Det var längesedan jag tog mig tid att läsa om Kitty och hennes senaste äventyr. Därför var det med glädje jag påbörjade Kitty och piraterna i Karibiska sjön.
Jag har ett antal olästa Kittyböcker att välja bland, men det blev den här från 1997 eftersom jag kände för lite somrig läsning. Kitty är på semester med sin pojkvän Ned i Belize i Centralamerika och det dröjer förstås inte länge innan hon blir indragen i ett nytt rafflande äventyr. Pirater härjar nämligen i farvattnen och istället för en vilsam semester blir Kitty utsatt för den ena faran efter den andra. Dessutom upptår en liten fnurra på tråden mellan henne och Ned då båda blir uppvaktade på annat håll.
De äldre böckerna hör till de bästa i serien och nya kan rent ut sagt vara helt uselt skrivna. Med tanke på det var den här helt okej. Författaren verkar ha en viss respekt för Kitty-serien och dess läsare. Det är inte litteratur på hög nivå, men om det är vad man är ute efter är en Kittybok aldrig rätt val. Miljön är fint beskriven, intrigen fungerar bra och det blir aldrig långtråkigt. Kärleksproblemen mellan de älskande tu känns också ganska uppiggande.
Sammantaget blir betyget aningen över medel: 5,5-6 poäng av 10 möjliga.
Stina
Ibland är det faktiskt riktigt trevligt med lite hjärndöd underhållning där man kan läsa utan att riktigt behöva tänka till. Något sommrigt och lättsmält helt enkelt. Själv har jag påbörjat en splitterny tvillingbok. Känns fint! //Sofia
SvaraRaderaMmm därför är det tråkigt att vissa är så genomuslet skrivna. De första i både Kitty- och Tvillingserien tycker jag fortfarande är helt okej skrivna men nuförtiden vet man aldrig vad man får för oftast är det under all kritik.
SvaraRaderaNu blir man nästan överraskad när man får tag på en ny bok där inte alla karaktärer beter sig som om de blivit lobotomerade. Det är synd.