Unga flickor kommer att klä sig i vitt och gråta över hans lockar

Jag blev riktigt glad när jag såg vilket tema Alex hade valt för december förra året, för "Just kids" av Patti Smith var en bok jag velat läsa men som troligen fått vänta ett bra tag på det om det inte blivit en temabok. Jag måste säga att jag verkligen gillade hennes inledning som verkligen på ett både ödesmättat och vackert vis med bara några få rader fick fram vem denna Robert Mapplethorpe var. För det här är alltså ingen biografi över Smith, utan hennes berättelse om vännen, och älskaren, Mapplethorne. Vi får följa dem båda som unga kämpande konstnärer som drömmer om att kunna försörja sig på att sin konst.

Till att börja med är de älskare, men Mapplethorne och hon går skilda vägar när han till slut erkänner för sig själv att han är homosexuell. Men pojk- och flickvän eller inte så består deras relation och livet ut är de goda vänner ända tills han 1989 dör av aids. Hon konstaterat torrt att medan hans liv rinner ut så går hennes i motsatt håll då hon samtidigt med detta är gravid och väntar barn.

Språket boken igenom är enkelt men poetiskt, men det passar berättelsen och Patti Smith har ett sätt att verkligen låta läsaren ta del av hennes upplevelser och svepas med. För de som lyssnat mycket på henne och är mer fan än vad jag är har det säkert varit kul att få frossa i hennes kändistäta anekdoter, även om jag också tycker det är kul att ta del av hennes upplevelser och särskilt kul att få göra det under den tid då hon och Robert bor på det världskända Chelsea Hotel. Och jag tycker att hon berättar om deras liv och deras kända vänner på ett sätt som känns genuint och inte som ett sätt att föra fram kändisskvaller eller namedropa den och den.

Kort sagt så gillar jag det här och ser fram emot att läsa månadens andra temabok.

//Sofia

Robert Gustavsson - Sveriges (O)roligaste man?

I dagarna har jag ägnat mig åt Robert Gustavssons självbiografi, Från Vaggan TIll Deadline.
Trevligt är att det inte är en skvallerbok även om han name droppar en hel del. Om Gustavsson skvallrar lämnar ut någon är det snarare sig själv och sina neuroser. Och det gör han med bravu. Få ämnen är tabubelagda och han försöker inte att sätta sig själv i ett bättre ljus än situationen påbjöd. Det är en traditionell bok som börjar med födelsen och slutar med hur det gick till när Robert Gustavsson fick SVT att köpa in Pingu.
På 350 sidor hinner Gustavsson med en hel del. Helt klart var han en udda pojke som växte upp till en underlig man. Han verkar ha varit hyfsat asosical med få men dominerande intressen. Cykling och meidemakeri var två sådana. Han beskriver tiden med den tajta men ack så dysfunktionella Killinggruppen. Det är en intressant historia som Robert Gustavsson berättar och han försöker aldrig att förhärliga sig själv eller sin insats. Förutom Patti Smiths självbiografi Just Kids, är Från Vaggan till Deadline en av de mest väl samansatta självbiografier jag läst.