What would Kitty do?

Det finns en Kittybok för varje tillfälle. Här kommer exempel från levande livet för den som tvivlar.

I slutet på maj förra året var det militära flygövningar vid Visby flygfält. Jag bodde i Snäcks stugby, precis som de deltagande militärererna. Var mycket trevligt. För att fira plöjde jag Fara på hög höjd där Kitty tar lektioner för att få flygcertifikat. I mysteriet ifråga figurer en pensionerad överste från flygvapnet med ett mystiskt förflutet, underliga anonyma telefonsamtal och en rad obegripliga stölder. Det är en rätt trist historia, och den fåniga och osannolika upplösningen gör mig mest irriterad, så det blir tyvärr ett lågt betyg.

2 av 10 poäng.

I sällskap med Egon läste jag Kitty och stormjägaren där en osedvanligt korkad Kitty tar sin dumhet till nya nivåer. Kittys hushållerska Hanna har ärvt en gård i Oklahoma som ligger i ett område där kraftiga virvelstormar ofta drar fram. Kitty med vänner beger sig dit för att besiktiga godset innan en tänkt försäljning. De anländer precis efter att en storm dragit fram och i förödelsen hittar Kitty ett utpressningsbrev i en träningsväska. Skaffa fram trettio tusen dollar i småsedlar och ta dem till telefonkiosken i hörnet Robertson Street och Norman Drive. Kör söderut längs huvudvägen. Stanna vid telefonkiosken vid Wilson Lane. Vänta där tills jag ringer. lyder meddelandet. Kidnappning, kidnappning ropar alla i kör. Varför vet jag inte. Er gissning är lika bra som min. För brevet skulle ju kunna gälla i princip vad som helst förutom just kidnappning.

Men nu har Kitty och gänget alltså snöat in på kidnappning. Frågan är om kidnappningen befinner sig i planeringsstadiet eller om den redan är utförd. De inser vikten av att meddela den lokala polisen de graverande kidnappningsplanerna (?), och polisen tar förstås uppgifterna på stort allvar och sätter sina bästa män på fallet. Not. De tror istället att det rör sig om några barns busstreck och vill vänta med kidnappningsutredningen tills, ja tills någon blivit kidnappad helt enkelt. Men Kitty vet i vanlig ordning bäst och Kitty och fallet med den kommande kidnappningen tar sin början.

Det går väl sådär om man ska vara ärlig. På kort tid lyckas Kitty bli nerslagen, punda bort utpressningsbrevet och dra en drös förhastade slutsatser. Ofrivilligt komiska inslag räddar upp en mer än lovligt krystad intrig, men they can only do so much.

3 av 10 poäng.

Som en del av årets Oscarsuppladdning läste jag Farlig filminspelning. Nu vanns ju årets Oscarsbetting som bekant av undertecknad. Jag vill tacka min syster, mina vänner, Freddie och framförallt Kitty för denna prestation. Jag skulle inte ha klarat det utan er!

Det är en stor händelse i River Heights när en känd regissör valt staden som inspelningsplats för sin senaste film. Kitty får förutom en filmroll också ett nytt mysterium på halsen. Rollen ifråga får förstås Kitty utan någon som helst provspelning, thats how good she is! Även Bess och George engageras på olika sätt och snart står det klart att någon vill sabotera filminspelningen. Generatorn exploderar, datorerna blir utslagna och hela teamet blir matförgiftade. Tillsammans lyckas tjejerna så klart lösa mysteriet men vägen dit är fylld av faror.

Det är en ganska innehållslös historia där sabotagen följer på varandra. Det blir snabbt tjajtigt och inte ens ett kort gästspel av Kittys ärkefiende Deirdre får det här att lyfta.

3 av 10 poäng.

Behöver ni vägledning i tillvaron ska ni som sagt veta att det finns en Kittybok för varje situation. Kom bara ihåg att ta hennes råd med en nypa salt. Det är inte alltid Kitty vet bäst.

Stina

Kitty och köttet i chilin

Secret of the Spa är den första Kittybok jag läst på originalspråk. Fyndad för det facila priset av 20 kronor på loppis (i Örebro om jag minns rätt). Något att anteckna i er intressebok.

Den ingår i en nyare serie böcker som berättas i första person och som väl är tänkta att kännas lite mer moderna och hippa. Kanske är jag gammalmodig men det funkar inte riktigt för mig. Jag får inte rätt Kittykänsla av det här.

Storyn går ut på att ett nytt spa har öppnat i River Heights. Kitty och company har skaffat gratisbiljetter till invigningen och ser fram emot en avkopplande dag. Men som vanligt när Kitty är inblandad går saker inte enligt plan. Det dröjer alltså inte länge innan tjejerna byter ut ansiktsbehandlingar och massage mot mer ansträngande aktiviteter. De gör helt enkelt det de gör bäst, snokar och lägger sig i saker de inte har med att göra.

Det verkar nämligen som att någon är ute efter att sabotera. Den vegetariska chilin visar sig vid serveringen inte vara särskilt vegetarisk och bastubadandet blir en otrevlig upplevelse då temperaturen höjs till obehagliga nivåer. Det fortsätter sedan i samma stil med kackerlacksinvasion och andra obehagliga incidenter.

Handlingen är inte mycket att hänga i julgran som ni förstår och det blir heller aldrig särskilt intressant. Jag menar hallå, kött i chilin och en bastu som är lite för varm, inte särskilt spännande om du frågar mig. Detta hindrar dock inte tjejerna från att smyga runt, misstänka kreti och pleti och störa personal och gäster med osnutna frågor. Jag skulle ha irriterat mig mer på dem än på värmen i bastun om jag varit där för att få lite lugn och ro. Och säga vad man vill om kackerlackor, men är de besvärande är de inte så svåra att oskadliggöra. Till skillnad från andra. Ni vet vilka jag pratat om.

Betydligt intressantare än huvudintrigen är i mitt tycke att vi får stifta bekantskap med Deirdre, tjejen som verkar vara Kittys svurna ärkefiende. Det här är något nytt. Sedan när har Kitty ”älskad av alla utom av skurkar” Drew någon sådan. Jag anar att detta är en person som vi kan räkna med att träffa fler gånger i Kittyverse, och det ser jag fram emot. Hon är en skön motvikt till Kittys präktiga uppenbarelse.

Deirdre piggar upp en smula men kan inte ensam rädda den här smörjan.

3 av 10 poäng.

Stina

Kitty lägger näsan i blöt

Så var det dags för en recension av de senast lästa Kittyböckerna.

Kitty och miljonvinsten

Kitty och hennes vänner Bess och George är ledsagare åt en hoper ungar kallade Vetenskapsdeckarna. Det är ideell organisation som varje år gör studiebesök till en nöjespark för att under festliga former se hur kul det kan vara med naturvetenskap. Ja, intrigen är precis lika töntig som det låter. Vistelsen tar en ny vändning när Bess vinner högsta vinsten i ett miljonlotteri. Det dröjer inte lång tid innan den ena olyckan efter den andra drabbar gruppen. Är det verkligen olyckor eller är någon ute efter att sabotera för våra vänner?

Jag har inte särskilt mycket positivt att säga om den här boken. Ungarna är läskigt lillgamla, overkligt välartade och tjejerna själva är så präktiga att man nästan kräks. Det är skurken som räddar mitt betyg lite. Personen i fråga är på väg att dränka vår hjältinna i het chokladmassa (de befinner sig i en chokladfabrik) och yttrar följande höjdarreplik: - Vet du vad polisen kommer att hitta när de kommer hit? frågade xxx . Något alldeles extra gott. En helt ny sort från Kungschoklad. Med Kittysmak.

Ha ha ha ha haaaaaaaaaaaaa.

3 av 10 poäng.

Kitty och den gyllene kolibrin

George har fått praktikplats som assistent hos en fotograf i Vita huset och bjuder Kitty att komma och hälsa på. Som vanligt hinner Kitty knappt anlända innan det börjar hända underliga saker. George chef blir rånad och misshandlad och strax därefter blir en ovärderlig guldstatyett ämnad som gåva åt presidenten stulen.

Kitty drar sig inte för någonting i sin iver att lösa mysteriet. Hon snokar glatt runt i personalens kontor och läser hemligstämplade dokument tillhörande Vita husets säkerhetschef. Uppenbarligen tycker hon att ändamålen helgar medlen. Själv kan jag ju tycka att det är ett allvarligare brott att göra intrång i säkerhetschefens dator än att stjäla en guldfågel, men det är ju bara min åsikt.

Det låter tyvärr roligare än vad det är, för det är en rätt trist och oengagerande historia i övrigt.

4 av 10 poäng.

Kitty och smaragdens gåta

Kitty, hennes pojkvän Ned och Bess är på semester i Västindien. I en hel vecka ska de njuta av sol, bad och dykning i Medelhavet. De bor hos bekanta som är i färd med att renovera en gammal sockerplantage. Snart befinner sig Kitty indragen i ett mysterium med rötter flera hundra år bakåt i tiden. Kitty låter sin skarpa hjärna arbeta för högtryck, ta bara följande exempel:

Han beter sig inte som om han nyss försökt förgifta mig, tänkte Kitty förbryllad. Han verkar knappt lägga märke till mig, Men han kan förstås spela så att jag inte ska misstänka honom (no shit). Det sista ingick alltså inte i Kittys tankegång, utan var en kommentar från mig.

Det är en ganska trevlig historia som innehåller det mesta man kan önska: kärlek, äventyr, faror som lurar runt varje hörn. Inte minst är partierna där killtokiga Bess försöker få den lokale snyggingen på kroken ganska underhållande. Dessutom, visst måste man älska skurkar som vid tillfångatagandet känner sig manade att delge varje detalj om sitt brott. Så skulle jag också reagera om jag åkte fast.

6 av 10 poäng.

Stina

Hårda klappar

Om jag får hårda klappar av Tomten i år hoppas jag på:

- Något av Sara Stridsberg, 2011 års författarupptäckt. Darling River är något av det vackraste jag läst.

- Kvalitetschiclit. Inget jullov är komplett om man inte åtminstone någon dag gottat ned sig med lite trevlig lagom hjärndöd läsning och alldeles för många chokladpraliner. Det är dock en konst att hitta rätt i chiclitträsket eftersom det finns sjukt mycket sådan litteratur som är under all kritik. Okej att man vill ha något lättsmält men det behöver ju inte vara dåligt skrivet eller totalt fantasilöst för den sakens skull. Susanna brukar alltid lyckas rota fram trevliga böcker av detta slag så vi får väl se om det ligger någon och väntar på mig under granen i år.

- Kanske något av Cilla Naumann, jag gillade ju verkligen hennes novell.

- Tvillingböcker jag inte läst förut, gärna Sweet Valley University. Jag saknar nr 3, 6 samt nr 12 och framåt.

- Med en Kittybok kan det aldrig gå fel, fast det är svårt att köpa eftersom jag har över hundra stycken. Inte ens jag själv har riktigt koll på vilka jag har och vilka jag saknar. Jag har numera alltid med mig en lista i plånboken (som dock uppdateras alltför sällan) för att slippa komma hem med dubbletter vilket har hänt både en och två gånger.

- En överraskning. Ibland får man något man inte visste att man ville ha. En sådan bok vill jag ha i år.

Om Tomten är sadist ger han mig något av följande:

- Vad som helst av August Strindberg.

- Hornsgatan av Ernst Brunners. Jag har läst Förmiddagsgatan – en bok om stan och Hornsgatan. Det får verkligen räcka!

- Martina Lowden har bara skrivit en bok vad jag vet, och jag har den redan, men vill Tomten jävlas kanske han ger mig ett ex till.

- En stentrist deckare.

- Candide. Kommentarer överflödiga.

Stina

Historien om Kitty Drew

Som ni vet är jag lite av en sucker för Kittyböcker. Inte för att de utgör högkvalitativ läsning direkt, mestadels är de faktiskt rätt dåliga nu för tiden om jag ska vara ärlig. Dock har de något vist det vidhåller jag. Även en aldrig så usel Kittybok har ändå sin charm.

Dessutom är storyn bakom Kittyböckerna ganska rolig. Ni vet förstås att hennes egentliga namn är Nancy Drew, men att det kändes för daterat för den svenska publiken (böckerna kom inte till Sverige förrän på 1950-talet). Hon döptes därför om till det mer modernt klingande Kitty.

Skaparen var Edward Stratemeyer, på den tiden en ganska känd profil inom ungdomslitteraturen. Eftersom Bröderna Hardy var en populär serie bland pojkar ville han skapa en liknande serie för flickor. Han slog sig samman med den unga författarinnan Mildred Wirt Benson som fick skriva böckerna efter hans riktlinjer. Hon kom sedan att skriva 22 av de första 25 böckerna om Kitty. 1930 kom de första tre böckerna, alla skrivna av Benson. Det skulle dock dröja ända till 1952 innan Kitty kom till Sverige. Den första boken hade titeln Kitty som detektiv – Klockmysteriet. Bensons egen favorit är dock den andra boken i serien: Kitty i spökhuset (originaltitel The Hidden Staircase).

Redan tidigare hade Stratemeyer utarbetat serier för flickor, men Kittyserien var den första som sålde bättre än pojkböckerna. Detta fick dock Stratemeyer aldrig uppleva eftersom han dog i lunginflammation samma år som de första böckerna publicerades.

Mildred var en kvinna med ett mycket spännande liv. Hon växte upp i Iowa och uppfostrades till lite av en pojkflicka. Hon var arkeologiskt intresserad och tog tidigt flygcertifikat för att kunna flyga sin egen Piper Cherokee till avlägsna utgrävningsplatser. Hon var också den första kvinna som tog en akademisk examen i journalistik vid universitetet i Iowa och var fortfarande aktiv journalist när hon dog 96 år gammal den 28 maj 2002.


Benson var också den som till stor del kom att forma karaktären Kitty Drew. Hon har själv sagt att hon ville att Kitty skulle vara en motpol till den tidens typiska flickbokshjältinna, och gav henne de egenskaper hon själv ville ha. Således blev Kitty till en vacker, äventyrsälskande, intelligent och självständig ung kvinna med en snygg pojkvän och goda vänner vid sin sida.

Kitty var från början bara 16 år gammal, men blev snart 18 för att få köra bil i samtliga delstater. Äldre än så har hon dock inte blivit - 18 år då, nu and forever.

Stina

Tungviktslitteratur

Så har jag återigen gett mig i kast med litteratur av den högre viktklassen och kan med tungt hjärta konstatera att mitt förråd av tvillingböcker nu har tagit slut. Det känns givetvis tungt att bära, men jag hoppas på att ha turen att fynda några under nästa loppisrunda.

Den första boken jag gav mig i kast med var Tvillingarna nr 6: Föräldralös. Den handlar om Mary som verkar lite väl intresserad av att bekanta sig med tvillingarnas mamma. Undrar varför..... Återigen är det här en tvillingbok som är välskriven, utan en allt för överdriven story, karaktärer som inte är överdrivna och med 12-åringar som faktiskt beter sig som just 12-åringar.

Tvillingarna nr 10: Misstänkta, är också den, liksom de flesta tidigare böckerna, en njutning att läsa. I den här boken hittar Jessica och Ellen en nedgrävd skatt i form av något hundratal dollar som de lägger vantarna på och snabbt spenderar. Men när klasskassan blir stulen blir de snart misstänkta. Återigen är det här en höjdarbok i tvillingserien. Läs den!

Tvillingbok nr 20 heter Lantisen. Den handlar om Ginny Lu som flyttar till Sweet Valley och blir mobbad av Enhörningarna för sin dialekt och det faktum att hon kommer från landet. Som tur är blir hon vän med Elisabeth som kommer på en plan för att få Ginny Lu att bli accepterad av de andra eleverna. En tvillingbok med bra story, roliga sidohandlingar, kul intrig och ett bra flyt i berättandet.

Den hemliga pojkvännen utspelade sig passande nog på alla hjärtans dag som ju precis varit. På tvillingarnas skola planerar man en bal, vilket ger Lila bekymmer eftersom hon inte har någon att gå med. Detta löser hon genom att uppfinna den superromantiska pojkvännen Grey. Som många av tvillingböckerna beter sig vissa av karaktärerna i denna något otroligt fånigt. Todd gör slut med Elisabeth eftersom ett kärleksbrev hon skickat till honom får honom att tro att han har en hemlig beundrarinna och Elisabeth får nippran och börjar tvinga folk att skriva överromantiska dikter till varandra. Behållningen är ändå det romantiska temat i boken- jag vill också gå på en alla hjärtans dags-bal!

Jessicas älskling slutligen började synnerligen roligt med ett kul språk och en scen där Jessica och Steven muckar med varandra på ett kreativt sätt. Sedan tappar man tyvärr farten och folk börjar bete sig på ett mycket märkligt (men tyvärr vanligt förekommande i Sweet Valley) sätt. Bruce håller på att fjompa omkring och fjäska för en tjej samtidigt som han kämpar mot sin fågelfobi, vanligtvis rationella Elisabeth vägrar erkänna att apor kan vara intelligenta och allt är ganska ologiskt. Ja visst ja, handlingen kretsar kring att Elisabeth och Jessica ska praktisera på ett zoo under 2 veckor, där Elisabeth är entusiastisk och Jessica hellre hade praktiserat på en modeaffär.

Den sista kvalitetsboken i högen är ingen tvillingbok, utan en Kittybok jag fått av min kära syster. Kitty och den stulna brudslöjan heter den. Nu är ju Kitty mer något av Stinas grej, men eftersom jag är rätt inne på bröllop för tillfället missar jag ju aldrig ett tillfälle att ta del av något bröllopsrelaterat. Tyvärr kan jag inte säga att jag tyckte att boken var någon höjdare. Har för mig att det ska finnas Kittyböcker som är långt mer engagerande än denna. För säga vad man vill om karaktärerna i tvillingböckerna, med sina fel och brister och överdrivna karaktärsdrag, så känns de i alla fall så mycket mer verkliga än pappersdocks-Kitty, Bess och George. I boken har de tre tjejerna tillsammans 0 beskrivna karaktärsdrag och i fortsättningen borde nog Kittyförfattarna överväga att lägga lite mer krut på just detta!

Kitty besöker Frankrike och lär sig en sak eller två

I denna bok som skrevs redan 1959 besöker Kitty Frankrike för att försöka lösa mysteriet med de 99 trappstegen (även om den svenska titeln översatts till Kitty och mysteriet med den gamla fängelsehålan). Vi vet ju redan att Kitty är en tjej med många talanger och här får hon nytta av sina utmärkta franskakunskaper. Hon får också lära sig vad en gargoyle är och har för en funktion och vad som hände på slottet Versaille. Som läsare får man även ta del av en kortfattad historielektion om Jeanne D´Arcs tragiska öde och lära sig vad en madrigal är för något..

Ofta i Kittys lite äldre äventyr förekommer sådana här trevliga fakta, och jag gillar det. Jag tycker om när Kittyförfattarna försöker bilda sina läsare. I övrigt är det en lite småtråkig historia som aldrig blir riktigt spännande. Dessutom är intrigen riktigt fånig och långsökt, även med Kittymått mätt så det blir tyvärr ett betyg aningen under genomsnittet, 4 av 10 poäng.

Stina

Höstmys med en kopp te

Hösten kanske inte är min favoritårstid direkt men det är onekligen mysigt att barikadera sig i lägenheten med en bra bok och en kopp varmt te. Jag tror nästan att jag ska följa Sofias förslag, för det är verkligen väder för att sitta inne och mysa.

Jag har laddat upp med te och ett antal böcker av olika kvalitet: Nabokovs Lolita, Kitty och julmysteriet, Allt av Martina Lowden (en tråkbok som det säkert kommer att ta år att orka läsa igenom), Neil Gaimans Kyrkogårdsboken, Skrattes rike av Jonathan Carroll, Per Hagmans Vänner för livet samt några stycken till.

Går ni in på länken ovan och skriver en kommentar innan den 27e november kan ni vinna lite smaskigt polka-te, perfekt för dagarna ni bara vill mysa ner i soffan med en trevlig bok.

Stina

PS. Det här är min första länkning någonsin, och en bildlänkning dessutom. Krävdes en hel del googlande och ett antal försök innan det blev rätt. Men till slut fick jag det att funka. Impade?

Ett fall för Drew- Kitty Drew!

På förslag av Stina, för att fira bokdagen, gick min dag i mysteriernas tecken då den romanperson jag valde att gestalta var allas vår favoritdeckare Kitty Drew. Tyvärr visade det sig att jag inte alls hade samma förmåga att attrahera mysterier som henne. Det mest mystiska som hände mig var när jag inte kunde hitta mina hemnycklar (efter en stunds letande hittade jag dem i min handväska), så tyvärr fick jag ingen nytta av mina säkerligen stora kunskaper inom deckeriet.


På jakt efter ledtrådar (gud vet till vad) på en random hotelltoalett

Kitty och piraterna i Karibiska sjön

Det var längesedan jag tog mig tid att läsa om Kitty och hennes senaste äventyr. Därför var det med glädje jag påbörjade Kitty och piraterna i Karibiska sjön.

Jag har ett antal olästa Kittyböcker att välja bland, men det blev den här från 1997 eftersom jag kände för lite somrig läsning. Kitty är på semester med sin pojkvän Ned i Belize i Centralamerika och det dröjer förstås inte länge innan hon blir indragen i ett nytt rafflande äventyr. Pirater härjar nämligen i farvattnen och istället för en vilsam semester blir Kitty utsatt för den ena faran efter den andra. Dessutom upptår en liten fnurra på tråden mellan henne och Ned då båda blir uppvaktade på annat håll.

De äldre böckerna hör till de bästa i serien och nya kan rent ut sagt vara helt uselt skrivna. Med tanke på det var den här helt okej. Författaren verkar ha en viss respekt för Kitty-serien och dess läsare. Det är inte litteratur på hög nivå, men om det är vad man är ute efter är en Kittybok aldrig rätt val. Miljön är fint beskriven, intrigen fungerar bra och det blir aldrig långtråkigt. Kärleksproblemen mellan de älskande tu känns också ganska uppiggande.

Sammantaget blir betyget aningen över medel: 5,5-6 poäng av 10 möjliga.

Stina