Hade sett fram emot att läsa "Androidens drömmar" ett bra tag och blev rejält besviken på den. Filmatiseringen är ju så mycket bättre och boken kommer inte upp i denna nivå på långa vägar. Min besvikelse började redan efter att ha läst det korta första kapitlet där man blir introducerad för Deckard, hans deprimerade fru och deras mekaniska får. Och samma mja-känsla genomsyrar tyvärr även resten av boken, med karaktärer som känns märkligt platta och livlösa, människor såväl som androider. Och var är det roliga som ska sägas finnas i denna bok? Jag hittar det i alla fall inte! Nej, om jag ger författaren ännu en chans hoppas jag på att nästa roman kommer att vara bättre, coolare och med bättre persongestaltningar.
Stämningen som finns i filmen, ja själva coolheten i filmen, saknas även denna helt i boken vars stämning snarare dras åt det vardagsrealistiska hållet. För där filmen är noir med allt vad det innebär skildrar boken snarare jordens sista kvarlevande människor och deras meningslösa kamp för tilvaron och för att lyckas med konststycket att hitta något annat än ett mekaniskt husdjur.
Håller med dig om att karaktärerna i allmänhet känns märkligt platta, lite trist med tanke på vilka förhoppningar man hade. Vi får se om filmen istället och ha en riktigt trevlig bokmiddag ändå.
SvaraRaderaDet låter som en bra idé. Får se när vi får tid till det bara. Hur som helst borde vi se till att klämma in någon mer bokmiddag. Skulle vara fint om vi hann med alla innan 2011. //Sofia
SvaraRadera