Bokmiddag: Den sommaren - augusti 2016

Den lokala videoaffären var en viktig ingrediens för bokmiddagen :)

Under kulturdagen blev det som sagt två hela bokmiddagar som avklarades och denna den sista var verkligen ett måste och en helt klockren bokmiddag. När vi fick höra att årets kultskräckis var ”Hajen” och att det skulle bli dive-in bio, alltså att man skulle se filmen från bassängen i simhallen, så kände vi att det bara var tvunget att bli ”Den sommaren”-bokmiddag – alltså Stinas seriebok från augusti-temat 2016. Så det blev inte bara rekord i att hela två bokmiddager avnjöts under en och samma dag utan dessutom blev denna bokmiddag av redan månaden efter att temat lästs, och det är ju verkligen rekord för att vara oss!

I alla fall så begav vi oss mot simhallen vid 19-tiden på kvällen. Men innan vi cyklade dit så försökte vi få tag på Twizzlers både i vår lokala Konsum-butik och på ”Hemmakväll”. Just Twizzlers var ju nämligen favoritgodiset i boken, men vi hade otur och fick nöja oss med jordgubbsremmar. Fast det funkade ju ganska bra också!

Sedan var det lite kul att strosa omkring på ”Hemmakväll” också då flickorna i boken ju var stammisar på sin lokala videobutik och det var där de brukade hyra otalet skräckfilmer de såg under sommaren, bland annat just ”Hajen”. I alla fall så passade Stina också på att fynda lite film när vi ändå var där och sen köpte vi lite godis också.

Vid 19.30 mötte Kalle upp oss utanför simhallen och snart blev vi insläppta och försedda med varsin simring, godis och festis – allt dessutom gratis! Efter att ha duschat och byt om plumsade vi i bassängen där vi rätt frusna såg den första halvtimmen av filmen. Efter det klädde vi på oss och såg resten av filmen från läktaren medan vi mumsade godis och fick upp värmen lite.

Och när filmen var slut begav vi oss hemåt igen. Helt klart en av de allra bästa bokmiddagen genom tiderna måste jag säga och boken tyckte vi båda mycket om och föredrog faktiskt framför månadens andra temabok som vi inte riktigt tyckte höll måttet.

Vilken bokmiddag som kommer att bli nästa är inte bestämt ännu, men förra fredagen hade vi i alla fall årets första när eftersläntraren (från 2012!!!) "Papa Goriot" avklarades. Men mer om det i ett annat inlägg!

Fortsätter vi i den här takten kanske vi till och med hinner komma ned till ”bara” 10-15 bokmiddagar kvar att ordna innan 2018. Som det är nu tror jag vi ligger och snittar runt 25-strecket ganska konstant.

// Sofia

Bokmiddag: Ryskt tema, Picknick vid vägkanten

Äkta rysk frukost: blinier, te samt något stärkande......

Under årets kulturdag, den 1 oktober, passade vi på att ha hela två Bokmiddagar under samma dag – ett nytt rekord i Boktriangelns historia. Vi började redan till frukosten med att samlas hela familjen plus Stina för att komma i stämning inför dagen.

Stina och Aaron - den ena mer ryskinspirerad än den andra....

Då temat var ”Picknick vid vägkanten”, Stinas ryska dystopi-tema från februari 2016, blev det självklart en ryskinspirerad sådan. Dagen innan hade jag fixat ryskt hembakat rågbröd och en dubbel sats blinier som serverades med gräddfil, rödlök och kaviar. Till det blev det också kaffe, lite vodka för den som kände sig manad och pålägg i form av ost, skinka och korv, som Stina bidrog med. Mycket gott om jag får säga det själv ;-). Dagen till ära var vi också ryskinspirerat klädda i våra vit- och blå/svartrandiga tröjor vi skaffat oss under en av våra Rysslands-grävningar. Lägg för övrigt märke till den ryska flaggan som prydde vårt köksbord :). Stinas bidrag.

När frukosten var avklarat hade det blivit dags för lite kultur och loppisfyndande. Så resten av picknickmaten, det skulle ju bli picknick vid vägkanten senare, lämnades av hemma hos Kalle och sen begav vi oss ut på Visbys gator. Mest blev det loppisfyndande, och karuseller och lotterier för den yngre delen av sällskapet (Aaron). Framemot eftermiddagen började alla bli hungriga så hela sällskapet drog hem till Kalle, där Johan och Katarina också joinade.

Eftersom alla var ganska trötta och hungriga kändes det lite jobbigt att gå ut och sätta oss vid vägkanten utanför Kalle (och dessutom försökte han hålla sig undan städdagen i sin bostadsrättsförening.....) så vi stannade inne hos Kalle då han ju ändå bor i en lägenhet som i princip ligger vis vägkanten. Kanske lite fusk, he he, men trevligt var det ändå. Picknickmat var precis som till frukosten blinier med tillbehör, mackor av det rysk rågbrödet med ost, skinka och rostbiff samt kaffe, te, vodka och två olika sorters korv. Till efterrätt skulle vi ha njutit av en delikat bäraladåb som Stina gjort, men då den stod kvar i vårt kylskåp fick Sebbe och jag nöjet att avnjuta den helt själva senare under dagen. Den var, ehhhh, god......
 

Aaron, Ronja och Sebbe typ vid vägkanten i Kalles lägenhet....

Självklart blev det också sedvanliga diskussioner om månadens bok och vi enades om att det var en riktigt bra och annorlunda dystopi som på något sätt kändes mer verklighetstrogen och ja skitigare än vad många amerikanska dystopier brukar göra.

Det var alltså första bokmiddagen denna dag och till kvällen avverkades ytterligare en. Mer om det i mitt nästa inlägg ;-).

// Sofia

The Crossing places, eller är det så konstigt att väga 79 kg?

I min nyväckta iver efter att ha läst ut Anne Cleeves bibliografi fortsätter min iver att läsa deckare och thrillers som utspelar sig i Storbritannien, eller på någon avlägsen plats, gärna en ö. Helst en Ö i närheten av Storbritannien.
Tyvärr blev nästa författare i ordningen en besvikelse. Ämnet verkade intressant så jag hade höga förhoppningar, som snabbt grusades. Visst, när det kommer till deckare är Ann Cleeves ingen stor författare, men hon gör sig bra på thriller-scenen. Därför hade jag nästan förträngt hur trista, obearbetade och irriterade deckare kan vara. Så Stötte jag på Ruth Galloway - deckarna skrivna av Elly Griffiths.
Huvudpersonen, Ruth Galloway är osteolog, singel och arbetar på ett universitet. Hon är även överviktig och lever i en liten stuga med två katter. Den sista meningen är mycket viktig, enligt författaren, genom bokens alla personer. Och det är där som berättelsen skaver och övergår från en dussindeckare till något att irritera sig över.
Ideligen skall det föras en stor grej över att huvudpersonen, som verkar vara en expert inom sitt fält, är överviktig. Texten tar ideligen upp hur huvudpersonen, bland annat, inte kan ha färgglada kläder för att hon väger för mycket. Omgivningens inre monologer handlar ofta om det är möjligt att hon, som överviktig person, kan vara kompetens inom ett område, eller förvåningen att huvudpersonen som gjorde slut med sin sambo för fem år sedan. För inte kan väl överviktiga personer, i synnerhet kvinnor, göra slut med någon? Nej, de ska väl vara tacksamma över att ha hittat någon som stod ut med övervikten? Visst, sambon hon gjorde slut med för flera år sedan kanske inte var den vettigaste, men åtminstone stod han ut med en flickvän som väger 79 kilo.

Som ni märker blev det här snarare en rant än en recension, men berättelsen skaver verkligen. Tar jag karaktärernas åsikter personligt? Svar; ja, ja så in i helvete. För jag lever ensam, gillar katter och väger mer än 79 kilo. Jag både dejtar och har gjort slut med personer, trots att jag enligt författaren borde klamrat mig fast vid första bästa person som stod ut med min övervikt. Jag lever i verkligheten, jag vet hur en stor del av samhället ser på överviktiga personer, jag blir utsatt för den synen nästan varje dag. Lever med omvärldens oombedda och "välmenande" råd, åsikter, som att en faktiskt borde vara tacksam när en hittar någon som står ut med ens övervikt. Oavsett om personen är en vettig partner eller inte. Mötas av den reella förvåningen från folk att en inte bara har fett i skallen, utan även kompetens inom vissa områden.  För inte kan väl en överviktig person ha åsikter och vara kompetent? Inte kan det väl vara accepterat att en överviktig person ibland blir så trött på all ångest som hör kroppen och kontexten till, utan bara för en stund acceptera sin kropp? Nej, det är väl lika bra att återigen bara klä sig i svart, köpa katter och bosätta mig långt ifrån omvärlden?    

Uppdatering, bloggens utseende.

Fick långtråkigt på jobbet och bestämde mig för att kolla på bloggers olika mallar. Och som ni ser hittade jag en mall passande för en bokblogg. Förutom att bakgrundsbilden är ändrad och all info hamnat i högra spalten istället för vänstra verkar allt vara sig likt. Vad tycker ni? Är det värt att behålla eller ska vi byta tillbaka till det gamla? Eller hitta en helt ny mall? Kanske det går att anpassa färgerna också.