Jag gillar Lotta Lundgren. Jag gillade henne i Landet Brunsås, Jag gillade henne i Historieätarna och hon gjorde en bra insats i julkalendern 2015.
2013 Gav hon ut kokboken Tio lektioner i Matlagning, inte en ren receptsamling, kokbok eller fackbok.
Boken inhandlades på förra årets bokrea och var tänkt att läsas i Stinas kokbokstema. Dock skulle läsningen dröja ända till i somras och då i form av ljudbok som avnjöts på tåget till Uppsala.
I och med att jag respekterar Lundgren och hennes gärning för folkbildning hade jag höga förväntningar. Kanske för höga till och med. Det blir lätt så för mig. Svårt att distansera verkat från skaparen. Kanske var inte ljudbok heller det bästa mediet för just Tio lektioner i matlagning men betalar en 169:- i månaden för Storytel måste det utnyttjas. Är Storytel värt 169:- i månaden? Vissa historier tycker jag tjänar på att vara ljudmedia, andra inte. Men det är en diskussion för ett kommande inlägg.
Långt i efterhand måste jag erkänna att jag inte minns mycket av verket och jag finner mig googlandes efter andra människors omdömen, för att fräscha upp mitt minne. Det som, dock, fastnat i minnet var författarens aktiva val att inte inkludera några bilder, varken författarporträtt eller bilder på maträtter. Ett medvetet och tydligt brott mot den rådande normen, kanske även en vinkning till tiden då kokböcker var instruktionsböcker och ordet måltidslitteratur fortfarande var okänt. Ett intressant stilgrepp som jag i teorin förstår och stöder. Och som ljudbok borde det inte spela roll om verket är illustrerat eller inte. Jag botaniserar bland länkar, officiella recensioner från tidningar och respekterade bloggar, samsas i jobbets webbläsare med Goodreads mer informella dito. Och omdömena är skiftande. Inte bara när det gäller plattform omdömet återfanns på, utan även recensentens könstillhörighet och identitet verkar spela in. Överlag hyllas verket av personer som verkar identifiera sig som kvinnor. Kanske inte så konstigt när författaren är uttalad feminist och verket är uttalat feministiskt.
Vissa partier är intressantare än andra. Lundgrens korrespondens med sin förläggare är exempelvis roligare att lyssna till än de tio recept som utgör provet i varje matlagningslektion och listan över smakkombinationer kommer gissningsvis till nytta när inspirationen tryter och byggandet av en måltid mer kan liknas vid en omgång Tetris. Av särskilt intresse finner jag kapitlet betitlat; Kön. Även det kapitel jag rekommenderar om ni själva väljer att läsa Tio Lektioner i Matlagning. Vidare finner jag nöje i författarens tankar kring könsroller, feminism, vardag och mat som politik.
Men något saknas. Verket är inte så bra som jag önskar och hur mycket jag än försöker kan jag inte uppskatta Lundgrens författarskap. Som jag tidigare konstaterat var nog ljudbok inte det optimala sättet att uppleva Lundgrens text , så kanske jag ger författaren en chans till men i skriftlig form. Sannolikheten för detta är dock liten då jag gav den fysiska texten tre försök innan jag gav upp, alltid på samma ställe.
//Alex
P.S
30min sömn FTW! :D
