The evil inside

Del tjugofyra
– Du har varit en riktig besvikelse för oss från början till slut. Fan, vet hur du hamnade här från första början. Men du måste ha haft något, annars skulle du simma bland fiskarna nu. Och det är ”detta något”, som kanske kommer att bli din räddning…..

Den sista meningen uttalar han långsamt och med mörkare röst än vanligt, för att verka mer manlig och riktigt betona betydelsen av vad han just sagt. För effektens skull lämnar han också en liten konstpaus innan han fortsätter igen, och hela tiden ser han kvinnan i ögonen. Han tvingar henne att stå ansikte mot ansikte med sin värsta mardröm och hon har inte ens chans att komma undan. Vilken makt det ger honom. Han, Jonas, blir för en gångs skull sedd på med fruktan. Och för att se sanningen i vitögat är han mer van vid att folk ser ned på honom, eller inte ser honom alls. Hans skepnad är inte av den sorten som inger respekt. Men nu, i den här situationen är rollerna ombytta. Han är den som bestämmer reglerna, och kvinnan är offret. Nu är det slut med att vara snäll. No more Mr Nice Guy. Och om han nu ska vara elak, kan han lika gärna vara riktigt jävlig.

I stundens ingivelse kan Jonas inte motstå frestelsen att spela upp en egenhändigt komponerad maffioso-sekvens, med sig själv i rollen som Gudfadern. Han är ett allt för stort fan av gangsterfilmer för att kunna låta bli. Ett bättre tillfälle att få användning av gamla slitna gangsterklyschor lär aldrig uppenbara sig. Lika bra att ta tillfället i akt och förena nytta med nöje. Och han gör bäst i att ta till det tunga artilleriet. Visserligen har bruden fått ett nästan sjukligt uttryck i ansiktet av rädsla, men nu när han har övertaget vill han se till att behålla det. Efter det här skådespeleriet lär han inte råka ut för fler påhopp av bruden. Och när han sen kommer hem skiter han fullständigt i vad hon tycker och tror. Om hon tror att han är Castell så kommer hon ändå aldrig att våga gå till polisen.

– Märk väl att jag säger kanske, fortsätter han sin monolog. För från mej kan du inte förvänta dig några garantier, speciellt inte efter din lilla föreställning nyss. Jag visste hela tiden att du var en satmara men det kan jag ha överseende med. Du visste inte vem jag var. Nu vet du. Och må fan ta din själ om du inte insett allvaret. Det är ditt liv som står på spel. Du har inget annat att spela med. Och akta dig noga för att underskatta mig i framtiden. Ett misstag till från dej, och du är slut. Inser du det?
Han spänner blicken i henne, och försöker se riktigt ondsint ut. Av kvinnans skräckslagna ansiktsuttryck ger det den verkan han hoppats på. Aldrig någonsin har Jonas haft den effekten på en annan människa. Vem den här Mr Castell än är, så gör man bäst i att hålla sig ur hans väg. Det har denna kvinna uppenbarligen lärt sig den hårda vägen. Om Jonas inte tyckte så illa om henne, kanske han skulle känna medlidande, men allt han känner nu är hat. Ett hat så intensivt att han har svårt att hålla sig från handgripligheter. Han vill ruska om henne igen. Rädslan han ingett henne är inte nog. Den här kvinnan triggar honom, och får fram känslor inom honom som han inte visste att han hade.

Jonas har aldrig varit mycket för våld, men just nu skulle det sitta fint med en snyting. Mitt i hennes fula plyte. Han ler för sig själv. Ett elakt leende som får hans annars så mjuka och feminina drag att hårdna. Leendet förfular honom. Säkert skulle han inte ha känt igen sig själv om han i det ögonblicket sett sig i en spegel. Den här natten har inte tagit fram Jonas bättre sidor. Frågan är om han kommer att vara samma människa när natten är över. Han kliver fram mot kvinnan med tunga steg. För varje kliv han tar rycker hon till, nästan som om hon blivit slagen. Jonas njuter, samtidigt som han skäms över sig själv. Men nu är ingen tid att backa undan. Han ska föreställa Castell, och troligen hade Castell slitit hjärtat ur kroppen på den här kvinnan för länge sedan. Hon borde vara tacksam mot Jonas, inte sitta ihopkrupen som ett skrämt djur. Det irriterar honom att se henne så där, samtidigt som han, trots sina försök att förtrycka känslan, fortfarande njuter av sin makt. Han stannar mitt framför henne och sjunker ned på huk så att hans ansikte är i nivå med hennes. Under tiden som gått har han inte släppt henne med blicken, och nu fortsätter han njutningsfullt sin lek. Han sitter kvar några sekunder och ser hur det rycker i hennes ansikte. Tårar rinner nerför hennes ansikte nu, men hon ger inte ett ljud ifrån sig. Antagligen är hon för rädd för att väcka hans vrede, för hon vågar varken titta bort eller röra sig. Hon är paralyserad av skräck inser han. Han har aldrig riktigt förstått det uttrycket innan men den här grönhåriga skräckslagna kvinnan illustrerar det perfekt. Utan förvarning skjuter han fram en hand och håller den framför hennes ansikte. Vid den plötsliga rörelsen rycker hon till så häftigt att huvudet slår i backen med en smäll. Det bekommer inte Jonas, han sitter kvar på samma sätt med handen kvar i luften framför hennes ansikte. Men sekunderna går och kvinnan ser fortfarande frågande på honom.

– Dumma bitch, väser Jonas lågt. Hon har uppenbarligen inte sett Gudfadern.
– Kyss ringen, förklarar Jonas med himlande ögon, och viftar med lillfingret framför hennes mun. Snabbt böjer kvinnan huvudet framåt och trycker sina läppar mot ringen.
– Duktig flicka, berömmer Jonas hånfullt. Vill du att jag ska lossa på handklovarna nu? För du skulle väl aldrig drömma om att försöka med något så dumt som att rymma, eller hur? Farbror Jon, börjar han, men inser sitt misstag i tid. Mr Castell är inte att leka med!

Stina