Månadstema juli: Cilla Naumann

Jag har inte orkat öppna en bok sedan i början av maj och hade helt glömt att jag hade temat för juli månad. Snart åker vi på semester för, förhoppningsvis, lite välförtjänt vila och avkoppling och därför känns det dags att lägga ut boktemat innan dess, för annars kommer det helt enkelt inte att bli av.

Det har varit något av en jobbig vår så jag hoppas på att hinna ladda batterierna lite och få lust till såväl bokläsning som bloggande under semestern. Det återstår dock att se hur det blir med det, men ni lär väl om inte annat märka av min aktivitet på bloggen hur går.

I alla fall så kör jag på ett säkert kort nu i juli månad och väljer två böcker av Cilla Naumann, som jag vet att både jag och Stina tidigare här läst både romaner, noveller och ungdomsböcker av tidigare under bloggens historia. Eftersom det är Almedalsvecka för tillfället och det känns passande med en bok som har ett tema som är högaktuellt i och med SD:s framgångar och diskussionerna kring flyktingpolitiken blir det hennes sjätte roman "Fly" som blir månadens bok.

Den utspelar sig på en icke namngiven flyktinganläggning som skapats för att lösa Europas flyktingproblem. Flyktingarna sorteras efter vilka som ska få tillträde till unionen och vilka som inte ska få det och vi får följa det hela genom ögonen på de tre huvudpersonerna.

Orkar man kan man även ta sig ann hennes "Vad ser du nu", som låter läsaren lära känna en kvinna genom ögonen på hennes väninna, make, mamma och dotter.

// Sofia

På en vacker men avlägsen halvö, en välbevakad enklav i unionen, inleds ett försök att lösa ett av Europas stora problem. Här har man låtit bygga ett litet mönstersamhälle där de nyanlända samlas upp innan de slussas vidare till medlemsländerna efter rigorösa kontroller; de som saknar giltiga papper skickas obönhörligen tillbaka.

Till denna plats anländer romanens tre huvudpersoner – Marianne, Willy och Leila – av olika skäl. Marianne, frånskild jurist som lockats av projektets lovvärda målsättning, har fått arbete som handläggare, ett arbete som hon blir djupt engagerad i. Willy, minister i sitt hemlands regering, har utsetts till högsta chef för anläggningen och insett att han för trovärdighetens skull måste bosätta sig på platsen. Leila, som behärskar tre språk, har anställts som tolk men är i själva verket där av helt andra skäl som bara några få känner till. Mellan Marianne och Leila uppstår en nära vänskap, och Mariannes förhållande till Willy utvecklas till en kärlekshistoria som måste döljas för omgivningen.

Dessa tre människors liv och röster flätas samman till en fängslande berättelse där det är uppenbart att varje ytterligare vittne omkullkastar handlingen och där frågan om hur det kunde hända återstår för omvärlden att söka svaret på.

Fly, som är Cilla Naumanns sjätte roman, kan ses som en kuslig framtidsvision eller en skrämmande beskrivning av det som redan är verklighet: ett spel mellan oss innanför gränserna och dem utanför. Ur denna skildring av rädsla och korrumperad makt växer också dramat om de tre huvudpersonernas vänskap, kärlek och lojalitet.

På en vacker men avlägsen halvö, en välbevakad enklav i unionen, inleds ett försök att lösa ett av Europas stora problem. Här har man låtit bygga ett litet mönstersamhälle där de nyanlända samlas upp innan de slussas vidare till medlemsländerna efter rigorösa kontroller; de som saknar giltiga papper skickas obönhörligen tillbaka.

Till denna plats anländer romanens tre huvudpersoner – Marianne, Willy och Leila – av olika skäl. Marianne, frånskild jurist som lockats av projektets lovvärda målsättning, har fått arbete som handläggare, ett arbete som hon blir djupt engagerad i. Willy, minister i sitt hemlands regering, har utsetts till högsta chef för anläggningen och insett att han för trovärdighetens skull måste bosätta sig på platsen. Leila, som behärskar tre språk, har anställts som tolk men är i själva verket där av helt andra skäl som bara några få känner till. Mellan Marianne och Leila uppstår en nära vänskap, och Mariannes förhållande till Willy utvecklas till en kärlekshistoria som måste döljas för omgivningen.

Dessa tre människors liv och röster flätas samman till en fängslande berättelse där det är uppenbart att varje ytterligare vittne omkullkastar handlingen och där frågan om hur det kunde hända återstår för omvärlden att söka svaret på.

Fly, som är Cilla Naumanns sjätte roman, kan ses som en kuslig framtidsvision eller en skrämmande beskrivning av det som redan är verklighet: ett spel mellan oss innanför gränserna och dem utanför. Ur denna skildring av rädsla och korrumperad makt växer också dramat om de tre huvudpersonernas vänskap, kärlek och lojalitet.

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

Jag har ju haft en förkärlek för Alex tidigare val av diktsamlingar och lyrik, så när detta var ett av tema i somras förväntade jag mig ännu ett tema att förtrollas av, men icke!

Jag vet att diktsamlingen har setts som lite av ett feministiskt manifest och att samlingen när den utkom var banbrytande genom att den skildrade vardagen med att leva tillsammans med en alkoholist, men jag blir faktiskt mest irriterad av läsningen. För jag ser verkligen inget feministiskt alls i att stanna kvar tillsammans med en alkoholist och låta sig själv och barnen hunsas av honom. Ok om du själv kanske känner att det är något du orkar leva med, men jag tycker att det är så fel och ryggradslöst både av den alkoholiserade mannen själv och av Märta Tikkanen att låta de gemensamma barnen genomleva detta. Och visst, som hon skriver i samlingen, så älskar ju barnen sin far – men barn älskar ju villkorslöst och bara för att de älskar någon som inte alls förtjänar det så är det knappast något skäl för att stanna kvar!

Som en skildring av vardagen tillsammans med en alkoholist är den visserligen både bitvis vackert och poetiskt skildrat, men jag tycker mest av allt att det är tragiskt och jag blir verkligen inte sugen på att läsa något mer av Tikkanen.

//Sofia

Att lära av sina misstag. Och inte.

Det är tyvärr inte min starka sida att leverera månadens tema i tid har det visat sig, och den här månaden är inget undantag. Oktober är precis slut och här kommer en mer än lovligt sen presentation av månadens böcker. Jag skulle lova bättring till kommande år, men det klingar falskt även i mina egna öron, so lets not pretend.

Nu är det ju så att även juli efter viss förvirring blev mitt månadstema. Därför blir det två kompletterande böcker i ett kombinerat juli/oktober-tema.

Månadens bok i juli är Lena Dunhams Not that kind of girl. En ung kvinna berättar vad hon ”lärt av livet”. Dunham är som ni säkert redan vet skaparen av tv-serien Girls och har kommit att bli en något omdebatterad feministikon. Vare sig vi lär oss något eller inte så kommer vi garanterat inte att ha tråkigt i Dunhams sällskap.

Det är såklart bra att lära av sina misstag, men vissa tycks helt enkelt dömda att upprepas. Man vet av erfarenhet vad man borde göra men gör helt tvärtom. Det ligger en slags frihet i det tänker jag. Att veta vad man borde göra men ge blanka fan i bättre vetande. En del misstag är värda att upprepa och ingen beskriver det bättre än Lena Andersson.

Låt oss därför skita i sunt förnuft och gå på känsla, ända in i kaklet. För Ester är på nytt månadens huvudperson, och Ester gör ingenting halvdant. Det är allt eller inget. Vinna eller försvinna. Säga vad man vill men man måste ändå beundra hennes ihärdighet. Utan personlig ansvar är månadens bok i oktober.

Månadens bok juli - Not that kind of girl. En ung kvinna berättar vad hon ”lärt av livet”, Lena Dunham 2014.

Månadens bok oktober – Utan personligt ansvar, Lena Andersson 2014.

Stina

Denna dagen ett liv, del två.

Först och fräst måste jag be om ursäkt. Misstänker nämligen att min ovana att antagligen vara sen eller låta bli att lägga upp teman är orsaken till förvirringen. Förhoppningsvis blir jag punktligare i framtiden, förhoppningsvis.
Så, till Juni månadstema som av olika orsaker är två veckor försent. Varför skriver jag två veckor? Jo för att det är sällan en kan matcha månad och tema så perfekt som i juni. Tyvärr blir det nog inte värdens roligaste läsning, vilket jag förvarnade om i bibliotekarieinlägget, men vad gör bristen på underhållningsvärde när det ser snyggt ut?

Månadens bok.

Temat för Juni är: Ulysses av James Joyce. Ett verk som verkligen satt sina spår i litterära och kulturella kretsar. Trots att den är nästan hundra år gammal lockar berättelsen fortfarande turister att vandra i dess fotspår i Dublin, Både berättelsen och formatet är välkänt, Ulysses kallas för den första modernistiska novellen och handlingen utspelar sig under en enda dag och slutet består av en femtio sidor lång monolog. Svår att läsa och svår att beskriva, så som en modernistisk berättelse ska vara. en varför ska vi ödsla tid på en bok till och med en snobb som jag drar mig för att läsa?
Jo för det datum den utspelar sig såklart.
Hela berättelsen utspelar sig nämligen 16:e Juni! Är jag inte klurig så säg?

Månadens komplettering

Men vi är inte färdiga där. Som komplement till berättelsen, och kanske även för djupare förståelse, tänkte jag att vi skulle läsa Dag ut och dag in med en dag i Dublin av Erik Andersson. Andersson blev uppmärksammad för sin nyöversättning av Ulysses, en översättning som sägs vara den mest korrekta av en oöversättlig berättelse. Dag ut och dag in...bygger på anteckningarna Andersson förde under arbetet med översättningen och ger en inblick i översättningsprocessen och vilka utmaningar en översättningar en översättare måste tampas med. Av den anledningen är det en bra idé att försöka få tag på Anderssons översättning av Odysseus, men det är absolut inget krav.


 

Månadens tema juli: Nellys Sachs vs Verner von Heidenstam

Under julis månadstema blir det två svenska nobelpristagare som får fajtas, nämligen Nelly Sachs mot Verner von Heidenstam. Precis som jag gjorde under förra årets sommartema för nobelpristagare blir det två poeter som får mötas, det känns lagom sommarslappt känner jag.

Bild från: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/45/Nelly_Sachs_1910.jpg/220px-Nelly_Sachs_1910.jpg

Nu är ju egentligen Sachs tysk, född 1891 i Berlin, men hon flydde till Sverige från Hitlers judeförföljelser tillsammans med sin mor, blev svensk medborgare år 1952 och dog i Stockholm 1970, 78 år gammal.  Nobelpriset fick hon år 1966 med motiveringen: "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde". Skrivandet skedde mest under nattetid för att inte störa modern som hon delade lägenhet med samt under de perioder hon togs in på Beckomberga sjukhus. Det var under tiden på mentalsjukhuset som några av hennes viktigaste verk tillkom.

Hennes poesi handlar om det judiska folkets olyckor, vilket även månadens bok kommer att handla om; hennes ”I dödens boningar”. 56 år gammal debuterade hon som poet med detta verk som sägs innehålla en radikalt annorlunda poesi. Uppdatering: Då boken ej finns att låna på Almedalsnbiblioteket kan man välja mellan att även läsa hennes "Glödande gåtor".

Bild från: http://www.stockholmskallan.se/PostFiles/SMF/SSMC002624S.jpg

Verner von Heidenstam i sin tur föddes 1859 i Örebro län och dog 1940, 80 år gammal i Övralid i Östergötland. Det är hans debutverk, ”Vallfart och vandringsår” som vi kommer att läsa under juli månad. Den avvek från den rådande svenska diktningen med realism och naturalism och fokuserade istället på romantik, individualism och sensualism.

Heidenstam var adelsman, ledamot av Svenska akademien 1912-1940 och tilldelades nobelpriset i litteratur 1916 med motiveringen: ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”.

Hoppas ni tycker det låter som ett passande sommartema!

// Sofia 

Bokmiddag: Sommar

Ute på "stan" med en liten kaosperson

 Ni behöver inte säga något, men jag vet att jag ligger lite efter på rapporteringen av bokmiddagarna. Denna genomfördes i juli månad och egentligen skulle den ha tagit plats i Visby under den värsta turistsäsongen. Planen var att leta upp Visbys bästa lökringar tillsammans med en så liten bebis som möjligt (Aron låg bra till där…). Så blev det dock inte riktigt…. Men vi tyckte att det ändå blev en ganska passande bokmiddag då handlingen i mitt sommartema 2012 var just en roman som delvis handlade om att få barn och hur svårt det kan vara att göra de små liven nöjda...

 

Nej, jag posar inte...

Inte jag heller....

Och absolut inte jag!

Så istället för att orka iväg till stan på söndagen efter att Stina sovit över hos oss degade vi hemma framför tv:n, samt åt en synnerligen trevlig brunch.

Synd på lökringarna, men ganska passande ändå med en middag som slutade med att familjens minsting fick oss så trötta att vi inte riktigt orkade företa oss något….. Och javisst ja, det blev inte så mycket prat om boken heller... Men så tyckte vi också att Sara Dessens "Mycket mer än så" inte var så mycket mer än en ordinär ungdomsroman som dög för stunden, men absolut inte var något utöver det vanliga.

Någon var glad i alla fall ;-)

//Sofia

Tema: Frosseri

Jag har äntligen tagit mig i kragen och klarat av Stinas Frosseri-tema från juli förra året, där vi skulle välja valfri kokbok av en kvinnlig författare och laga ett valfritt recept. Eftersom jag är en lat människa utgick jag från en kokbok jag redan hade hemma och då urvalet var något begränsat blev det Sheila Lukins ”USA-kokboken” som fick den äran. Jag har haft kokboken hemma i säkert tio år, ett fynd från bokrean, men ska ärligt erkänna att jag faktiskt aldrig lagat något från den. Man kan kanske tycka att det därför var på tiden. Dessutom vad är mer passande på ett frosserit-ema än amerikansk matkultur?

Hela det komplicerade receptet ;-)

Eftersom jag är en konstaterat lat människa och kombinerade frosseri-temat med en av mina personliga favoriter, lättjan, valde jag en rätt från hennes frukost-avdelning, nämligen stekt potatis. Ni hör att ambitionsnivån är hög va, he he.

Snyggt upplagda ingredienser :)

 Först skulle potatisen ugnsbakas en timme och under tiden tärnade jag lök och paprika och stekte dem i ca 10 minuter. Därefter tillsattes den ugnsbakade potatisen, vilken även den tärnats. Sedan stektes det hela 10 minuter till och därefter saltade och pepprade jag. Klart!

Eftersom författarinnan rekommenderade att det  hela serverades tillsammans med stekt ägg stekte jag även ett ägg till. Vad gör man inte för konsten?!

Ta da - stekt potatis med stekt ägg

Nu var ju som sagt även lättja inbakat i frosseri-bilden, vilket innebar att jag inte orkat sminka mig eller ens klä mig vettigt varmed min kära make får ställa upp på porträttbild. Lägg märke till Aaron i bild som bjuder till och illustrerar lättjan.

Man och son impade över mina kokkunskaper!

//Sofia

Tvillingarna 69. Jordbävningen

Hemma tillsammans med en mycket vaken 2-åring som vägrar att sova middag är det bara att inse att det inte går att sitta och recensera något mer komplicerat än säg en tvillingbok. Min lilla kaosperson, även känd som Aaron, är alltför hjälpsam och sällskaplig för att jag ska orka koncentrera mig på någon särskilt komplicerad recension.

Tänkte därför ta tag i en av julis utlästa böcker, ingen mindre än nr 69 i ordningen, Jordbävningen-

I denna är det återigen dags för allas vår Jessica Wakefield att ta tillfället i akt att få stå i centrum. Denna gång är hon den enda som verkat ha vaknat när det varit en lättare jordbävning i Sweet Valley, och naturligtvis är hon inte sen med att spinna vidare på historien och vitt och brett prata om hur hon måste vara extra känslig och säkert kan förutspå naturkatastrofer. Lila Fowler, som naturligtvis blir sur över att det är Jessica som står i centrum och inte hon kan inte vänta med att avslöja Jessica som den bluff hon faktiskt är.

Det här är en ganska småtrevligt tvillingbok när Jessica gör det hon gör bäst – nämligen att trassla till det för sig och hamna i en situation som knappt ens hon kan trassla sig ut ur. Det är dock en sak som stör handlingen och det är sidohistorien om Steven. Han blir vegetarian efter att en av hans idoler sjunger en sång om djurplågeri – men eftersom han är bosatt i Sweet Valley och liksom många andra är lätt sinnessvag tar han det naturligtvis till en helt ny nivå och kan inte heller bära kläder av djurhud eller av någon outgrundlig anledning äta onyttig mat…. Bara fånigt och irriterande!

//Sofia 

Aaron kände att recensionen inte var komplett utan följande tillägg:
¨-+o-mpliTvillingarna 69. JordbävningenCe'

raD
*
*

Bokduell nr 6 - Gabriela Mistal vs Pablo Neruda

Nu har det äntligen blivit dags för att se vem som gick segrande ur juni månads duell – då poeterna Gabriela Mistral och Pablo Neruda möttes i en spännande fajt! Det blir bokduell 6 i ordningen, men endast den andra för i år. Har ni glömt ställningen så ligger den till som följande: 

Sedan förra året är ställningen 3-1 till de kvinnliga författarna.

1. Morrison vs Hemingway, 1-1
2. Elfriede Jelinek v Jean-Marie Gustave le Clézio, oavgjort 0-0       

3. Alice Munro vs Saul Bellow, 1-0                                                   

4. Doris Lessing vs Rudyard Kipling, 1-0                    

I år är det hittills manlig ledning med 1-0 (Nadine Gordimer vs J M Coetze). Låt oss se om våra poeter kan ändra på detta!

Bild från: http://www.memoriachilena.cl/602/articles-69637_thumbnail.jpg

Vi börjar med Pablo Nerudas diktsamling, ”20 kärleksdikter och en förtvivlad sång”, vilken är en härlig tunn liten sak. Och säga vad man vill om hans kärlekssånger, men jag tycker inte de skiljer sig nämnvärt från hans förtvivlade sång då de allihopa är ganska genomsyrade av just förtvivlan. I dikterna är det en kärlek, men en sorgfylld och ensam kärlek som skildras. En kärlek som aldrig riktigt känns som att den kommer att bestå.

Lite vanvördigt kan jag säga att jag kommer att tänka på antologin ”Mäns dikter om kärlek" som jag fick av min käre styvfar i present medan jag läser Neruda. Så många fnittriga stunder vi tillbringade vid den medan vi läste rader som ”ditt kön är mörkrött och fuktigt som fruktkött” och diverse andra roliga rader är jag osäker på om detta verkligen ska ses som ett negativt betyg. Men ja, kanske ändå....

På sina ställen påminner den även om höga visan (konformationens enda höjdpunkt i bibelläsningsväg) i sina beskrivningar av kvinnokroppen som liknas vid kullat och blommor och växtlighet. Som exempel första stycket ur första dikten:

 

”Kvinnokropp, vita kullar, vita lår,

I din hängivenhet liknar du världen.

Min grova bondkropp plöjer dig

Och får en son att växa ur den djupa jorden”.

Tyvärr är ganska många av dikterna snarlika och de känns ganska föga engagerande. De känns även aningen klyschiga och det är ju aldrig bra om man vill vara originell…..Eller också är det bara jag som är för okulturell. Men diktsamlingen får i alla fall en klar tummen upp för sin korthet och koncishet.

Om det är någon av dikterna jag tyckte bättre om än de andra måste det vara nummer 10. Den känns mer drömlik än de andra.

10.

Även denna skymning har vi förlorat.

Ingen såg oss i kvällningen hand i hand

Medan den blå natten föll över världen.

Från mitt fönster har jag sett

Västersolens spel bland avlägsna kullar.

Ibland, som ett mynt,

Tänds ett stycke sol i mina händer.

Jag mindes dig med hjärtat sammansnört

Av denna sorgsenhet, som du känner så väl.

Var var du då?

Bland vilka människor?

Vad sade du till dem?

Varför måste all min kärlek komma över mig

Just när jag är sorgsen och du fjärran?

Till golvet föll den bok man alltid läser i skymningen

Och som en sårad hund kröp min rock till mina fötter.

Alltid, alltid om kvällarna drad du dig undan

I den framrusande skymningens riktining, där tingens gestalt suddas ut.

Bild från: http://southernpacificreview.com/wp-content/uploads/2012/03/mistral.jpg

Så har det blivit dags med en kik på Gabriela Mistrals bidrag, ”Dikter i tolkningar av Hjalmar Gullberg”. Diktsamlingen av Mistral, med dikter från hennes olika verk är sympatiskt nog illustrerad med träsnitt av Bo Beskow, vilket blev en glad överraskning. Dels är bilderna väldigt vackra och dels är det lite roligt då han är pappa till min styvmamma. Samlingen inleds med en inledning om Gabriela Mistral och hur hon kom att börja skriva sina dikter, mycket trevligt måste jag säga då kunskapen om henne var minst sagt begränsad.

Kort sagt kan man säga att hon, om man får tro inledningen, började sin bana på grund av en olycklig kärlek. 20 år gammal möte hon Romelio Ureta. Enligt inledningen vet man mycket lite om deras förhålladne, förutom det att han svek henne. 1909 tog han dessutom sitt liv, vilket gjorde Mistral förtvivlad. Hon har publicerat Los sonetos de la Muerte, Dödens sonetter, som en hyllning till honom.

Hennes dikter speglar mannens svek, hennes förtvivlan och sorgen över att aldrig få bära fram sin älskandes son. Det är dikter fyllda av smärta, förtvivlan och senare även med hopp. Det är dikter, som till skillnad från månadens manliga motsvarighet, berör och har tyngd och som man kan känna igen sig i. Det är alltså ingen tvekan om att det blir Mistral som står segrande i månadens duell, och jag blir sugen på att läsa flera av hennes samlingar. Synd då att detta var den enda som fanns på Almedalsbiblioteket…..

I Ballad (Balada),, får vi ta del av sveket:

Han följde hem en annan;

Jag såg dem gå förbi.

Som vanligt sjöng på vägen

Blott vindens melodi.

Och dessa usla ögon

Såg honom gå förbi!

Hans kärlek får en annan

På jordens blomsteräng.

Ett rosentröd har taggar;

En sång har slutrefräng.

Men honom får en annan

På jordens blomsteräng.

Ny kysser han en annan

På stranden till vårt hav;

Citrongul är den måne,

Som böljan glittrar av.

Mitt blod skall ej mer svalla

Av brus från detta hav!

För evigt bär en annan

I lust och nöd hans ring.

De två ser himlen öppen

(Gud säger ingenting!).

För evigt bär en annan

I lust och nöd hans ring!

I Våra dödas ben och knotor (Los Huertos de los Muerto), diktar hon om hur våra älskade kan dö utan att för den skull släppa taget om oss och om hur benen kan beredas till ett extrakt som, om det stryks på ens läppar, gör att man aldrig kan kyssa någon annan.  Lätt morbidt, men jag gillar det!

En av mina favoriter är dock hennes dikt om den son hon aldrig fick, i Poema del hijo, Sången om en son. Först handlar den om längtan efter sonen och sen om uppgivenheten hon känner när hon inser att drömmen aldrig kommer att bli sann:

O bittra fröjd! Du sover i din kista:

Våt son blir ofödd. Utan samvetsagg

Får också i den sömn som blir min sista,

Jag ligga under ros och törnetagg.

Ja, det var det om våra poeter, och i september är det åter dags för nobelpristagar-duell. Har redan börjat fila på temat och lovar även att lägga in det innan månaden är så gott som slut den här gången….

Ställning: Gabriela Mistral vs Pablo Neruda, 1-0                                                     

Ställning år 2014: Kvinnor 2, Män 1

Ställning totalt: Kvinnor 4, Män 2

//Sofia