden av älskarinnor får hennes sorglösa liv ett abrupt slut. Hon måste till varje pris sätta stopp för bröllopet. Den skrevs av en endast 19 år gammal Sagan och blev ganska skandalomsusad när den kom 1954.

I Bröllopsgästen är det precis som titeln antyder ett bröllop som står i centrum av handlingen, när 12-åriga Frankie fantiserar om och längtar efter sin äldre brors bröllop.

I De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras får vi ta del av de mindre vackra delarna av ett äktenskap, när två par reser på semester ihop till ett tryckande varmt Tarquinia. Följ med fyra illusionslösa individer på en semester där inte ens ett glas iskall Campari kan råda bot på ledan.

Truman Capotes första roman Summer crossing utspelar sig i New York city där vi får följa den rika, priviligerade Grady under sin första sommar i frihet. I sommarsolens hetta får hon smak för en hel del otrevligheter som sprit, marijana och olämpliga unga män. Boken var försvunnen i ca 50 år och blev utgiven först 2005.

Djupandning utspelar sig under en het sommardag när Ira och och Maggie, gifta sedan 28 år tillbaka, är på väg till en begravning. Det blir en resa längs Memory lane, en resa full av minnen. Den vann Pulitzerpriset 1989, så vi får hoppas att den lever upp till hypen.

Stina