Will Grayson, Will Grayson av John Green och David Levithan

Det här var alltså den tredje och sista månadsboken i oktober och den enda jag läste i rätt turordning, he he. Green borde ju, kan man tycka, bara bli bättre och bättre ju fler romaner han skriver, men denna den senaste av de tre vi läste var helt klart min minsta favorit. Det är ju ett samarbete med David Levithan och kanske är det därför? Jag gissar dock på att författarna skrivit vartannat kapitel och varit ansvarig för varsin Will Grayson och jag tycker inte riktigt att någon av Graysornas historier riktigt lyfter.

Precis som de förra romanerna är det tonårskärleken som är i centrum, men en kärlek som sällan är lätt utan oftast svår och komplicerad och båda våra Will Grayson har sina problem att brottas med i livet.   Men jag fastnar aldrig riktigt för historien och inte heller för deras problem utan förblir ganska likgiltig inför deras problem. Det, eller snarare den, som når ut i berättelsen är Tiny Cooper, ”the worlds gayest person” som är härligt livsbejakande, säker på sig själv och ständigt kär. Jag önskar att våra Will Graysons hade haft lite mer av hans livslust så kanske historien hade gett mig mer, som det är nu känns det mest som att umgås med en kompis som suger musten ur en utan att ge så mycket tillbaka.

//Sofia

Looking for Alaska av John Green

Det här är alltså Greens debutroman och jag är inte förvånad då denna, liksom den förra jag läste och recenserade, behandlar ”lättviktiga” tonårsförälskelser tillsammans med tyngre ämnen som utanförskap, döden och det svåra med att växa upp.

Huvudperson i boken är Miles Halter som efter att ha varit utanför i skolan och knappt haft en enda vän hoppas att livet ska ta en bättre vändning i och med att han börjar på internatskolan Culver Creek, eller som han själv uttrycker det för att söka efter sitt ”Great Perhaps”.

Om han finner det? Jo, då det gör han och det stavas ”Alaska”, som i ”the hottest girl in all of human history”. Tillsammans med Chip (but call me ”The Colonel” ) blir Alaska en av Miles bästa vänner och det är främst dessa tre vänners relation vi får ta del av i boken.

På något sätt tycker jag att det känns att det här är författarens romandebut, både eftersom den på något sätt har mer nerv än då båda andra jag läst av honom och för att det  (tyvärr) är en roman som det  i mer än de andra går att förutspå vad som ska hända. Den känns alltså kanske lite mer ungdomsbok-klyshig än de övriga, fast på samma sätt kompenserar den ju detta genom att som sagt ha mer nerv.

Och det är en bok som berör. Av de tre månadsböckerna var det helt klart den jag blev mest tagen av  och i slutändan är det väl kanske ändå det som är något av det mest viktiga när man läser en bok, för till skillnad från Hazel Grey och Will Grayson(arna) kommer Alaska nog att stanna kvar i minnet ett bra tag framöver precis som en karaktär i en bra bok ska göra.

// Sofia

The fault in our stars av John Green

Nu var jag lite av en fuskare och började inte i månadsböckerna i oktober enligt den givna ordningen – nej jag började med Greens storsäljare först, alltså ”The fault in our stars”.

Jag har otippat nog sett filmen och med tanke på hur lite tid jag spenderat framför tv:n sedan de små monstren gjorde inträde i mitt liv är det något av en bedrift. Det första jag tänkte på var hur lik filmen var boken, eller ja kanske snarare tvärtom då. Ganska ofta tycker jag att filmerna brukar vara så mycket sämre än boken, men just här så har man sett filmen (eller läst boken) så vet man vad man har att vänta sig. Varken mer eller mindre. Små delar av boken hade självklart strukits, men oväntat mycket fanns kvar och presenterades på samma sätt.

Det är en riktigt bra ungdomsbok och som de flesta säkert vet handlar den om två ungdomar med cancer som möts och blir kära. Men den är så mycket mer än bara en flicka möter pojke-bok, och det skulle jag vilja säga att alla tre av månadens böcker hade gemensamt. Alla handlar de om kärlek, om att växa upp och finna sig själv, men i samtliga finns det en allvarlig underton. I denna är det självklart döden som är närvarande. Döden både i konkret form och som funderingar om vad som händer efter döden, men kanske framför allt vad man ska göra av sitt liv när man vet att man inte har så mycket tid på sig. Hur vill man leva och hur vill man vill man bli ihågkommen efter sin död?

Ändå är det en relativt lättsam bok att läsa, men den saknar, i mitt tycke, det där lilla, lilla extra som en riktig klassiker har – det där som gör den till en bok man läser och läser igen eller bara läser en gång men sedan aldrig släpper.

//Sofia

My youth / my youth is yours/

Dags för det sedvanligt sena månadstemat, som gick från att vara försenat av en anledning till att bli försenat på riktigt.
Eftersom jag vid det här laget känner att det mesta är roligare än studierna har youtube gått varmt i studentlyan. I synnerhet kanalen vlogbrothers, som jag återupptäckte för några veckor sedan, med mål att se om allt. Med tanke på att kanalen varit igång sedan 2006/2007 och fortfarande uppdateras minst två gånger i veckan har jag en del att göra. Som komplement till kanalen, samt ersättning för min favorit podcast som har uppehåll, har jag även tagit mig an Dear Hank & John, Brödernas podcast som sänts en gång i veckan sedan juni 2015.
Med andra ord har det blivit mycket John och Hank Green för min del, så mycket att jag inatt drömde om att John blev intervjuad av Grace Helbig. Dock ska vi inte ge min hjärna för mycket cred för den fantasin. Sista videon jag såg innan jag somnade var just en intervju mellan John och Grace.
Men nog om mig; vad ska vi läsa?

Både John och Hank Green har gett ut böcker, men för att göra det enkelt ger vi oss enbart i kast med Johns produktion. Av den enkla anledningen att han författarskap är mest känt samt att biblitoeken på Gotland har hans böcker både på Svenska och Engelska.
För att ändå få så stor spridning som möjligt ska vi läsa tre böcker.

Looking for Alaska: 
Ett tvärsnitt av Greens produktion ger oss en startpunkt, Greens första ungdomsroman; Looking for Alaska. En historia vars språk som stil beskrivits som en typisk första bok, vilket passar oss bra då vi ska se John Greens utveckling som författare.

The Fault in our stars:
John Greens senaste bok. Utkom 2014 och blev en sensation. En måste verkligen ha ansträngt sig för att undkomma hypen kring den perfekta Tumblr-boken. Handligen kretsar kring två unga cancerpatienter vars kärlek tar dem ända till Amsterdam, där Green själv spenderade två månader för att färdigställa tidigare nämnda berättelse.

Will Grayson, Will Grayson:
Samskriven berättelse av John Green och David Levithan. Av recensionerna att döma en bok som skiljer sig väsentligt från Greens övriga produktion. Verkar vara ett intressant och väl mottaget experiment.

Om ni inte redan tagit del av Hank och John Greens äventyp i media rekommenderar jag er att göra det. Både som ett komplement till läsningen men även för att deras produktioner är väl producerade, roliga, intressanta och för att de verkligen uppskattar och blir uppskattade av sin fan-base, The Nerdfighters.
Ser en Crash Course littrature kan en dessutom fuska sig igenom en boktriangel-recension.

Trevlig läsning :)
p.s
Märks det att jag bara sovit 30 minuter inatt?



  

Märkliga dagar: Boktemat för september 2016

Nu när mitt långa Nobelpristagar-tema är slut (det sträckte sig från februari 2013 till juni 2016) har jag haft svårt att komma på tema för september. Då hösten är i antågande, det kanske börjar bli dags för en nystart och framför allt då det är min allra sista föräldralediga månad tänkte jag mig ett tema om förändring.

I tre olika böcker ska vi få följa med till främmande världar och jag ska förhoppningsvis få något annat att tänka på än att det snart är dags att börja jobba igen.

Månadens bok är "Märkliga dagar" av Michael Cunningham. Det är egentligen inte en roman utan snarare tre stycken kortromaner eller längre noveller. Alla tre berättelser utspelar sig i New York, men den ena utspelar sig i dåtid, den andra i efterdyningarna av 11 september 2001 och den sista utspelar sig 150 år in i framtiden. Gemensamt för dem alla är att Walt Whitman på något sätt förekommer i handlingen.

Om man hinner får man även ta sig an följande böcker:

Stone Mattress av Margareth Atwood
Det här är en samling bestående av 9 olika berättelser långt ifrån det vardagliga livet. Det är noveller befolkade av vampyrer, avhuggna händer och spöken. Känner jag Atwood rätt har hon gjort något helt eget av en ganska uttjatad genre, säkerligen kryddat med hennes underfundiga humor. Bara titlarna på novellerna gör mig sugen på att läsa dem, som t.ex. "The Dead Hand Loves You" och "The Freeze-Dried Groom".

Flickan från ingenstans av Justin Cronin
Det här är första delen i en triologi och den har blivit så lovprisad när jag kollat runt efter bra dystopier att jag kände mig tvungen att sätta upp den på min ska-läsa-lista. Grundidén är att en smitta sprider sig efter att ett militärexperiment gått fel. Jag kan dock redan nu berätta att det här är en tjock sak på över 900 sidor.....

Hoppas att ni är lika pepp på förändring och märkligheter som jag är nu när hösten är i antågande! Samtliga böcker ska dessutom finnas tillgängliga i alla fall på mitt lokala bibliotek så alla borde gå att få tag på rätt lätt.

Och utan någon egentlig anledning: Vårt kök - lovade ju att fotobomba er :)

// Sofia

Gud är här och hon är jävligt förbannad

Gudarna är Elin Cullheds debut och handlar om tonårstjejerna Bita, Lilly och Jane. Bara det att de inte är tjejer förstås utan Gudar. Men att vara Gud i Tierp är varken lätt eller kul. Ingenting är särskilt kul i Tierp.

Det är ingen positiv bild som målas upp i den här romanen om att vara ung tjej i dag. Det är taffsande lärare, övergrepp och vardagsmat att bli kallad hora. På det en vuxenvärld som ständigt sviker. Säkert stämmer en hel del av det här också, för mycket tyvärr, men här blir det nästan för mycket. Det är totalt mörker med bara några få ljusglimtar. Om det inte vore för humorn som genomsyrar romanen även när det är som svartast skulle det ha varit en ganska jobbig läsupplevelse.

Jag kan inte påstå att igenkänningen är total. Men så växte jag heller inte upp i Tierp som av beskrivningen att döma måste vara något av ett avgrundshål. Boken inleds på följande sätt:

Googla på Tierp och du får träffarna Tierpark Berlin, Tierpark Hellabrunn, Tierpark Goldau, Tierpark Hagenbeck, Tierpark Arena. Tierpark betyder ”djurpark” på tyska. Tierp är en jävla djurpark.

Och orten får sig sedan känga efter känga.

Jag bor i en förort till rymden. Ett skithål där kråkorna flyger upp och ner för att slippa se sin egen skit.

”Varför bor vi i Tierp?” Frågade jag rakt in i kramen.
”För att vi har föräldrar som vill förstöra våra liv.”

Turistbyrån i sagda ort måste bara älska den här boken hehe.

Det råa språket tilltalar mig inte till en början men jag ändrar mig under läsningens gång. Jag kan inte tänka mig den här ilskna romanen skriven på annat sätt. Det är en ungdomsbok som inte försöker vara till lags och som inte bjuder på några enkla svar eller lätta lösningar. När läste man senast en sådan?

På tonårstjejers vis är de impulsiva, vildsinta och ostoppbara ena stunden och vilsna och små nästa. Får mig att tänka på Joyce Carol Oates Foxfire, och det måste ju vara ett gott betyg. Fast nu var det väldigt länge sedan jag läste den så det är svårt att göra några närmare jämförelser. Kommer jag ihåg rätt så genomsyrades också den av samma ilska och desperata vilja att göra upp med den här ojämlika världen en gång för alla.

Känner också att det här skulle kunna bli en riktigt originell kommande bokmiddag. Jorden runt tjejer, är ni med? Jag tar med Cola och Ahlgrens bilar.

Stina

Månadstema maj – Bland Gudar och jägarinnor

I maj ska vi hänga med Gudar och Jägarinnor. Vi befinner oss i Tierp respektive Kalmar och småstadsångesten är total, för det här är inte platser som rymmer drömmar och längtan särskilt väl. Det är platser där man går under. Där man måste hitta strategier bara för att överleva.

Jag är lite extra pepp på att åter få introducera en svensk ungdomsbok i mitt månadstema då detta har blivit lite av mitt signum här på bloggen. Nu är det dessutom så långt tillbaka som april 2013 då jag senast bjöd på en sådan. Det var tema Grighet och Anna Ehns Det finns så många toppar, men blir aldrig aldrig nöjd var en av månadsböckerna. Men nu så är det dags igen!

Elin Cullheds ilskna ungdomsbok Gudarna uspelar sig i en förort till rymden (dvs Tierp). Den handlar inte om att någons mamma dör, inte om kärleken mellan två ungdomar med cancer och inte om another kille som är kär. Den handlar om Gudar. Om Bita, Lilly och Jane.

Månadens bok är dock Tove Folkessons Kalmars jägarinnor som med fördel läses just i Kalmar (tips!). Den handlar (förstås) om jägarinnor. Om Linden, Jenna, Sudden, Jossan och Eva. De är beredda att göra allt för att inte bli som handbollstjejerna. Även om Kalmar (med omnejd) är den värld de är dömda till, kan ingen hindra dem från att spränga murarna, trampa ner rosorna, lura vakterna. Men de får betala ett högt pris. Nästan lika högt som Ölandsbron.

Månadens bok: Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, 2013.

Gudarna av Elin Cullhed, 2016.

Stina

Vågbitar av Hilde Hagerup

Det har varit en hektisk dag idag med lite flyttstäd, mycket amning och en hel del bebiskräks. Nu sitter dock Aaron framför tv:n och ser på Bamse (för femtielfte gången) och Ronja har tagit en paus som mammas plåster och ligger i sängen och sover. Så jag passar på att hinna recensera lite böcker och känner att jag snart kommer att vara i fas. Yay! Dock borde jag se till att få lite läst. Det har inte blivit något alls sedan Ronja föddes. Ska försöka ta mig lite tid till det imorgon då jag har två böcker som jag gärna vill läsa ut innan vi flyttar.

I alla fall så har det blivit dags för en av böckerna jag läste i somras. Jag fyndade boken på en utrensning av böcker i vårt lokala lilla bibliotek då det kändes som en ganska lovande ungdomsroman, men jag skulle nog vilja säga att den blev något av en besvikelse. Av baksidestexten att döma verkar det vara en ungdomsbok om hur det är i en bästisrelation där den ena är mer populär än den andra och om hur vänskapen sakta övergår till avundsjuka och hat. Jag skulle dock vilja påstå att det snarare är en bok som handlar om mobbing där vuxenvärlden inte alls verkar vilja se vad som pågår. Jag förstår inte heller riktigt vad det är som får den populära Emma att dra sig undan vår boks berätterska, Emma, och inte heller vad som gör att hon helt plötsligt går från vänskap till ren och skär mobbing.

Sen så har jag vissa invändningar mot slutet också, då det inte alls passar in i vad som hänt tidigare, men jag ska inte spoila vad som händer även om chanserna att ni ska läsa boken nog är ganska små.

På plussidan är det en riktig sommarbok som lästes en av få fina dagar i somras, så på sätt blev det ändå en ganska passande sommarläsning.

// Sofia

Smittad av Johanna Strömqvist

Det här är en ungdomsbok om Maria som blir kär i Emmy. Båda är skulle jag tippa på kring de 20 och båda blir blixtförälskade i varandra. Jag vet inte om det bara är jag, men jag kan verkligen inte se varför Maria egentligen blir kär i den struliga Emmy. Eller ja, kanske till en början att man kan fatta, men sen när hon börjar droga, hänga med sina white trash-vänner och börjar vara bort i dygn utan att vilja prata om det efteråt så förstår jag inte att Maria går med på detta. Hon känns mer som Emmys dörmatta än som hennes flickvän..... Något jag däremot gillar med romanen är att det är en kärleksroman där det är två tjejer som blir kära i varandra, och det utan att författaren gör någon grej av det.

Sen, av framsidan att döma, där en tjej med 2 snitt längs halsen syns kan man kanske också ana att det här inte är en vanlig kärlekshistoria, och för den av er som inte läst boken tror jag inte att jag spoilar för mycket när jag nämner att det även är vampyrer inblandade i denna roman. Författaren har velat ta ett nytt grepp på den gamla vampyrbiten, det märks, och jag tror hon har velat göra det till en cool grej – lite som texten på framsidan säger: ”en hårdkokt, magisk och infekterande cool roman”. Nu tycker jag visserligen inte att boken riktigt når upp till detta, men det är kanske mest för att jag har svårt att riktigt svälja kärlekshistorian. Som lättläst ungdpomsbok som funkar för stunden kan jag dock rekommendera den.

// Sofia

Jag är död, men det är inte så farligt

Så inleds "Varma kroppar" av Isaac Marion, som är något så ovanligt som en kärkelshistoria med en zombie i huvudrollen. En zombie som möter Julie och istället för att äta henne blir kär.... Jag gillar idén med att göra något helt nytt av zombigenren, men efter att även ha sett filmen måste jag säga att jag tycker att den är bättre än boken då den har behållit de bättre delarna i boken och känns mer sammanhängande.

R, som zombien kallar sig efter att ha glömt bort sitt namn, stapplar på sedvanligt zombiemaneér omkring i en övergiven flygplats, samtidigt som han faktiskt har förmågan att kunna tänka, göra försök att socialisera med sina medzombies och även utstöta ljud som nästan skulle kunna tas som tal.

Jag tycker boken faller lite på en del tvivelaktiga berättargrepp som helt enkelt känns för lite zombie och ja, för fåniga för att helt igenom fungera. Det är delar som dessa som filmen helt strök ur handlingen, vilket jag förstår.  Till exempel har zombisarna någon slags konstig ceremoni där en manlig zombie och en kvinnli zombie ”vigs” och sedan blit ihopfösta med barnzombies som de förväntas ta hand om och lära hur man äter människor. Nja, säger jag, jag köper det helt enkelt inte! Sedan går ett gäng zombiesar ut på människojakt för att bära hem köttet till sina medzombiesar. Det känns för överlagt för min smak och inte särskilt zombieaktigt.

Annars är det en ganska underhållande historia och man kan ju alltid hoppas att nästa stora grej inom ungdomsgenren ska bli just zombies. Det känns dock kanske inte helt sannolikt.

//Sofia