Gudarna av Elin Cullhed

Det här var en av böckerna i Stinas maj-tema. Den handlar om gudarna Bita, Lilly och Jane som bor i Tierp. Enligt Google är Tierp ”en grön och harmonisk oas för hela livet” (jag skojar inte, det står verkligen så på första träffen!), men enligt vår trio tjejer, förlåt gudar, är Tierp snarare platsen man bor på om föräldrarna vill förstöra ens liv.

Det är med andra ord ingen idyll vi får ta del av när vi får följa gänget, utan det är jobbiga ämnen som tas upp som misshandel, tafsande lärare, en oförstående vuxenvärld det inte är någon idé att vända sig till, killar som sviker och en vardag där man kallas hora på daglig basis.

Jag älskar språket i boken som verkligen andas tonåring, men utan att det känns för krystat och ansträngt. Det känns på riktigt och det är skrivet så underfundigt och humoristiskt att denna roman med nästan enbart jobbiga ämnen ändå går att läsa utan att det känns allt för tungt eller jobbigt.

Som exemplet början i boken där vår berätterska Janne, eller egentligen Jane, berättar om hur Lillys misshandlande kille Daniel Abdollah (som bytt namn från Mohammad för att få fler kunder i sitt företag) viker pizzakartonger och efter att hon fått en pizza i en kartong han vikt kräks upp måltiden. Det låter inget kul då jag suger på att återberätta, men det ÄR kul och det är också kul att hon senare återanknyter till detta när hon för att smöra för Daniel nämner att hon fått pizza i kartonger han vikt (fast hon utelämnar spy-incidenten..). Eller när de bestämmer sig för att vägra bli kallade tjejer, och byter ut detta till just gudar (som en kombination av guzz och brudar). För att inte tala om deras manifest där det slås fast att: du ska inte leka med några jävla barbies, du ska inte lyssna på Håkan Hellström och du ska inte ta tillbaka ordet tjej. Eller när Jannes pappa när hon bär en minimal klänning frågar var resten är och hon kaxigt svarar - ”I ditt huvud”.

Dock kan jag inte påstå att igenkänningsfaktorn är sådär jättehög. Som sextonåring hade jag inte sex, än mindre våldssex, jag raggade inte upp alkisar och hade sex in public och jag hade inga feministiska aktioner. Jag kan ändå i vissa bitar nicka igenkännande för hade bussarna bara gått lite tätare där jag växte upp hade jag lätt kunnat åka världen runt (åka med bussen till ändhållplatsen) som förfest. Är det någon annan bok jag tänker på när jag läser ”Gudarna”, som känns väldigt originell, väldigt nu och väldigt träffsäker så är det faktiskt ”Foxfire”, Oates roman från 1993. Också den handlar om ett tjejgäng som gör uppror mot manligheten och även den kändes väldigt äkta. Nu var det längesedan jag läste Foxfire, säkert tio år sedan så jag kan inte säga säkert men jag har en känsla av att ”Gudarna” till och med känns ännu mer äkta än den förra och då den är en av mina favoritböcker är det alltså ett extremt gott betyg till våra gudar.

//Sofia

Den illustrerade mannen av Ray Bradbury

Det här är en samling noveller som knyts ihop av en ramberättelse om en man med tatueringar vars motiv får liv på natten då bilderna förändras och spelar upp sina respektive historier. En bild av dessa föreställer endast ett virrvarr av mönster och på denna ser betraktaren efter att ha varit i sällskap med mannen en timme sitt kommande liv om man är en kvinna och sin död om man är en man.

Novellerna utspelas samtliga i en kommande framtid, men då boken är skriven 1951 känns många historier tyvärr daterade och gammalmodiga. Inte heller känns de särskilt minnesvärda tyvärr och de flesta noveller blev utlästa utan att jag minns dem särskilt väl såhär nu när det blivit dags för recension. Och då läste jag ut den för någon knapp vecka sedan... ” Timmen H” är en av få noveller som ståt ut, om Mink som har fått en ny vän, Drill. En låtsasvän tror mamman, eller snarare någon ny sorts lek då låtsasvännen Drill verkar vara på modet. Barnen är i full fart och har knappt tid med något annat än Drill. Känns storyn igen så verkar en ny tv-serie vara baserad på novellen, ”The Whispers” från 2015. Novellen gillar jag, men det fåtal scener jag sett från tv-serien känns inte lika bra.

Men som sagt det här är ingen novellsamling jag direkt rekommenderar, och vill man läsa bra science fiction slår jag hellre ett slag för Stinas månadsbok från februari, "Picknick vid vägkanten". Recension av denna utlovas inom kort.

// Sofia

Aaron sa: Vitsvit av Athena Farrokhzad

Det här är en diktsamling på ca 70 sidor, tack Alex jag behövde en månadsbok som gick fort att ta sig igenom då jag ligger efter med ett par stycken teman. Berättelsen förs fram inte av författaren själv utan av de andra, lite som en grekisk kör (har visserligen inte läst något riktigt epos som använder sig av detta med väl Atwoods ”Penelopiaden” som jag rekommenderar).

Jag fångas, om än motvilligt, in av denna diktsamling som nog bäst bör läsas som en enhet, även om just vissa stycken verkligen sticker ut. Temat i diktsamlingen kretsar kring att leva i ett land som inte är ens födelseland och det finns många talesätt inklämda i dikterna. Just boken silvriga omslag kanske ska stå för att tala är silver då dikterna är så sparsmakat sammansatta. Vid en första genomläsning tänker jag först ge tummen ner, men nu när det var några dagar sedan genomläsning har den växt på mg, jag har bläddrat igenom den på nytt och läst brottstycken här och där och det här är ju bra! Det är en känsla som stannar kvar efter att boken är igenstängd och det får mig nyfiken på att läsa mer av författaren.

Men nog om mig, en recension av denna bok borde givetvis föras fram inte av mig själv, utan av resten av Möller-klanen:

Ronja sa: I min mors ögon var det dock allt för fördömande
I min mors ögon verkar författaren förakta sin familjekör och deras åsikter.

Ronja sa: Författaren verkar tycka att hennes åsikter är bättre än mammans (som min mor hoppas mer ska stå för en generell mamma snarare än författarens egen).

Bebis med mycket att säga...

Bland annat får vi veta att mamman ”vägde plastgranens för- och nackdelar mot varandra som om problemet vore hennes”. Och stycken som ”Tänk att jag sög på de brösten. Tänk att hon stoppade sitt barbari i min mun”. Man kan ju hoppas att författaren tänker föda upp sin unge på ersättning.....

Ronja sa: Mmmmm, mera mat mamma! Maaaaaaaaaaaaaaaat!

Aaron sa: Jaaa, fint glittrigt omslag. Det är Aarons bok.

Ung man med starka åsikter...

Min son sa: Ur barnamun,
ur en diktators manifest
ur mitt vackra huvud
Men inte ur dig

Min dotter sa: Ur feministisk kamp
ur en hungrande mage
ur min brors stolliga huvud
Men inte ur kaos.

Min man sa: Ur någonting
ur allting
ur någons huvud
Wait - What?

//Sofia