Nedräkning – Allt

”Jag vill inte sluta läsa. Allt är 628 sidor lång. Den är för kort” skriver Expressen.

Jag håller inte med. Alls.

Så från och med nu ska jag varje måndag göra en avrapportering om mina framsteg i Martina Lowdens värld. Som det är nu känns det inte som att jag gör några framsteg alls, jag frågar mig själv om den nånsin ska bli utläst. Men nu börjar Nedräkningen, svart på vitt kan ni här på bloggen se hur sidantalet drastiskt minskar. Spännande, inte sant?

Ni får se hur långt jag kommit på en vecka samt ta del av det bästa/värsta från veckan som gått. Jag tänker som så, att om jag ska lida mig igenom det här, så är det inte mer än rättvist att ni får lida lite också. Dessutom tycker jag, precis som Freddie, inte om att lida i tysthet.

Veckans bästa/värsta
Har man sett the Grudge så ger faktiskt den här texten nånting ändå, vi kanske kan sjunga den nästa gång (om vi nu mot all förmodan skulle få för oss att se den igen).

2004 Vecka 47 ONSDAG (s. 332-333)
"Sånt är livet i den japanska skräckfilmen ”The Grudge”:

- Systern är död, hustrun är död, tänk så bra att socialarbetartjejen är död! Och i vårt döda lag har vi detektiverna med idag, tänk så bra att den pensionerade polisen är död! Kom igen nu, allesammans på en gång: och i vårt döda lag har vi de tre skolflickorna med idag, tänk så bra att han som hittade socialarbetartjejen är död! Fadern är död, säkerhetsvakten är död..."

Är nu på sidan 334, dvs 294 sidor kvar

Stina