Bokmiddag: Love Sucks (samt författarföreläsning på Bokens dag)

Vad är väl mer passande för 90-talsnostalgi än sedvanlig förfestbild?

På Bokens dag, den 15 oktober, blev det traditionsenligt utgång på författarföreläsning på Clarion hotell. I år kombinerade vi eventet med Bokmiddag, nämligen Stinas ”Love sucks”-tema från i början av året. Månadens bok var "Alltings början” som utspelar sig på 90-talet. Därför hämtades klädlådan ner från vinden, där mina gamla favoriter från 90-talet finns bevarade för framtiden. Sen var det bara att glida i de gamla glitterjeansen och favorit-ute-tröjan. Om jag skäms över min klädsmak detta sekel så här i efterhand? He he, ett rungande ja blir det på den frågan, och vi kan väl säga som så att jag bytte om inför kvällen och inte hade nittiotalsstassen på mig på jobbet. Stina däremot förkastade ett annat par favvojeans (chicken...) och körde 90-tals grunge.

90-talsoutfit - Check!

På kvällen var det sedan föreläsningar av Amanda Svensson (favorit!), Jan Gradvall och författarduon Roslund och Thunberg – lite passande att temat för i alla fall två av föreläsningarna var åt det nostalgiska hållet. Gradvall, journalist från Östergötland, har gett ut en bok med sina gamla krönikor med det passande namnet ”Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar” – vilket ju är en låtrad från en Lars Winnerbäcklåt som handlar om just hur uppväxten formar en. Och som Gradvall påpekade så är det låten som beskriver Linköping för honom, liksom det ju är för både Stina och mig. Den låten ÄR Linköping och hur det vara att växa upp där.

Stina är redo för författarföreläsning

Det är jag med!

Roslund och Thunberg i sin tur handlar om rånarna kallade Militärligan, där Thunberg var den fjärde brodern i en familj där övriga bröder var med i ligan. De berättar engagerat om hur boken blev till och det märkliga i att  stå utanför och se på medan resten av bröderna genomförde bankrån, och hur detta ändå till slut blev som normalt.

Till sist så har vi Amanda Svenssons föreläsning som handlade om hennes nya bok, ”Allt det där jag sa till dig var sant”. Vi fullkomligt älskade hennes ”Hello Dolly”, men får av föreläsningen inte samma höga förväntningar på nya boken. Fast läsa den ska jag nog.

När föreläsningarna var över blev det kaffe och macka i Vinterträdgården och till sist gick vi en sväng förbi Borgen och beställde hem pizza – för att matlagning är en kvinnofälla som de uttrycker det i månadsboken.

2014 års Bokens dag-fika

Vi hade också kunnat gå till Coop och snatta en buljong, men det ehh, kändes inte helt rätt. Istället avslutades kvällen med pizza framför tv:n innan vi typ däckade. En mycket fin kväll!

Och boken då? Jo, vi gillade den, Stina kanske ännu mer än mig. Den fångade verkligen 90-talet och hur det vara att vara ung då. Och språket var väldigt vackert med många vackra och tänkvärda stycken. Det känns som en bok man kommer ihåg långt efter att den är utläst.

// Sofia

Författarföreläsningar på Bokens dag

Sofia har ju redan berättat om vår trevliga kväll på Clarion hotell, där det anordnades författarträffar på Bokens dag, men här kommer min redogörelse också.

De författare vi fick stifta bekantskap med var alltså Johan Theorin, Maria Ernestam och Bob Hansson.

Det var kul att höra Johan Theorin berätta om sin senaste deckare Blodläge, den tredje i ordningen, som ni ju båda vet var min sommardeckare. Minst lika kul var det att höra honom dra rövarhistorier om både det ena och det andra. Flera av dessa kände jag också igen eftersom de berättas av en av romanfigurerna i Blodläge, Gerlof som är en återkommande karaktär i Theorins Ölandssvit. Om jag förstod Theorin rätt så fungerar han lite som en länk mellan böckerna, men i Blodläge har han fått en större roll än tidigare. I början av boken lämnar han äldreboendet där han bor för att flytta tillbaka till sin lilla stuga på Öland där han finner sig ha fått två nya grannar: Per och Vendela. Deras öden ska snart flätas samman på olika sätt när det förflutnas spöken är på väg för att hemsöka dem alla

Per Mörner har nyligen flyttat till Öland efter att ha fått överta en död släktings stuga. Förutom en allvarligt sjuk dotter och en surmulen och tyst tonårsson får han snart sin strokedrabbade far att tänka på också, en far han knappt haft kontakt med de senaste åren. Otäcka saker börjar att hända som verkar ha något med faderns förflutna som porrfilmsproducent att göra.

Vendela har flyttat tillbaka till Öland där hon växte upp. Hon tror på älvornas makt och vet att de hjälper till om man ber på rätt sätt – och visst hjälper de henne älvorna, men som alltid ska man vara försiktig med vad man önskar sig för det kan hända att ens önskningar slår in. Vendela vet detta bara allt för väl men kan inte låta bli att önska, bara en gång till..

För att vara en deckare tycker jag att den är ganska ospännande. Det tar tid innan det börjar hända saker och det tänder inte till ordentligt förrän på slutet. Karaktärerna är det som lyfter berättelsen i så fall. Särskilt Gerlof och Vendela tillåts att ta utrymme, fastän Per Mörner egentligen är den som står i centrum. På sina ställen blir det dock alltför fånig när Vendela går på om älvorna och deras liv. Jag önskar att Theorin inte hade brett på fullt så mycket i det fallet för annars flyter det övernaturliga fint in i vardagen och ger berättelsen en extra dimension. Gerlofs historier om tranor och varsel är trevliga ingredienser men när Vendela flummar ut totalt blir det bara fånigt.

Maria Ernestam pratade om hur gott och ont, ljus och mörker är återkommande teman i hennes böcker, vilket man kan se redan i hennes debutroman Caipirinha med Döden som utkom 2006. Det är en slags romantisk komedi med något så ovanligt som Döden i en av huvudrollerna. Den handlar om Erica som lever tillsammans med Tom. De har det bra och älskar varandra, det är i varje fall vad hon tror fram till kvällen då Tom berättar att han vill ta en paus i förhållandet. Efter detta går Erica hem och dricker sig redlöst berusad. Det är då Döden knackar på dörren:

”När döden kom in i mitt liv var jag oförberedd och mycket dålig på att säga nej. Jag släppte in honom när han bad om det och hade faktiskt ingen tanke på att jag hade kunnat stänga dörren och be honom dra, ja varför inte åt helvete.”

Döden flyttar in och i honom finner Erica en bundsförvant. Livet tillsammans med Döden får dock oanade konsekvenser när Erica tar några felaktiga och beslut. Beslut som ska visa sig vara livsavgörande och utan återvändo.

När jag läste boken för en tid sedan slogs jag av att den känns så nyskapande och osvensk. Det är svårt att få grepp om boken till en början, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på det absurda temat. Chic-lit med djup och existentiella frågor är man inte van vid. Dessutom är den rolig. Ernestam leker med språket och skapar komiska poänger mitt i allt elände, och lite svart humor är ju aldrig fel om författaren vet hur hon ska hantera den. Jag tyckte verkligen om den här boken med undantag av slutet som känns lite väl krystat så jag rekommenderar den verkligen. Jag ser redan fram emot att ta mig igenom Ernestams senaste bok, På andra sidan solen, som ligger och väntar i min Att läsa-hög.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag, precis som Erica föll för Dödens charm. Jag skulle inte heller säga nej om Döden kom och knackade på min dörr. Tvärtom skulle jag bjuda på en caipirinhi eller i alla fall en extra stark espresso.

Bob Hansson har jag aldrig läst något av men jag känner förstås igen honom från Babel. Han var lätt den av de tre föreläsarna som visste att fånga sin publik. Som Sofia redan berättat var det lite svårt att hänga med i alla vändningar, men det gjorde inte det hela mindre intressant. Vad jag kommer ihåg handlade det om hans ångest inför en Indienresa (om man behövde visum eller ej), om blåalger och om hans misslyckanden med att få till den perfekta föreläsningen. Huruvida föreläsningen var perfekt eller ej så var den i alla fall den perfekta avslutningen på det här årets Bokens dag, i alla fall om ni frågar mig.

Stina

Tumbling down the rabbit hole..

Så kommer då min redogörelse från Bokens dag. Jag spenderade dagen på jakt efter den vita kaninen. Det gick sådär.. Men jag hittade sent omsider fram till Hattmakarens boning, lite av en bedrift om jag får säga det själv.

Dagen började med ett hejdundrande tekalas där alla närvarande firade sin ofödelsedag. Och där alla var galna, alla utom jag förstås.
Det bjöds på skink- och salamismörgåsar, stekt ägg, vaniljpudding...

...och te i mängder!

Lite gos med Cheshirekatten.



Min jakt genom Visbys gator slutade vid en låst dörr, och hur jag än letade kunde jag varken hitta nyckel eller en förminskande dryck så jag kunde ta mig in genom nyckelhålet. Mycket snöpligt. Jag var så nära. Öga mot öga med den vita kaninen men inget sätt att ta mig in.


Desto gladare blev jag då när jag hittade fram till Hattmakarens sal när dag blivit till kväll.

Och så var min dag i Underlandet över. I alla fall för den här gången.

Stina

Bokens dag

Under bokens dag passade jag och Stina på att gå och lyssna på författarföreläsning till det överenskomliga priset av 90 kr, och då ingick kaffe och macka samt föreläsning av de tre författarna; Johan Theorin (som ju skrivit den bok Stina valt till detta års sommardeckare), Maria Ernestam (som bland annat skrivit "Csprihina med döden") samt Bob Hanson (som nog inte behöver någon presentation).

Inledde föreläsningen gjorde Johan Theorin, och det han valde att prata om var de skrönor han fått höra under barndomen av olika släktingar som senare kommit att spela en viktig roll i hans böcker. Det var historien med örnen (som kanske egentligen inte var någon örn) som efter mycket om och men flög in i en elledning (som vid närmare eftertanke kanske inte alls var någon elledning), det var historien om tranan som följde efter en av hans släktingar vart han än gick och det var diverse andra skrönor som kanske var sanning och kanske inte.

Efter det tog Maria Ernestam över, och hennes föreläsning handlade till största delen om hennes nya bok, På andra sidan solen. Även hennes föreläsning kretsade kring hur författarskapet i mycket påverkades av uppväxten och hur det syntes i hennes romaner.

Till sist var det Bob Hansons tur, och hans förelsäning... ja vad handlade den om egentligen. Jag har för mig att den började någonstans kring hans resa till Indien, dit han skulle åka för att finna sig själv men där han struntat i att ansöka om visum eftersom han var rädd för att han kanske inte skulle få det i tid... Ja, och sen handlade det om en massa andra saker också, som blåalger, att hans föreläsningar aldrig blev så där alldeles perfekta och en hel massa annat.

Kort sagt var det en mycket trevlig kväll och det var kul att för en gångs skull hitta på något bara Stina och jag och så var det ett perfekt sätt att förgylla en helt vanlig vardag. Det enda trista var att vår ekonim inte tillät någon författarsignering, men kanske nästa gång.

Ett fall för Drew- Kitty Drew!

På förslag av Stina, för att fira bokdagen, gick min dag i mysteriernas tecken då den romanperson jag valde att gestalta var allas vår favoritdeckare Kitty Drew. Tyvärr visade det sig att jag inte alls hade samma förmåga att attrahera mysterier som henne. Det mest mystiska som hände mig var när jag inte kunde hitta mina hemnycklar (efter en stunds letande hittade jag dem i min handväska), så tyvärr fick jag ingen nytta av mina säkerligen stora kunskaper inom deckeriet.


På jakt efter ledtrådar (gud vet till vad) på en random hotelltoalett

Utmaning!

Halo boktrianglare!

Ni har väl inte missat att det snart är bokens dag, närmare bestämt den 12 oktober. Det är ju väl värt att fira, kanske genom att spendera några timmar med en bra bok. Jag har dock ett förslag och en utmaning om ni har tid och ork att göra det lite mer spännande i år.

Varför inte leva dagen som en favoritkaraktär ur en bok och berätta i ett inlägg på bloggen om hur dagen har varit. Har man möjlighet skulle det vara kul om man tar lite bilder från dagen och lägger upp också. Vill man göra det mera spännande kan man ju låta de övriga gissa vem man ska föreställa.

Vad säger ni? Nån som är på?

Stina