Tvillingmaraton någon?

Tänkte här göra en gemensam recension av de 5 tvillingböcker jag fyndade under senaste Karlskronavistelsen och som nu alla har blivit utlästa. Och trevlig läsning har det varit, med tre böcker jag tidigare inte läst samt två gamla favoriter. De kommer att recenseras i tur och ordning som jag läste dem och först ut är:

Tvillingarna nr 29. Teaterdrömmar. (Ej läst tidigare). Den är tyvärr inte riktigt engagerade, även om den är mycket bättre skriven än vad många andra tvillingböcker av senare årgång är. I denna bok, som kretsar kring Jessica och hennes skådespelardrömmar, beter sig i alla fall alla karaktärer som sig själva även om upplägget inte är särskilt spännade. Handlingen griper liksom aldrig tag och det finns så många andra böcker i serien som är mycket bättre.

Bok nr 2 då, Tvillingarna nr 58. Färgkriget. (Ej läst tidigare). Tack och lov känns inte heller denna bok sådär tillyxad och urfånig som så många andra i serien. Den handlar om Sarah och Sophia som ogillar varandra, men trots detta hamnar i samma grupp i ett projektarbete med konstinriktning. De blir förfärade när deras föräldrar fattar tycke för varandra och samarbetar för att slippa bli styvsyskon. En helt ok bok med andra ord, där man kan acceptera handlingen och hur folk beter sig.

Därefter var det dags för del 53 i serien, Syskonkärlek.. (Ej läst tidigare). Denna bok handlar till största delen om tivllingarnas äldre bror Stephen. För att vinna ett vad gör Elisabeth och Jessica allt för att han ska komme över en olycklig kärlek. Även i denna bok går det att acceptera det mesta och handlingen flyter på tämligen bra.

Sista boken om tvillingarna som 12-äringar blev bok nr 15, Tjejer!. Och det här är en riktigt bra bok i serien! De får en ny klassföreståndare i Elisabeth och Jessicas klass och han verkar tycka att killar är så mycket bättre än tjejer. Vad ska tvillingarna göra? En välskriven höjdarbok med rolig handling, en jessica i högform och till och med Elisabeth som inte är så hellylle som hon brukar vara.

Den sista boken blev en bok i stort format, Livsfarlig linje.. Jessica och Elisabeth har nu hunnit bli 16 år gammla och de är på sommarpraktik på en tidning, något som Elisabeth älskar men Jessica gärna kunde ha sluppit. För att döva tristessen börjar Jessica, på grund av feldragna telefonlinjer, tjuvlyssna på folks telefonsamtal och snart finner hon sig indragen i en brottshärva. Så här ska en tvillinbok se ut! Högsta betyg. Boken är välskriven, rolig, bra handling och dialog med mer trovärdiga och nedtonade karaktärer än vad som brukar vara fallet. Deb är helt enkelt en njutning av läsa.

Skuggorna i spegeln, en bok om mutanter, kall pizza och varför man aldrig får titta färdigt på kaninerna

Efter att Stina fått höra mina klagomål om den sugiga ungdomsromanen som handlade om gravplundrare och utspelade sig på Gotland (se tidigare recension) rekommenderade hon denna delvis Gotlandsanknutna (är det ett ord?) bok. Den handlar om Arri (kort för Arwen) som är en sjuttonårig gothare som hatar rollspel och lajv men ändå längtar bort till en verklighet långt från denna. Det är denna längtan bort som gör att hon får kontakt med Eidolon, ett skuggrike befolkat av vampyrer som endast kan anas i speglarnas skuggor. Men så möter hon kärleken i svarthåriga Oskar och är inte längre så säker på att hon vill bort från verkligheten för alltid.

Som underhållning för stunden är boken utmärkt, även om den inte är den typ av bok som man har kvar i minnet långt efteråt. Den är välskriven och originell för att vara svensk, men det är på något sätt nåt som fattas för att den ska bli sådär riktigt bra. Liksom Chambers tycker jag dock att Edelfeldt är bra på att skildra ungdomar utan att det känns fånigt och konstruerat och det är främst i beskrivningarna av den yngre såpa-klon-systern som Edelfeldt lyckas både roa och pricksäkert skildra hur det är att vara ung (samt dum och blond). Det känns bara som en så klockren skildring av dagens pantade fjortisar.

Vem vill dansa på min grav?

På väg tillbaka efter lite trevlig Karlskornarekognisering inför bröllopet (men utan att ha kunnat välja bland alla de fina kyrkorna) hann jag med att läsa ut ännu en av månadens temaböcker, Dansa på min grav. Kul med en bok som faktiskt lever upp till förväntningarna, för efter en fjärde (?) genomläsning av boken är den fortfarande lika bra som sist jag läste den. Det här är ungdomslitteratur när det är som allra, allra bäst!

Aidan Chambers skriver på ett mycket eget, personligt, charmigt och intressant sätt om hur det kan kännas att vara ung, kär och förvirrad. Det är om Hal romanen handlar och det är han som berättar om hur han träffar den mycket charmige Barry och faller som en fura för honom. Men det är inte den rosenröda sortens kärlek där de två älskande vandrar ut tillsammans i solnedgången som Hal (Chambers) beskriver- inte alls! Redan i första meningen får man veta att Barry kommer att dö och det är om vad som leder fram till detta som romanen handlar om. Men redan när Barry är vid liv är kärleken svår, precis som det kan vara när två människor inte vill samma sak i en relation och Hal både fascineras och skräms av detta.

Men även om det ju är ett tungt ämne som skildras i boken, döden, görs det på ett humoristiskt men ändå i grunden allvarligt sätt. Det känns äkta och okonstlat och jag gillar det!

Högsta betyg åt Dansar på min grav.

Allt du inte ville veta om Karlskrona!

Sebbe och jag deltog i en tipspromenad när vi var på Karlskronbesök för en tid sedan, förra sommaren tror jag det var. Tyvärr blev det ingen vinst, men däremot vann Sebbes snälla mamma två böcker med Karlskronaanknytning som vi fick. De har legat i vår ska läsa hög ett bra tag nu, och igår tog jag mig äntligen tid att bläddra igenom dem.


Kanske inte den mest intressanta läsningen, vilket vi inte heller förväntat oss (därav deras långa placering i ska läsa högen) men boken om Karlskronas marinmuseum innehöll i alla fall lite rolig historisk fakta om Karlskrona. Den andra boken med den kanske inte så tilltalande titel (och titta på den tråkiga framsidan!) "Lära för livet. Centrala verkstadsskolan i Karlskrona" förstår jag mer varför de prånglat ut. Den var skriven 1996 tror jag, och det känns som att de inte kan ha fått allt för många exemplar sålda. Men eftersom gratis ju alltid är gott kommer de att få inta sin plats i vår bokhylla, i alla fall fram till att vi lämnar Visby då de möjligen kan få stryka på foten.