Månadstema juli: Cilla Naumann

Jag har inte orkat öppna en bok sedan i början av maj och hade helt glömt att jag hade temat för juli månad. Snart åker vi på semester för, förhoppningsvis, lite välförtjänt vila och avkoppling och därför känns det dags att lägga ut boktemat innan dess, för annars kommer det helt enkelt inte att bli av.

Det har varit något av en jobbig vår så jag hoppas på att hinna ladda batterierna lite och få lust till såväl bokläsning som bloggande under semestern. Det återstår dock att se hur det blir med det, men ni lär väl om inte annat märka av min aktivitet på bloggen hur går.

I alla fall så kör jag på ett säkert kort nu i juli månad och väljer två böcker av Cilla Naumann, som jag vet att både jag och Stina tidigare här läst både romaner, noveller och ungdomsböcker av tidigare under bloggens historia. Eftersom det är Almedalsvecka för tillfället och det känns passande med en bok som har ett tema som är högaktuellt i och med SD:s framgångar och diskussionerna kring flyktingpolitiken blir det hennes sjätte roman "Fly" som blir månadens bok.

Den utspelar sig på en icke namngiven flyktinganläggning som skapats för att lösa Europas flyktingproblem. Flyktingarna sorteras efter vilka som ska få tillträde till unionen och vilka som inte ska få det och vi får följa det hela genom ögonen på de tre huvudpersonerna.

Orkar man kan man även ta sig ann hennes "Vad ser du nu", som låter läsaren lära känna en kvinna genom ögonen på hennes väninna, make, mamma och dotter.

// Sofia

På en vacker men avlägsen halvö, en välbevakad enklav i unionen, inleds ett försök att lösa ett av Europas stora problem. Här har man låtit bygga ett litet mönstersamhälle där de nyanlända samlas upp innan de slussas vidare till medlemsländerna efter rigorösa kontroller; de som saknar giltiga papper skickas obönhörligen tillbaka.

Till denna plats anländer romanens tre huvudpersoner – Marianne, Willy och Leila – av olika skäl. Marianne, frånskild jurist som lockats av projektets lovvärda målsättning, har fått arbete som handläggare, ett arbete som hon blir djupt engagerad i. Willy, minister i sitt hemlands regering, har utsetts till högsta chef för anläggningen och insett att han för trovärdighetens skull måste bosätta sig på platsen. Leila, som behärskar tre språk, har anställts som tolk men är i själva verket där av helt andra skäl som bara några få känner till. Mellan Marianne och Leila uppstår en nära vänskap, och Mariannes förhållande till Willy utvecklas till en kärlekshistoria som måste döljas för omgivningen.

Dessa tre människors liv och röster flätas samman till en fängslande berättelse där det är uppenbart att varje ytterligare vittne omkullkastar handlingen och där frågan om hur det kunde hända återstår för omvärlden att söka svaret på.

Fly, som är Cilla Naumanns sjätte roman, kan ses som en kuslig framtidsvision eller en skrämmande beskrivning av det som redan är verklighet: ett spel mellan oss innanför gränserna och dem utanför. Ur denna skildring av rädsla och korrumperad makt växer också dramat om de tre huvudpersonernas vänskap, kärlek och lojalitet.

På en vacker men avlägsen halvö, en välbevakad enklav i unionen, inleds ett försök att lösa ett av Europas stora problem. Här har man låtit bygga ett litet mönstersamhälle där de nyanlända samlas upp innan de slussas vidare till medlemsländerna efter rigorösa kontroller; de som saknar giltiga papper skickas obönhörligen tillbaka.

Till denna plats anländer romanens tre huvudpersoner – Marianne, Willy och Leila – av olika skäl. Marianne, frånskild jurist som lockats av projektets lovvärda målsättning, har fått arbete som handläggare, ett arbete som hon blir djupt engagerad i. Willy, minister i sitt hemlands regering, har utsetts till högsta chef för anläggningen och insett att han för trovärdighetens skull måste bosätta sig på platsen. Leila, som behärskar tre språk, har anställts som tolk men är i själva verket där av helt andra skäl som bara några få känner till. Mellan Marianne och Leila uppstår en nära vänskap, och Mariannes förhållande till Willy utvecklas till en kärlekshistoria som måste döljas för omgivningen.

Dessa tre människors liv och röster flätas samman till en fängslande berättelse där det är uppenbart att varje ytterligare vittne omkullkastar handlingen och där frågan om hur det kunde hända återstår för omvärlden att söka svaret på.

Fly, som är Cilla Naumanns sjätte roman, kan ses som en kuslig framtidsvision eller en skrämmande beskrivning av det som redan är verklighet: ett spel mellan oss innanför gränserna och dem utanför. Ur denna skildring av rädsla och korrumperad makt växer också dramat om de tre huvudpersonernas vänskap, kärlek och lojalitet.

Aprils månadstema: Svenska noveller

Det har varit mycket nu de första månaderna 2017 och det har tyvärr inte blivit mycket läst hittills i år. Hoppas på att ta igen det under kommande delen av året. Har ni några riktigt läsvärda tips får ni gärna hojta! Eftersom det varit så mycket nu på sistone har jag varit ute i senaste laget med att välja boktema för april, och eftersom jag känner att jag inte orkar ett riktigt mastodonttema just nu har jag valt tema svenska noveller.

Månadens bok är därför "Grand mal" (2011) av Linda Boström Knausgård. Författaren till boken har tidigare gett ut diktsamlingar och novellsamlingen är hennes första prosabok. Jag har förstått att själva inledningen av samlingen är något alldeles extra och eftersom jag ju är en sucker för riktigt bra inledningar få ju bara detta mig att vilja se om den lever upp till hypen.

Orkar man tänkte jag också att vi skulle ta oss ann Lina Wolffs novellsamling "Många människor dör som du" (2009). Det är hennes debut och ska handla om realistiska historier där plötsligt något skevt inträffar. Låter lovande!

// Sofia

Tvillingarna: Den magiska pennan av Francine Pascal

När jag äntligen fick tag på en ny tvillingbok, förra året blev ju inte en endast utläst, var det ju lite otur att jag fick tag på en så fånig som just denna. Huvudintrigen är att det är sommarlov och de uttråkade tvillingarna efter att ha varit hemma och haft tråkigt får åka på sommarläger.

Elisabeth är förfärligt lillgammal och har planer på att krysta ur sig en deckare under sommarlägrets skrivkurs, synd bara att inspiration tryter. Hon är dock inte lika irriterande som lägerkamraten som inte kan låta bli att strö Shakespeare-citat omkring sig hela tiden – tala om att ta sig själv på för stort allvar....

Fånigast av allt är dock intrigen – Elisabeth hittar en märklig penna i en grotta, en penna som med Elisabeth som hjälp spottar ur sig en deckarhistoria som får Elisabeth att tro att hennes systers liv är i fara....

Med andra ord, gör inte om mitt misstag och läs denna röra till bok, utan läs något annat. Typ vad som helt (utom de Sade, det enda jag kan komma på som faktiskt är värre....)

// Sofia

Bokåret 2016

Förra året var jag föräldraledig större delen av året, men ändå (eller kanske trots detta) hann jag bara med att läsa ut 45 böcker. Ganska många bra skulle jag dessutom vilja säga (dock faktiskt ingen 10-poängare) och kanske aningens mindre skräp än vad jag läst på senare år. Det kan ha att göra med att mitt lager av kioskdeckare, tvillingböcker och annat av tveksam kvalitet ganska stadigt hållit sig på 0 hela 2016, he he. Jag tror faktiskt inte att jag läste ut vare sig någon tvillingbok eller någon kioskdeckare på hela året, vilket väl får sägas vara lite sorgligt. Jag hoppas på att år 2017 kommer att bjuda på mer av det och har faktiskt redan hunnit påbörja årets första tvillingbok – yay!

Men låt oss då till att börja med titta på förra årets allra bästa böcker, nämligen topp-tio-böckerna;

1. Kriget har inget kvinnligt ansikte avSvetlana Aleksijevitj  (Mitt val)
2. By nightfall av Michael Cunningham/American hotel av Sara Stridsberg.
3. En tid för mirakel av Karen Thompson Walker
4. Gudarna av Elin Cullhed (Stinas val)
5. Picknick vid vägkanten av Arkadij och Boris Strugatskij (Stinas val)
6. Kristin Lavransdotter. Brudkronan av Sigrid Undset (Mitt val)
7. Den nya människan av Boel Bermann
8. Den sommaren av Jillian och Mariko Tamaki (Stinas val)
9. Märkliga dagar av Michael Cunningham (Mitt val)
10. Looking for Alaska av John Green (Alex val)

Till att börja med måste jag säga att det var riktigt kul att så många av våra bok-teman placerade sig på min topplista, hela 7 av böckerna på listan är en tema-bok. Det måste ju vara nytt rekord?! Stina och jag lyckades placera in hela 3 böcker var och Alex 1. Tyvärr kan jag bara konstatera att även bottenlistan uppvisar nytt rekord i antal botten-böcker som vi läst som månadsteman. Mer om det senare dock.

Av böckerna på tio-topplistan skulle jag säga att flertalet av dem faktiskt är riktiga höjdarböcker och att det var svårt att välja ut vilka tio som skulle få plats på listan. Böcker som jag också gillade och som helt enkelt inte kom med på grund av konkurrensen var bland annat Vitsvit  av Athena Farrokhzad (Alex val), Just kids av Patti Smith (Alex val) och Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman.

Tack vare mitt nobelpristagar-tema, samt antagligen även i vanlig ordning Alex, blev även hela 9 nobelpristagar-romaner lästa. Sen blev det även ovanlig mycket poesi och biografier lästa i år, 4 respektive 5, och som vanligt när det gäller litteratur jag vanligtvis inte läser gissar jag på att det är Alex förtjänst.

Sen slank ju en hel del dystopier och SF-littertur med i mixen också vilket nog till största delen beror på att jag har en faiblesse för sådant. En ganska bra mix totalt  sett måste jag säga!

Årets författarnyhet måste för övrigt vara  Michael Cunningham som jag läste för första gången i år och som placerade sig på min tio-i-topp-lista med hela två böcker. Go you Michael! Och go you, Stina, som rekommenderade honom.





Så till bottenböckerna då, och det var ovanligt nog svårt att hitta 10 böcker som verkligen platsade på listan (även om plats 1-9 verkligen var värda sin plats...):

Botten-böckerna
1. Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg
2. Låna är silver, Råna är guld av Catharina Ingelman-Sundberg
3. Svält av Knut Hamsun (Mitt val)
4. Stjärnklart av Lars Wilderäng (Mitt val)
5. Den första kretsen av Alexander Solsjenitsyn (Mitt val)
6. Flickan från ingenstans Justin Cronin (Mitt val)
7. Värdshuset Jamaica av Daphne du Maurier
8. Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström (Alex val)
9. Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen (Alex val)
10. Aldrig två gånger av Wislawa Szymborgska (Sofias val)

Ja, toppnotering var det även här alltså gällande antalet tema-böcker och med skäms-mössan på får jag medge att jag lyckades placera hela 5 böcker på listan medan 2 av Alex böcker också kom med. Dock kom den sista boken med på listan ganska oförtjänt. Den var inget botten-napp utan ändå ganska ok, men kom med helt enkelt för att jag läst så få dåliga böcker förra året.

Men jag har på känn att det här blir året då jag äntligen får ordning på mina teman och jag förutspår att mina böcker kommer att ligga i topp på topp-10-listan. Ha ha, man kan ju hoppas i alla fall!

// Sofia

Snöstormen av Vladimir Sorokin

Det här var månadsboken i december 2016, och den har legat som ett lite dåligt samvete här hemma ända tills jag för några veckor sedan läste ut den lite stressad av det faktum att jag var inne på sista omlånet och att den var tvungen att lämnas tillbaka om jag inte vill betala böter för den (och så bra var den verkligen inte!).

I alla fall så handlar den om läkaren Platon Iljitj som desperat måste komma fram till en liten by för att vaccinera byborna mot vad som verkar vara ett zombieutbrott. Tyvärr går det hela inte hans väg då vädrets makter inte är på hans sida. Men tillsammans med en brödkusk (ryskt påfund?) kommer han sent omsider ut på vägarna, även om det ena hindret efter det andra kommer i deras väg....

Jag kan säga så mycket som att det här inte liknar något jag läst tidigare. Den känns delvis som en gammal rysk klassiker genom sin ålderdomliga miljö och delvis som en skruvad framtidsvision genom ingredienser som hästar, och människor, små som höns respektive jättelika meterhöga. Men framför allt känns den väldigt, väldigt rysk och jag känner att det nog till och med kan sägas ha blivit en överdos Ryssland för min smak. Härnäst ska jag ge mig i kast med en hederlig gammal amerikansk dystopi där man mer vet vad man har att vänta och definitivt inte behöver läsa om slädar som åker in i näsan på fallna jättar.....
// Sofia

American Hotel av Sara Stridsberg

Årets sista utlästa bok var ingen bok i sig, utan faktiskt en novell av favoriten Sara Stridsberg. Det var en present från min kära syster som hade boken som en lucka i min trevliga Bok-julkalender, en bok om dagen ändra fram till julafton – me like! Så nu har mitt bok-berg ökat på igen med diverse trevlig läsning. För tillfället ”The alphabet of birds” som verkar kunna bli en av årets bästa böcker. Endast en novell är utläst så det återstår att se, men har stora förhoppningar.

Men får att återgå till denna novell så är den, liksom allt jag läst av Stridsberg, välskriven, intressant och annorlunda. I centrum för handlingen står Carter och Vladimir som har något slags vridet förhållande. Redan i de inledande meningarna får vi reda på att han vill dö, men då han inte klarar av att göra det själv ber han Carter om hjälp. Det verkar vara en konversation som pågått i en evighet och liksom alltid undanber hon sig ansvaret. Allt som historien framskrider får vi veta att Vladimirs bror Jack spelar en stor roll i handlingen, och i deras liv, och man vet egentligen redan från början att det här är en historia som kommer att bli jobbig att ta del av – en historia där ingen är  vinnare utan alla är mer eller mindre förlorare.

Språket är som i allt jag har läst av Stridsberg vackert och flytande. Smaka bara på stycken som detta: ”Sylvia hade alltid sagt att döden skulle komma tidigt. Hon hade sett alla krig som skulle komma. Hon sade att det är kärleken som sliter sönder en människa. Hon sade att två torn skulle brinna i fjärran, att människor skulle falla som aska från himlen...”.

Är det något jag ska invända mot är det nog att dess handling känns något konstruerad och gör att den inte riktigt når upp till Stridsberg allra bästa nivå – men bra är det!
//Sofia

Den magiska leksaksbutiken av Angela Carter

Det här kan vara årets bok tror jag, ”Den magiska leksaksbutiken” av Angela Carter.

Bara inledningen gjorde mig lite förälskad i boken;

”Den sommaren då Melanie fyllde 15 år upptäckte hon att hon var gjord av kött och blod. O, mitt Amerika, mitt nyupptäckta land”.

Och därefter var det en njutning att ta del av hennes och de två yngre syskonens, Victoria och Jonathons, vedermödor. För det är ingen vardagsidyll som skildras, utan det en mörk saga där de goda inte nödvändigtvis vinner.

Jag tror inte att jag sedan jag läste ”Vårt hem är vårt slott” har hittat en bok lika fylld av magi, berättarglädje och originalitet för det är inte bara leksaksbutiken i boken som känns magisk utan hela boken i sig. På ett alldeles självklart sätt lyckas Carter gestalta det där magiska som finns i barndomen, där fantasi och verklighet inte alltid är så lätt att skilja på.

Vår unga hjältinna Melanie längtar efter att bli vuxen, efter att bli gift och att få sin första kyss – men samtidigt är hon fortfarande fast i barndomsvärlden och får på den hårda vägen lära sig att det där med att bli vuxen kanske inte alltid är så särdeles roligt. För när de tre syskonen helt plötsligt finner sig tvungna att söka tillflykt hos sin morbror som de aldrig har träffat får de lära känna en värld där det inte är givet att få tvätta sig ren varje dag, få klä sig hur man vill eller ens ha tillåtelse att prata. Deras morbror är med andra ord ingen lätt man att tas med. Som tur är finns hans stumma fru Margaret och hennes två bröder Francis och Finn, som i alla fall i jämförelse känns betydligt lättare att tas med.

Dessa tre är dock också kuvade under morbrodern och den stumma moster Margaret förlorade talförmågan under bröllopsnatten, vilket morbrodern ser som bra då han gillar tysta kvinnor, Han verkar också gilla att plåga sin omgivning och vid de traditionella söndagsmiddagarna då alla klär upp sig har han gjort ett vackert halsband till henne att ha på sig som sitter så tätt att hon knappt kan äta. Kort sagt har morbrodern inte mycket till över för människorna i sin omgivning. Istället brinner han för leksakstillverkandet och speciellt för sin dockteater. Alla i huset måste hjälpa till med denna hans passion och snart står Melanie i leksaksaffärens disk dagligen. Men det är när morbrodern kräver att hon ska vara skådespelare tillsammans med hans älskade dockor som saker och ting sakta men säkert går helt överstyr.....

Jag vill egentligen inte spoila någonting om handlingen, för jag tror att det här är en berättelse som man ska låta sig överraskas av. Som slutkläm kan jag väl bara konstatera att det är ganska tunga ämnen som förs fram på ett ändå väldigt lätt sätt, mycket tack vara författarens underbara, flytande och magiska språk. Läs den!

//Sofia

Suggestioner av Marie Darrieussecq

Jag kommer närmast att tänka på Elfriede Jelinek när jag läser ”Suggestioner” och ni som kommer ihåg mitt Nobelpristagar-tema för några år sedan när vi hade (o)turen att få läsa en av hennes romaner vet att det inte direkt kan sägas vara ett bra betyg. Och nej, jag gillade inte alls den här märkliga romanen. Korsa Jelinek med lite skruvad diskbänksrelation och jag skulle säga att det är en ganska bra beskrivning av romanen. Ytterligare en annan Nobelpristagar-favorit (sooooo not) som kan knytas till romanen är faktiskt den siste vi läste, Knut Hamsun, som med ett citat om slakt inleder romanen.

Jag borde ha förstått redan efter att sett detta att det här inte skulle bli en särskilt trevlig läsupplevelse. I alla fall så handlar denna debutroman om en kvinna som för fram en märklig historia – nämligen historien om hur hon blir förvandlad från människa till gris.

Man kan ju tycka att jag redan efter att ha läst huvuddragen för historien kanske skulle ha kommit fram till att detta möjligtvis var något jag skulle ha svårt för, men ha ha, nej, jag tyckte att det lät ganska lovande faktiskt. Den villfarelsen försvann dock tidigt, typ redan på sida 9, där vår huvudperson under en anställningsintervju blir tafsad på av chefen och i efterföljande delar av boken börjar jobba vid parfymdisken på en stor kedja kombinerat med lite prostitution. Därefter behandlas hon mer eller mindre illa av typ samtliga män hon möter och i takt med detta blir hon allt mindre människa och allt mer gris. Och man kan väl samtidigt konstatera att jag i takt med detta blir allt mindre intresserad av läsningen och allt mer intresserad av att slutet ska komma någon j-a gång. Dock tar jag mig till sist igenom boken, men kan bara konstatera att det här var något av det minst bra jag läste typ någonsin. Det återstår att se om den till och med lyckas kvalificera sig på botten-listan. Jag gissar på ja!

// Sofia

Bokmiddag: Papa Goriot

I början av februari blev det äntligen dags för årets första bokmiddag, ett tema som lästes så långt tillbaka som i maj 2012 – av vissa av oss i all fall..... Anledningen till att bokmiddagen dröjde en sådär 4,5 år var nämligen (i alla fall delvis) att Stinas läsning av boken dröjt något. Ja, jag tror att den blev utläst så sent som i början av 2017?

I alla fall kan man konstatera att romanen inte var någon höjdare hos någon av oss och att vi enades om att det var något av de tristaste vi läst genom boktriangelns historia. Eftersom handlingen i romanen utspelar sig på ett, minst sagt, sunkigt pensionat med undermålig mat och undermåliga levnadsförhållanden bestämde vi oss för att bokmiddagen borde avnjutas på en av Visbys sunkigaste hak. Vi begav oss därför till Gråbos kvarterskorg :). Där beställde vi i fransk anda in varsitt glas rödvin (ja, det blev två var till slut...) som avnjöts tillsammans med husets vegetariska tacotallrik. Lite tidigt för vin kanske när klockan var en 14.30 (?) på eftermiddagen, men vi kände att det på något sätt passade boken ganska väl.

Vin....

....och tacotallrick - vår egen Goriot-tolkning :)

Sammantaget kan man säga att vi hade förväntat oss en större grad av sunkighet och att det hela var oväntat fräscht och trevligt, men synnerligen rena och välordnade toaletter. Ett sunkhak som visade sig vara mindre sunkhak än vad vi hade trott från början och som vi faktiskt skulle kunna tänka oss att besöka igen. När maten var avklarad begav vi oss hem till Stina där Kalle möte upp, för lite kylskåpsrensning a la Goriot. Bubbel som inte var så bubbligt längre eftersom det var öppnat på nyår som späddes ut med lite sodavatten. Mmmmmmm... eller inte. Egentligen skulle vi också haft lite kylskåpsrensning med diverse tråkiga matrester, men då vi var mätta efter tacotallriken blev det mest lite mer drickande :).

En glad trio :)

Författaren till boken känner vi dock mindre lust med att stifta bekantskap med igen än Gråbo kvarterskorg, så något mer än hans ”Papa Goriot” är det osannolikt att någon av oss skulle ge oss i kast med. Omdömet var ett enhälligt tummen ner!

Den bokmiddag som ligger längst bak i ordningen numera är för övrigt ett av mina gamla Nobelpristagar-teman från mars 2014, så man kan ju minst sagt säga att vi gjorde ett jättehopp när vi avklarade Goriot-middagen - från maj 2012 till mars 2014 liksom. Go us!

Temat från mars 2014 är dessutom ett vi pratat om att ha framöver, ett tema som vi alla tre skulle kunna he gemensamt dessutom! Mer om det i ett kommande inlägg :).

// Sofia

Triffiderna av John Wyndham

Det här är en riktig klassiker till dystopi, skriven 1951, som handlar om en värld där större delen av befolkningen har blivit blind. En dag vaknar nämligen världens befolkning upp, efter att ha iakttagit märkliga fenomen på himlen, och kan inte se. De enda som har klarat sig är de som av olika anledningar missat hela himlafenomenet – liksom vår huvudperson som legat på sjukhus med förbundna ögon efter att ha blivit attackerad av en triffid.

Om ni inte vet vad en triffid är kan jag tala om att de är en köttätande växt (resultatet av rysk militär-forskning?) som dödar med hjälp av sina långa växtrankor som blixtsnabbt snärtar till sitt offer. Som om de inte vore dödliga nog genom detta kan de även gå och verkar på något mystiskt sätt kunna kommunicera med varandra. De kan dock lätt oskadliggöras genom att med jämna mellanrum beskäras och de är vanliga inslag som prydnadsväxter i folks trädgårdar liksom en populär växt att odla (säkert fastkedjade dock) för att framställa olja. Kort sagt – de finns lite överallt och ingenstans i människans vardag.

Så medan samhället kollapsar efter den plötsliga blindheten upptäcker triffiderna snart att de kan utnyttja detta till sin egen fördel och attackerar snabbt de nu ganska hjälplösa människorna.

Denna klassiker, med skulle jag vilja säga, ganska tydliga kioskdeckardrag – jag menar, växter som kan gå (!) - är ganska underhållande för stunden, men det märks att den är skriven 1951 och på många ställen känns den väldigt föråldrad. Speciellt i relationerna mellan människorna där kvinnoskildringarna tack och lov känns väldigt passé. De flesta framställs som ”typiskt” kvinnligt hysteriska och deras främsta syfte är att avla seende barn så att samhället inte ska dö ut (!). Det pratas till och med om att införa månggifte, att en man tar sig flera kvinnor, allt för samhällets bästa. Sen att det är ryssarna som är the big bads som framställt växterna känns också väldigt dåtida, men utifall rysk invasion på Gotland kan jag tänkas ta tillbaka just detta, he he.

För originalitet får den dock pluspoäng då jag gissar på att den var väldigt nyskapande när den kom ut på 1950-talet och i efterordet nämns den ha gett inspiration till  tv-serier som ”Docktor Who” och ”The Walking Dead”.

Dock blir jag inte direkt sugen på att ge mig i kast med något annat av Jon Wyndham utan föredrar någon klassiker som motstått tidens tand lite bättre. Några förslag?

// Sofia

Bokmiddag: Den sommaren - augusti 2016

Den lokala videoaffären var en viktig ingrediens för bokmiddagen :)

Under kulturdagen blev det som sagt två hela bokmiddagar som avklarades och denna den sista var verkligen ett måste och en helt klockren bokmiddag. När vi fick höra att årets kultskräckis var ”Hajen” och att det skulle bli dive-in bio, alltså att man skulle se filmen från bassängen i simhallen, så kände vi att det bara var tvunget att bli ”Den sommaren”-bokmiddag – alltså Stinas seriebok från augusti-temat 2016. Så det blev inte bara rekord i att hela två bokmiddager avnjöts under en och samma dag utan dessutom blev denna bokmiddag av redan månaden efter att temat lästs, och det är ju verkligen rekord för att vara oss!

I alla fall så begav vi oss mot simhallen vid 19-tiden på kvällen. Men innan vi cyklade dit så försökte vi få tag på Twizzlers både i vår lokala Konsum-butik och på ”Hemmakväll”. Just Twizzlers var ju nämligen favoritgodiset i boken, men vi hade otur och fick nöja oss med jordgubbsremmar. Fast det funkade ju ganska bra också!

Sedan var det lite kul att strosa omkring på ”Hemmakväll” också då flickorna i boken ju var stammisar på sin lokala videobutik och det var där de brukade hyra otalet skräckfilmer de såg under sommaren, bland annat just ”Hajen”. I alla fall så passade Stina också på att fynda lite film när vi ändå var där och sen köpte vi lite godis också.

Vid 19.30 mötte Kalle upp oss utanför simhallen och snart blev vi insläppta och försedda med varsin simring, godis och festis – allt dessutom gratis! Efter att ha duschat och byt om plumsade vi i bassängen där vi rätt frusna såg den första halvtimmen av filmen. Efter det klädde vi på oss och såg resten av filmen från läktaren medan vi mumsade godis och fick upp värmen lite.

Och när filmen var slut begav vi oss hemåt igen. Helt klart en av de allra bästa bokmiddagen genom tiderna måste jag säga och boken tyckte vi båda mycket om och föredrog faktiskt framför månadens andra temabok som vi inte riktigt tyckte höll måttet.

Vilken bokmiddag som kommer att bli nästa är inte bestämt ännu, men förra fredagen hade vi i alla fall årets första när eftersläntraren (från 2012!!!) "Papa Goriot" avklarades. Men mer om det i ett annat inlägg!

Fortsätter vi i den här takten kanske vi till och med hinner komma ned till ”bara” 10-15 bokmiddagar kvar att ordna innan 2018. Som det är nu tror jag vi ligger och snittar runt 25-strecket ganska konstant.

// Sofia

Bokmiddag: Ryskt tema, Picknick vid vägkanten

Äkta rysk frukost: blinier, te samt något stärkande......

Under årets kulturdag, den 1 oktober, passade vi på att ha hela två Bokmiddagar under samma dag – ett nytt rekord i Boktriangelns historia. Vi började redan till frukosten med att samlas hela familjen plus Stina för att komma i stämning inför dagen.

Stina och Aaron - den ena mer ryskinspirerad än den andra....

Då temat var ”Picknick vid vägkanten”, Stinas ryska dystopi-tema från februari 2016, blev det självklart en ryskinspirerad sådan. Dagen innan hade jag fixat ryskt hembakat rågbröd och en dubbel sats blinier som serverades med gräddfil, rödlök och kaviar. Till det blev det också kaffe, lite vodka för den som kände sig manad och pålägg i form av ost, skinka och korv, som Stina bidrog med. Mycket gott om jag får säga det själv ;-). Dagen till ära var vi också ryskinspirerat klädda i våra vit- och blå/svartrandiga tröjor vi skaffat oss under en av våra Rysslands-grävningar. Lägg för övrigt märke till den ryska flaggan som prydde vårt köksbord :). Stinas bidrag.

När frukosten var avklarat hade det blivit dags för lite kultur och loppisfyndande. Så resten av picknickmaten, det skulle ju bli picknick vid vägkanten senare, lämnades av hemma hos Kalle och sen begav vi oss ut på Visbys gator. Mest blev det loppisfyndande, och karuseller och lotterier för den yngre delen av sällskapet (Aaron). Framemot eftermiddagen började alla bli hungriga så hela sällskapet drog hem till Kalle, där Johan och Katarina också joinade.

Eftersom alla var ganska trötta och hungriga kändes det lite jobbigt att gå ut och sätta oss vid vägkanten utanför Kalle (och dessutom försökte han hålla sig undan städdagen i sin bostadsrättsförening.....) så vi stannade inne hos Kalle då han ju ändå bor i en lägenhet som i princip ligger vis vägkanten. Kanske lite fusk, he he, men trevligt var det ändå. Picknickmat var precis som till frukosten blinier med tillbehör, mackor av det rysk rågbrödet med ost, skinka och rostbiff samt kaffe, te, vodka och två olika sorters korv. Till efterrätt skulle vi ha njutit av en delikat bäraladåb som Stina gjort, men då den stod kvar i vårt kylskåp fick Sebbe och jag nöjet att avnjuta den helt själva senare under dagen. Den var, ehhhh, god......
 

Aaron, Ronja och Sebbe typ vid vägkanten i Kalles lägenhet....

Självklart blev det också sedvanliga diskussioner om månadens bok och vi enades om att det var en riktigt bra och annorlunda dystopi som på något sätt kändes mer verklighetstrogen och ja skitigare än vad många amerikanska dystopier brukar göra.

Det var alltså första bokmiddagen denna dag och till kvällen avverkades ytterligare en. Mer om det i mitt nästa inlägg ;-).

// Sofia

Twas the night before christmas

Puh, äntligen är jag klar med julstäd, matlagning och allmänt julstök. Vad passar väl bättre att fira detta med än lite Dylan? 

// Sofia

Om Johan var en musikvideo.....

Om Johan var en musikvideo skulle han lätt bete sig såhär... Am I right or what?
Fast förhoppningsvis skulle det inte gå lika illa för vår favorit-Johan......

// Sofia

Scarlett och Bob

Visste ni att Scarlett Johansen medverkat i en av Bob Dylans musikvideor? Om inte så lärde ni er något nytt :). Gillar både låten och den retroinspirerade musikvideon.

Lyssna och njut!

//Sofia

Things have changed

Utan närmare presentation (för det hinner jag inte i julstöket, he he) kommer här den sjunde luckan i minikalendern; Dylans "Things have changed" :

// Sofia

Bob Dylans nobelpris-tal

Ni har säkert redan hört hela, eller kanske bara delar, av Bob Dylans nobelpristagar-tal - ett tal som han tyvärr inte själv läser upp. Ni får hålla till godo ändå och tänka er att den gode Bob själv läser upp sitt tal - ett tal som jag för övrigt tycker vara ganska kul. Vad tycker ni?

// Sofia

Serious Christmas Talk

Så här den fjärde advent och med julen mindre än en vecka bort hoppas jag att ni liksom, liksom jag, börjar bli klara med alla julbestyr.

Om inte kan ni alltid ta en paus och lyssna på Bob Dylan som reciterar poesi och pratar djupa ämnen - what´s not to like liksom?

Med det ger jag er lucka fyra i vår mini-kalender:

// Sofia

Nightmare before Christmas?

I dagens kalenderlucka blir det en stämningsfull duett :) :

En något scary duett om ni frågar mig...

// Sofia

Even Dylan gets the blues

Varför ändra ett vinnande koncept? Givetvis måste årets Nobelpristagare i litteratur, så här en vecka innan jul, få bidra med lite julstämning i bloggen. Typ som någon form av mini-adventskalender så här när det börjar närma sig. Vi får både kultur, julstämning och vår dagliga dos Dylan - visst kan det inte bli bättre?

Med det lämnar jag över ordet till allas vår Bob Dylan och låter honom dela med sig av sin livsvisdom:

// Sofia