Tio-i-topp: Månadsböcker Del 2

Nummer 10-7 har presenterats över mina favoritböcker genom Boktriangelns historia och härnäst är det dags för favoriterna 6-4 innan det slutligen är dags att presentera topp 3. 

6. På plats nummer sex är det ännu ett av Stinas teman som placerar sig, och den här gången är det "Bonjour tristesse" av Francoise Sagan. Boken lästes i maj 2011 och var en del av Stinas bröllopstema. Den var inte bara en perfekt sommarbok, utan även en alldeles förtrollande roman och trots att vi efter det har läst fler romaner av författarinnan har ingen ens kommit i närheten av detta mästerverk.Rekommenderar den varmt!

5. Det är bok på bok som har varit Stinas tema på min topplista, och här kommer faktiskt ännu en: "Flicka i fönster vid världens kant" av Sam J Lundvall som vi läste strax efter Bonjour tristesse, nämligen i augusti 2011. Då hade Stina annorlunda verklighet som tema med genomgående svensk fantasy. Tyvärr var det bara just denna som verkligen stod ut medan övriga böcker som mest var mediokra. Denna var dock i en klass för sig och kan väl kanske bäst beskrivas som en slags gotisk kärleksberättelse.

4. Härnäst är det en av mina egna tema-böcker från mars 2011, "Vårt hem är vårt slott" av Shirley Jackson som lästes när jag hade mitt instängdhets-tema då "1984" och även nästa bok som kommer att komma på min topplista var med. Ett bra tema med andra ord! Vilken bok det handlar om får ni se i den spännande finalen.

// Sofia

Bokduell 12: Wisława Szymborska vs Henryk Sienkiewicz

Bokduell nummer tolv lästes faktiskt för endast en månad sedan, nämligen i mars i år. Det blev alltså polskt tema den här gången och då inte många polska författare vunnit nobelpriset blev det två helt olika böcker som stod mot varandra - den ena ett urval dikter och den andra en historisk mastodontroman. 

Vi börjar med Wisława Szymborska och hennes diktsamling "Aldrig två gånger". Det var en överraskande tunn bok på bara 67 sidor. De flesta av dikterna måste jag tyvärr bekänna att jag kände mig rätt oberörd inför. Kanske borde de egentligen läsas på originalspråket polska? Tur då att läsaren innan mig har strukit över felaktigheter (?) i översättningen och skrivit till hur det egentligen ska vara.

Tack för hjälpen du okände polsktalande:)

 

 

 

Och tack för upplysningen om att det finns många sjöar i Småland......

En av de dikter som ändå gjorde romanen värd läsningen var just den dikt som gett samlingen sitt namn, ”Aldrig två gånger”. Den var den enda som riktigt berörde och gjorde diktsamlingen värd att läsas:

Inget sker. Det händer aldrig
två gånger. Och därför är vi
födda utan erfarenhet och
dör utan vana.
…...

Inte en dag ska upprepas,
två lika nätter finns inte,
två helt lika kyssar,
två likadana blickar i dina ögon.
Den egentligen enda dikt förutom denna som kändes som nobelpristagar-material var ”Vid varje tillfälle”. Det var den dikt jag sett utdrag ur tidigare och det var för att jag visste att den skulle ingå i diktsamlingen som det blev just denna. Temat på dikten för oss för övrigt över till vår nästa bok i duellen, men först dikten:
 
Det kunde ha hänt.
Det måste hända.
Det hände tidigare. Senare.
Närmare. Längre bort.
Det hände inte dig.

Du överlevde, för att du var först.
Du överlevde, för att du var sist.
För att du var ensam. Bland folk.
Åt vänster. Åt höger.
För att regn. För att skugga.
För att solsken.
 
"Quo vadis" av Henryk Sienkiewicz står alltså härnäst på tur att recenseras. Det var en bok jag faktiskt trodde skulle kunna vara en riktig hit, men ehhh nej inte riktigt.... Den här 600-sidors mastodonten hör väl inte till något av det bättre jag har läst. Den är skriven så tidigt som 1895 (!) och där måste jag ändå ge en eloge till att den trots att den skrevs för så länge sedan ändå är ganska modernt berättad. Till minus-sidorna däremot hör att jag bitvis tycker att den känns lite som en kärlekshistoria från typ Allers/Allas, ni vet de där som går som följetong i tidningarna och handlar om hårdföra män som får hjärtat att banka hårdare hos väna ungmör... Eller vänta det låter kanske mer som Harlequin?!. Hur som helst så vet ni vad jag menar så vet ni också att detta inte direkt är något högt betyg..... Har dock för mig att jag läste inför researchen till månadstemat att den faktiskt från början publicerades som följetong i polsk tidning så det kanske kan varab därför jag lite får dessa vibbar.

Och handlingen då: Den här romanen utspelar sig i romarriket vid tiden strax efter Jesus död på korset och i centrum för handlingen är kärlekshistorien mellan krigaren Marcus Vinicius och den kristna barbarprinsessan (hon är ursprungligen från Lygien som är en del av Polen idag) Lygia som kommit till Rom som gisslan men genom sin fostermamma blivit kristen. Genom sin (egoistiska) kärlek till Lygia sätter Vinicius igång ett händelseförlopp som till sist slutar med att han och hans käresta dras in i händelserna kring förföljelserna av de kristna och deras grymme öde på arenan där de dödas på det ena sättet fasansfullare än den andra, och såväl män som barn och kvinnor dödas.

Till att börja med störs jag i läsningen av att författaren strör romerska termer omkring sig. Ex från första sidan i romanen: Han lämnade olaotekium,.....spännande kamp väntade i ephebierna, de stora gymnastiskalarna osv. Dock så är detta inget jag tänker på efter att läst en bit i romanen så antingen ger sig författaren och slutar strö dessa romerska uttryck omkring sig eller också tänker man inte på det efter ett tag. För det andra skulle jag vilja påstå att detta från början inte direkt kan sägas vara en kärlekshistoria utan snarare en skildring av hur stalkern Lucinius försöker tvinga den stackars Lygia att bli hans. Detta är dock inget författaren verkar finna konstigt, och inte eller Lygia som ju till sist blir kär i honom (av oklar anledning). För det tredje blir det ofta överdrivet i berättandet när de kristna är så läskigt goda att det inte riktigt går att tro på och kejsar Nero är så ond att han får Hannibal Lector att framstå som en gosig lekfarbror.

Gosig lekfarbror? Bild från: https://monstrumclassicum.files.wordpress.com/2013/10/hannibal.jpg

Lite mer nyanser tack så mycket! Då är det mer intressant att få följa vår unge hjältes morbror Petronius som mest av allt vill leva ett slappt liv utan tråkiga mellanspel och inte heller sticker under stol med detta. You are my man Petronius!

Sen kan jag inte säga annat än att till och med jag, som inte kunde bry mig mindre om det unga parets kärlekshistoria, inte kunde värja mig för det obehagliga slutet. Det går inte att läsa utan att bli  illa berörd och särskilt grymheterna mot barnen. Jag vill inte ens redogöra för det för att jag blir så förbannad och illa berörd. Och jag vet att det här är en påhittad historia, men den är ju baserad på verkliga händelser och personer och tycks vara historien ganska trogen. Så jag måste väl ändå medge att författaren faktiskt lyckas med konststycket att få miljöerna att kännas realistiska, faktiskt dra in sin läsare i handlingen och beröra dem. Däremot tror jag att man kanske ska vara kristen för att mer öppenhjärtligt, och kanske aningen mindre kritiskt, ta del av handlingen. Som icke-kristen kan jag meddela att deras brinnande tro känns aningen läskig faktiskt....

Till sist: Vad ”Quo vadis” står för? "Quo vadis Domine" som uttalas av aposteln Petrus i slutet av boken är latin och betyder ”Vart går du, Herre?”. Den som kan sin bibelhistoria känner säkert igen detta.

Men hur som helst så kan jag bara konstatera att det blir vår sistnämnda bok, som trots sina brister, vinner månadens duell. 1-0 till männen i år alltså. Dock blir totalställningen 9-3 till våra kvinnliga författare.


// Sofia

Radapparaten knastrar

What a difference a week makes! Ynka 7 sidor kvar, can you believe it!? Vi är inne på sluttampen nu tjejer. En epok har snart gått i graven, och ingen är gladare än jag. Äntligen, äntligen kan jag ana ett slut på det här.

Vecka ?

Det bästa

2006 Vecka 8 Måndag (s. 601)

Om jag sorterade titlarna i mitt bibliotek enligt Tatjana Tolstajasa associationsbaserade system: Farliga förbindelser. Inlandsbanan. Plattform. Novaexpressen. Forsla fett. Skuggan av kuskens kropp. De svarta hästarna. Running Wild. Hejdade, hejdade sken. Stoppskott. Borta med vinden. Gräset. Upptäckten av himlen. Öppen himmel. Himmelens geometri. Sol. En maskin av ljus. Hetta och vitt. Fahrenheit 451. Brännpunkt. Crash. Biljetten som exploderade. Allt går sönder. Gör mig levande igen.

Osv. Tja. Om jag zoomade in: Kring Guermantes. I grannskapet. Dessa trakter. Det här är platsen. Djurens gård. Det tomma huset. Det jättestora rummet. Mannen i fönstret. Ordnade: Frukost på Tiffanys. Den nakna lunchen. Osv. Tematiserade: Tender is the night. Natt i marknadsstället. Natt med Hamlet. Urblå natt. Höknatt. Resa till nattens ände. Mina nätter är vackrare än era dagar. Daghus, natthus. Öppnas om natten. Osv.

Det värsta


2006 Vecka 12 Torsdag (s. 619)

Om jag kallar boket ”M”, som den romerska siffran, bör den omfatta ettusen texter, inte ettusenåttionio, som nu är fallet. Om jag kallar boket ”ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ” som det svenska alfabetet, gör jag anspråk på mycket. Om jag kallar boket ”A”, som den första bokstaven, har jag tjugosju böcker till att skriva.

Thank God att hon inte kallade boken A. En bok av det här slaget räcker och blir över.

Är nu på sidan 621, dvs 7 sidor kvar .

Stina

Halleluja!

Sjung Halleluja och prisa Gud - nu har jag äntligen läst ut mars ena månadsbok - "Quo Vadis". Inte det bästa jag läst...... Med tanke på temat, romarnas förföljelse av de kristna, vad passar bättre än att fira detta med Buckleys version av "Halleluja"?

// Sofia

Aladåb för Gudar

Aladåb är en kall maträtt där kött, fisk eller grönsaker serveras i gelé. Vill ni se några exempel bjuder tidningen Amelia på en härlig bildkavalkad. Dock verkar inte mat serverad i gelé vara något som Ameliaredaktionen går igång på, men vad vet de?

Vad jag vet är att man inte ostraffat sätter sig upp mot de högre makterna. Är det alladåber de vill ha är det alladåber de ska få.

Jag har valt att göra en efterrättsvariant istället för den klassiska köttfyllda varianten. Vill man inte använda gelatin kan det bytas ut mot Gelésocker Multi enligt säker källa i Allas. Tänk då på att sockret måste kokas upp med vätskan för att det ska fungera.

Inspiration till min aladåb har hämtats från Må Bra:s frukt och bär i gelé. Som ni kan se är dock min kreation snäppet bättre.

Bild har hämtats från Må Bra, tryck på bild för att komma till receptet

Nailed it!

Stina

Tio-i-topp: Månadsböcker

Tänkte att det återigen var dags för en topp-tio-lista för var boktriangel. Mest för att det varit lite segt på bokläsarfronten på sistone (men ta sluuuuuuut någon gång "Que vadis".....) och för att det är roligt :-). Denna gång har jag tittat igenom de böcker vi läst som månadstema genom åren. Det var verkligen svårt att välja ut endast tio då vi faktiskt har läst riktigt många bra böcker. Vi börjar i alla fall med plats 7-10.

10. På plats tio kommer faktiskt en bok från ett av mina egna teman, nämligen mitt dystopiska december från 2011 när vi läste "På stranden" av Nevil Shute. Att den placerar sig på topp tio är för att det är en av de bästa dystopier jag läst och även en av de mest säregna. Det är en lågmäld dystopi som handlar inte så mycket om katastrofen i sig utan om hur folk skulle välja att leva sina sista dagar. I denna gör de det som jag tror att många skulle; genom att leva på som vanligt och försöka planera inför en morgondag som kanske inte kommer. En magiskt bra bok!

9. Härnäst kommer en av böckerna från Stinas aningen störda tema i oktober 2010, och nej, det är inte Dexter jag talar om, utan Dolly. ”Hey Dolly” av Amanda Svensson närmare bestämt. Det är en underbart rolig bok vars like jag nästan kan garantera att man inte har läst tidigare. Den är full av fina formuleringar, har en huvudperson som dissar det mesta och har en pojkvän vars största intresse är att titta på pandafilmer på You-tube. Tack Stina för att du introducerade oss!

8. På åttonde plats kommer ännu ett av mina teman (Go me ;-)), nämligen mitt Supernatural roadtrip-tema från september 2011: "I am legend" av Richard Matheson. Det är ännu en dystopi, men ni kanske inte är förvånade ;-). Som sagt: jag gillar mina dystopier och även denna tillhör en av de bättre jag läst.

7. På plats sju kommer ännu en bok från Stinas störda tema, fortfarande inte Dexter, utan ”Lustans lagar” av Bret Easton Ellis. Liksom ”Hey Dolly” är det här något man nog tidigare inte läst. Boken utspelar sig på Camden College och aldrig har väl alkohol, droger och sex skildrats så underhållande (och tragiskt).

// Sofia

Chewie

Do you feel lucky punk?

 Chew är en underbart twistad grafisk roman av John Layman och Rob Guillory. Huvudpersonen Tony Chu är detektiven med en något udda förmåga: han får visuella intryck från det han äter. Det här är förstås en fördel vid brottsbekämpning, om man inte har något emot att nibbla på ett lik nu och då. Det är inte lika roligt i vardagslag då man inte alltid vill veta exakt vad det man stoppar i munnen har varit med om.

Lend me a hand?

Det är våldsamt, blodigt och bitvis ganska obehagligt. Men intrigen i sig är så härligt rubbad att man inte kan låta bli att gilla. Lägg till en hårdkockt atmosfär, smart dialog, mörk humor och grymt snygga bilder och ni får något riktigt riktigt bra. Och riktigt riktigt sjukt.

Right up my alley således.

Tack Alex, du vet vad jag gillar :)

Stina

Stalker

Visste ni att det finns en film från 1979 inspirerad av februaris månadsbok Picknick vid vägkanten?

Trailern är väldigt rysk och stämningsfull, och eftersom det inte är en direktfilmatisering av boken kan man se den utan att romanens handling spolieras.

Atmosfären och stämningen verkar filmmakarna onekligen ha lyckats med att återskapa. Det är dystert och skitigt. Dessutom finns en krypande obehaglig underton utan att man riktigt kan sätta fingret på varför.

Det gick inte att lägga upp klippen från You Tube direkt men ni kan hitta två av klippen här och här.

En varning från random person på You Tube bara: If you watch this on Acid you will turn into a fruit.

Stina