För att inspirera min växande bokhög Mr X (namnförslag någon?) att börja banta har jag mellan boktemaböckerna gett mig i kast med riktig kvalitetslitteratur som har legat här hemma ett bra tag i väntan på att bli läst. Vi talar alltså om höjdarlitteratur här; nämligen de klasiska "Mysrysarna" och "Kalla kårar"-böckerna.
Vi börjar med
Mysrysaren "Mysteriet på ön", där den våpiga Nicola Penrose boken igenom gör sitt yttersta för att få chansen att dö en ond bråd död, samtidigt som hon våpar omkring i största allmänhet, samt håller på att dö av längtan efter att den mystiske främlingen Matthew. Deckarintrigen i boken är dessutom synnerligen fånig, där lilla Nicola börjar få mystiska meddelanden om att hennes föräldrar som förolyckades för ett år sedan kanske inte dog av en olyckshändelse. När sedan mystiska saker börjar hända blir det såklart oväder så ingen kan ta sig ifrån den isolerade ön. Nyskapande? Nej, kanske inte.
Vi talar här om en bok som håller
sämre standard än en Harlequinroman (och då har jag läst en del i mina dar, he he där rök min credibility...). Allt med boken suger helt enkelt. Och då menar jag ALLT (Vad hände förresten med din ambition, Stina, att delge oss allt underbart Martina Lowden klämmde in i boken med samma namn?). Hjältinnan är som sagt ett fånigt våp, handlingen har hål stora som höghus och känlsorna som uppstår mellan vår hjälte och hjältinna verkar komma från ingenstans. Det här är det sämsta jag läst någonsin. Jag hoppas innerligt att hjälten och hjältinnan kommer att leva olyckliga i alla sina dagar.
För att bara ge ett exempel på det usla i boken kan vi ta Nicolas föräldrars död. Självklart är de inte döda, utan dyker upp livs levande mot slutet av boken, och det kan man väl ta. De har hållt sig undan för att de varit hotade till livet och sannolikt skulle ha mördats om de inte gått under jorden. Men grejjen är att de hållt sig undan sin sörjande dotter ett helt år, samtidigt som hon stått där i skottlinjen för mördaren- och detta på inrådan av polisen. Så jävla ologiskt!
För att ni ska se att det här verkligen är en riktigt, riktigt usel bok kommer här några härliga utdrag:
Min dumma flicka, tänkte hon för sig själv. (Seriöst tänker någon verkligen så?)
Nästa morgon blev Nicola mycket husmoderlig. (Blir och blir, är inte detta något man antingen är eller inte är?.
För övrigt, här kommer också den ramsa som ALDRIG misslyckats med att få vår hjältinna på bättre humör. Testa det ni också nästa gång ni är nere, den här ramsan har nämligen en succes-rate på 100%- den kan inte faila:
När du tvivlar, har det svårt,
Spring i cirklar, ropa, gråt.
Här tror jag att vi lämnar Nicola och hennes patetiska existens för att istället ägna oss åt "
5 ruggiga rysare", en novellsamlingen med noveller av 5 olika författare.
Den första, "
Varg-människorna" känns precis som något Margareth Atwood skulle ha kunnat svänga ihop i en handvändning i sin "Den blinda mördaren" då historen är lika kliché, lika fånig och lika för mycket- men ändå underhållande att läsa.
"
På andra sidan" å andra sidan känns mycket mer genomtänkt och väldigt mycket Lovecraftinspirerad och handlar om en gammal man som går över en tröskel han inte borde. Underhållande även denna, och gör mig faktiskt sugen på att läsa något av Lovecraft.
"
Skräckens skepp" däremot är ingen höjdare direkt utan känns mest som en historia som skrivits en gång för mycket. Om ett skepp sjömän som stöter på ett spökskepp med en besättning bestående av sjömonster.
"
Växande fasa" vidare känns också ganska B, om en varelse som växer till sig under en hög hö. Inte helt fräscht kanske.
Till sist är det "
Masken" om en parasit som hittar till jorden där den parasiterar på en människa, men finner sig utslagen av sin egen ofödda avkomma som redan väntar på sin chans att ta över världen. Tja, den var originell i alla fall.
