Flickvännen av Karolina Ramqvist

Ännu en härlig semestermorgon :). Aaron och jag har varit uppe sedan 06.30 och nu sitter han och tittar på Alfons och rabblar bokstäver (nytt stort intresse!) och jag njuter av att äta frukost i lugn och ro och samtidigt få lite tid för bloggen. Känns kul då det varit så mycket nu under maj att jag knappt haft tid att sitta och skriva recensioner och blogga. Denna gång blir det en recension av en svensk författare som vi tidigare läst i boktriangeln, nämligen Karolina Ramqvist.

Stina hade en av hennes böcker på ett av sina månadsteman och när en kompis rekommenderade ”Flickvännen” som riktig höjdarläsning kunde jag naturligtvis inte motstå. Förra romanen handlade om den obesvarade kärleken till Stockholms vackraste man och denna handlar faktiskt om besvarad kärlek. Men det är självklar ingen okomplicerad sådan, utan kretsar kring en kvinna som blir kär och inleder en relation med en man som försörjer dem genom att begå brott av olika slag. Det är en vardag där han helt plötsligt kan försvinna utan att hon vet när han kommer att komma tillbaka, där hon får vara inställd på att han periodvis kommer att sitta fängslad och där en nyhetssänding om skjutna väktare kan ge ont i magen och ångest.

I grunden handlar det alltså om kvinnor som faller för brottslingar, män som försörjer sig utanför lagen, och varför kvinnor dras till sådana män och även stannar hos dem. Jag måste säga att jag har svårt att känna sympati eller ens kunna sätta mig in i hur huvudpersonen tänker. Hon och hennes vänner känns mest som blåsta bimbos som bara vill ha en rik kille som försörjer dem, kosta vad det kosta vill. Precis som hennes familj tycker jag synd om henne, undrar hur hon tänker och kan inte alls finns någon förmildrande omständighet till att hon kan blunda för vad fästmannen håller på med. Jag kan tänka mig att Ramqvist med romanen tänkt sig att ge en inblick i varför så många kvinnor dras till kriminella män, men jag tycker tyvärr inte att hon lyckas ge några riktiga svar på frågan. Jag ställer mig fortfarande lika frågande och hade inte alls samma behållning av romanen som av den förra jag läste av henne. Den förra kändes mer äkta och med större igenkänningsfaktor och denna känns mest som en ganska snopen parentes. En ganska obehagligt berättad, ganska kvävande och visserligen välskriven sådan, men ändå inget som på något sätt går upp mot hennes "Alltings början".

//Sofia