lördag 13 oktober 2012

Metafiction på menyn


Den 18 augusti, helgen innan det var dags för mig att börja jobba igen efter semestern (semester och semester iof...) hade det äntligen blivit dags för en efterlängtad bokmiddag. Den här gången var det ett tema från ett bra tag sedan som skulle avhandlas, nämligen Alex metafictiontema med Brett Easton Ellis "Lunar park" som månadsbok.

Eftersom boken inleds med en Halloweenfest där en av gästerna dyker upp som den läskige killen från "American psycho" bestämde vi oss för att ha maskeradtema på bokmiddagen. Sebbe och jag kom båda som Patric Bateman, alltså psycho-killen medan den 1 månad gamla lillgrabben blev utklädd till bokens läskiga Terby-leksak. Ni vet det där gossedjuret som under bokens gång blir allt mer mindre fluffigt och gulligt, börjar utveckla huggtänder och är sådär allmänt läskig. Då gosedjuret tydligen är inspirerat av den Furby-figuren blev lillgrabben iklädd en rosa sparkdräkt och matchande rosa mössa med öron. Vi hoppas bara på att han trots utstyrseln kommer att fortsätta vara gullig och inte utveckla huggtänder.

En helt bedårande liten bitsk och ganska trött Terby. Det tar på krafterna att vara skräckinjagande.

Stina däremot klädde sig mer enligt temat att "Knark är bajs", vilket kanske kan tyckas sunt med tanke på författarens tämligen osunda synsätt kring sex, drugs and rock n roll.



Till middag bjöds det på äkta amerikansk matkultur, nämligen hamburgare och ugnsbakad potatis. Då det var få matbeskrivningar i boken tyckte vi att det kändes fint med ett amerikanskt tema som också kändes party-aktigt. Lägg märke till salladen - från vårt egna grönsaksland! Tack Stina för dit sista bidrag till kollektivet innan du flyttade ut. You are missed!


Sammantaget var det en mycket trevlig bokmiddag. Men då det var ett bra tag sedan romanen blev utläst, typ ett år sedan sådär om inte ännu mera, blev det kanske inte värsta bokdiskussionen. Vi kunde dock enas om att det var ett intressant grepp att skriva in sig själv som huvudpersonen och att börja romanen med att brutalärligt skildra sina mindre smickrande drag för att få in en känsla av äkthet i berättandet. Stina hade väntat sig mer av boken, då "Lustans lagar" var mycket bättre och efter att själv ha läst den kan jag bara hålla med om att böckerna är på helt olika nivå, där tyvärr "Lunar park" inte alls är lika klockren som den förra. När all mat var uppäten roade vi oss för övrigt med att se den lysande filmatiseringen av just "Lustans lagar". Det blev en riktig helkväll med andra ord.

Nu väntar jag bara på nästa bokmiddag! Har för mig om att min kära syster hintat om att det snart är dags för henne att bjuda på bokmiddag. Jag väntar med spänning....

// Sofia

söndag 7 oktober 2012

Månadens (dystopiska) tips

Det var längesedan jag bjöd på ett månatligt tips. Ja ärligt talat är det länge sedan jag bjöd på något överhuvudtaget i vår bokblogg om man räknar bort några sporadiska pliktskyldigt postade recensioner. Men här kommer ett litet tips i varje fall. Ni kan se det som en början på min återtågsturné i Boktriangelland. Bitches, I´m back!

Det här är något jag länge funderat på att tipsa om, särskilt riktat till Sofia med tanke på hennes förkärlek för dystra undergångsskildringar. Eftersom ungdomsdystopier står på agendan under oktober passar det extra bra att tipsa om det nu. Det är Flod av Carolina Fredriksson jag tänker på.  Jag har inte läst den själv men var med vid prisutdelningen av Mare Kandre-priset 2011 där Caroline berättade lite om boken och läste ett stycke ur den. Tänkte direkt att det lät som något för min dystopiälskande syster. Jag tror inte att det är en renodlad dystopi men den har i varje fall klart dystopiska drag.

Juryns motivering löd: ”För att hon på ett åter­håll­samt, ryt­miskt språk lyc­kas för­ankra sin berät­telse rea­lis­tiskt på en obe­stämd plats i en obe­stäm­bar tid, och sam­ti­digt göra den sur­re­a­lis­tiskt drö­mar­tad och dysto­pisk. Med kon­cent­ra­tion i det kort­huggna språ­ket gestal­tar hon barns verk­lig­het och utsatt­het i en out­härd­lig var­dag, kon­se­kvent skild­rad ur bar­nets per­spek­tiv och på bar­nets vill­kor. Den arki­tek­to­niskt detalj­rikt beskrivna bron bil­dar ramen för berät­tel­sen, men genom de knappa, karga repli­kerna och en sön­der­tum­mad gam­mal atlas kan bar­nen också för­flyt­tas från det grymma livet under bron till en lju­sare, mer sago­lik värld. Författaren skri­ver lika kniv­skarpt som sinn­ligt fram bar­nets kraft att med fan­tasins hjälp skapa sitt eget uni­ver­sum, mer uthärd­ligt än den värld bar­net hamnat i.”

Vill ni provläsa ett stycke kan ni göra det här.

Stina