Dag-tv

Eftersom Ronja är sjuk, snorig och hostig, och därför är allmänt cranky har vi spenderat mer tid än vanligt vid tv:n hon och jag. Detta har resulterat i synnerligen intressanta iakttagelser, typ. Det händer ju inte så mycket i mitt liv för tillfället så för mig känns det revolutionerande, he he.

Bland annat har vi upptäckt att vi gillar dag-tv, kanske mer än vi borde, ha ha. De senaste dagarna har även bjudit på en hel del bokrelateradt slapp-tv-gläppande.

Bland annat hade vi turen att tajma in Björn Ranelids framträdande i "Malou efter tio". Yay! Han har gett ut en ny roman, "Överbefälhavarens hemlighet". Troligen det bästa han har skrivit? Jag är säker på att Ranelid inte skrädde orden om sin roman, men ska jag vara ärlig lyssnade vi inte jättenoga. Shame on us! Däremot noterade vi att han verkar vara tatuerad på bröstet.... Något vi inte kan minnas att vi sett förut? Vet ni mer?

Dessutom lyckades vi igår, vid 16.00-tiden se några snuttar av en Hitchcock-film, "Värdshuset Jamaica" från 1939. Om ni kommer ihåg så recenserade jag boken för några inlägg sedan, och tyvärr känns det som att filmen är lika tråkig som boken. Nu orkade jag bara se några minuter mitt i, men kan konstatera att det känns som ett slöseri på Hitchcocks talang.

Sen, så här i kunglig bebisyra-tider, kan jag också meddela att vi lyckades sitta bänkade när den nya prinsen saluterades idag. Mycket spännande!

Ni hör ju vilket rikt liv jag har :).

// Sofia

Med hjärtat som vapen av Björn Ranelid

Vad passar väl bättre att fira in det nya året med än en recension av en signerad Björn Ranelid-roman? Ja, ingenting om du frågar mig ;-).

Man kan sannerligen säga att det är på tiden också då romanen införskaffades för en sisådär 2,5 år sedan och lästes i juni i år. Men den som väntar på något gott, he he.

Grejen är ju att jag vill gilla Ranelid just för att han är så härligt full av sig själv, men på ett alldeles oemotståndligt vis. Med fler människor som honom skulle Sverige vara ett roligare land att bo i.

Och visst känner man även i denna roman igen den speciella Ranelidskan, liksom det lätt diskbänksrealistiska temat med den svenska immigrantdottern Julia som växer upp i Amerika, och som tydligen reder sig i livet med just sitt hjärta som vapen.

Själv är jag inget större fan av vare sig temat eller Julia själv – diskbänksrealism som sagt, inte min grej! Boken ska säga sig utmana oss till att ta ställning och jag känner att mitt ställningstagande är emot den, i mitt tycke, irriterande Julia. Det bli således inget jättehögt betyg för denna bok. Däremot får den ett extra plus för den vackra signeringen och så kanske ett extra plus också bara för att Ranelid är Ranelid, ett unikum som Stina skulle säga.

(Och för att han under signeringen inte tyckte att jag såg ut att vara en dag över 16...)

// Sofia

Bära mistel av Sara Lidman

I väntan på att månadens bok äntligen ska bli ledig (ligger just nu 7 resp. 8 i köplats) kan det vara på tiden att recensera en av augustis utlästa böcker. På sätt och vis tycker jag att den passar in i månadens tema, dels då den ena huvudpersonen är gay och dels för att de båda huvudpersonerna är sådana som i sin tid (romanen utspelar sig på 1930-talet) gick emot rådande konventioner. Jag pratar om Sara Lidmans "Bära mistel" från 1960, och för att låna ett uttryck av Ranelid (och ranelidskan) så är det här definitivt en roman som berättas på det just det Lidmanska språket.


Det som fick mig att låna den var beskrivningen av den som en av de vackraste kärleksromanerna som skrivits på svenska. Efter att ha läst romanen vet jag inte riktigt om jag är benägen att skriva under på det, för även om det är en starkt berättad roman är det för lite kärlek och för mycket besatthet för att jag ska kunna se den som en roman om kärlek.
Romanen beskrivs även om en roadmovie med fellinskt persongalleri, vilket ganska väl beskriver storyn. Det handlar om den omöjliga kärleken mellan Linda Ståhl och Björn Ceder, den ena heterosexuell dragspelsdrottning och den andra en homosexuell musiker. Man kan verkligen inte kalla historien för finstämd, utan här är det de starka känslorna som är i fokus - en kärlek fylld av skuld, smärta och sexualitet, där den man har kär alltid verkar svika, oavsett om du är homo- eller heterosexuell.


Lidman måste ha varit långt före sin tid med Björn och hans många affärer och med Linda, som lämnar man och barn, för att ge sig ut och spela längs vägarna. Känns dock lite väl överdrivet med Björn, att han inte bara är homosexuell utan också måste klä sig i kvinnliga kläder.
För övrigt föddes Lidman i Missenträsk, Jörn i Norbotten. Och i berättelsen skymtar förtrollande namn på norrländska orter förbi; Nattajaure, Sitirangi och Kattsprånget, där Linda och Björn i rummen för resande skyndar igenom.
  // Sofia

Av ingen särskild anledning: jag ger er

Har det inte varit alldeles för lite Ranelid i vår boktriangel på sistone? Det måste det bli
ändring på!

Ett mirakel i Melodifestivalen

Det är väl ingen som har missat Björn Ranelids medverkan i Melodifestivalen? Den största händelsen i tävlingens långa historia, det tycker Ranelid själv, och jag håller med. Vad kan vara större?

Deltävling ett drar igång redan ikväll men vi får vänta ytterligare två veckor på att höra vinnarlåten Mirakel, för Ranelid medverkar inte förrän i deltävling nummer tre som hålls den 18 februari i Leksand. Det lär dock vara väl värt att vänta på, så missa inte!!!! Sätt ett kryss i almanackan redan nu. Den 18 feruari smäller det. Det kommer att bli en kväll att minnas.

Stina

Finfina fynd

Hittade ett helt gäng Året runt, Hemmets journal, Hemmets veckotidning och Allers när jag besökte kvarterets pappersåtervinning senast. Ren lycka!!! Särskilt som flera stycken av dem bara var en eller två veckor gamla, fortfarande aktuella alltså och med massor av trevliga recept och julpyssel.

Jag får dock lite ångest när jag ser den förra ägarens framgångar på kryssidorna... Kalle och jag är inte riktigt på samma nivå, inte än i varje fall.



Tidningarna innehöll hel del matnyttigt, bland annat mängder med festliga fläskfilérecept. De jag fastnade för är rosmarinstekt fläskfilé alternativt fläskfilé i svampsås. Jag funderar på att testa någon av dessa varianter till nyår. Ska bli kul att testa något nytt, sen får vi se vilket det blir.

En annan höjdpunkt bestod av en lång intervju med Ranelid.


Så har jag fått en hel massa nya husmorstips. För att få påslakanen jämnslitna kan man till exempel sprätta upp en ny öppning i nederdelen och sy igen den gamla. Mycket praktiskt. Vi känner ju alla till problemet med ojämnt slitna sängkäder.

Och allt detta är förstås bara en liten del av allt spännande läsningen gett. Men ni behöver inte vara avundsjuka, jag lånar gärna ut ett nummer eller två, det är bara att ni hör av er.

Stina

Björn Ranelid Boktipsar

Bilden hittar ni Här!

Ja, det passar ju bra det här när allas vår favorit Ranelid återigen är i ropet. Denna gång ska han vara med i 2012 års Melodifestival, och blygsam som han ju är beskriver han händelsen som den största sensationen i Melodifestivalens historia. Låten han deltar med heter "Mirakel" och han har själv både varit med och skrivit bidraget och ska framföra det.

Det kan ju bli riktigt spännande det här. Erkänn att ni ser fram emot att få höra honom ta ton. I know I want to hear it! Och kom ihåg att ringa in och rösta på honom!

Vill ni läsa mer om detta kan ni göra det
Här

Men för att återgå till de utlovade boktipsen (i Vi nr 12/2009):

Sasjenka av Simon Montefiore. Boken utspelar sig i Tsartidens Ryssland och handlar om en 18-årig flicka av adlig börd. Hon läser vid Smolnys Läroverk för Ädla unga damer och en dag på väg genom skolans grindar grips hon av tsarens polis. Det visar sig att hon bedrivit samröre med de kretsar som vill störta tsarväldet. Detta blir början på hennes karriär som revolutionär.

Vår tids rädsla för allvar av Roy Andersson, som enligt Ranelid följer blodbanorna i aortan till vår civilistaion. Andersson åderlåter, återigen enligt Ranelid, människan på enfald och brist på mod när alla värden står på spel.

Du och din Jante av Maria Appelqvist och Bo Pedersen. Ranelid beskriver boken så här: "I Sverige råder en allmänt spridd sjukdom som även små barn drabbas av. De får den intravenöst och inga mediciner eller vaccin kan ge bot och läkedom. Jante är mera kung än Carl XVI Gustaf i detta rike".

Blir ni inte läsexsugna nu så säg?

There can only be one!

Läste en så underbar krönika i en Vi-tidning (årgång 2009) att jag bara inte kan låta bli att dela med mig av den. Det handlar om hur krönikören inför årets julupplaga ringer upp 2 kända manliga författare för att få deras tips på perketa julklappsböcker.

Den ena blir mest irriterad över telefonsamtalet och undrar varför de inte ringer för att fråga om hans böcker.

Den andra däremot, och här kommer det roliga, hojtar livat - "Reportrarna ringer!" och förklarar att han på morgonen suttit i morgonsoffan på tv, att han är med i åtta veckotidningar just nu, varav två på omslaget och att han ska vara med i Stjärnorna på slottet, På spåret och Skavlan och att han självklart kan tänka sig att ge tre boktips!

Det roligaste är ändå hans slutkläm på samtalet: "Du ska ha en kulvert under huden fylld av visshet om att den här författaren, som är jag, han är inte så dum i alla fall. Och tänk på att jag tackade nej till Let´s dance, men jag tackar ja till dig!

Nu berättar aldrig krönikören vilka dessa två män är, men av boktipsen att döma, och av den senares uttalanden kan jag bara tänka mig en enda härlig person.

Vem tror ni att det är? Och shame on you om ni inte kan gissa det. Närmare jul kanske vi ska ta oss en titt på hans boktips förresten.

En hårdkokt bokmiddag i Hemingways anda

Den 12:e oktober, tillika Bokens dag, begav sig jag och min kära syster till den årligt återkommande författarföreläsning på Clarion hotell, och eftersom vi så sällan är ute och svirar nu för tiden (getting old???) tyckte vi det var lika bra att samtidigt riva av en bokmiddag. Denna gång med Hemingwaysk tema vilket passade kvällen synnerligen bra. I boken "Och solen har sin gång" äts nämligen inte så mycket, men det dricks desto mer och inte sällan på just hotellbarer. Ska man vara petig, vilket vi nu knappast är, kan man konstatera att Bokmiddagen egentligen borde ha kretsat kring månadens bok som var Kazuo Ishiguros "Vi som var föräldralösa", men då den var så urbota tråkig och då de inte direkt åt något kul i den tyckte vi att en Hemingwaysk bokmiddag lät så mycket bättre. Vad den kom att bestå av? Varsitt glas rödvin. As simple as that!

Eftersom vi tagit för vana (ja andra året i rad i alla fall...) att klä ut oss till en karaktär ur litteraturens värld under Bokens dag klädde vi dessutom upp oss till 20-talsdonnor med drag av karaktärens kvinnliga gestalter.




Efter att författarföreläsningarna, som jag ska ägna ett kommande inlägg åt, var slut (med Inger Frimansson, Torbjörn Flygt och istället för Arja Saijonmaa som var sjuk, Helena von Zweigbergk) var det dags att bege sig till baren och den underbara Vinterträdgården. Först blev det kaffe och macka, som ju ingick i priset, och därefter var det dags för att i Hemingwaysk anda beställa in lite vin (ja, vi var lite sugna på whiskey också...).




Medan vi sippade av vinet (ja vet, inte så Hemingwayskt - men det är ju en dag imorgon också...) diskuterades självklart boken och Hemingways författarskap i stort. Det vi båda gillar bäst (tror jag) är hans underbara diaolog - INGEN kan göra det så mästerligt (inte ens Ranelid, och det säger ju en del!). Gnabbandet mellan karaktärerna i boken var också underhållande, liksom de ständiga fylleslagen. Under diskussionens gång blev i alla fall jag sugen på att läsa något mer av honom, bara jag får tid till det vill säga.

Efter att ha suttit i baren någon timme blev det så dags att hinna med sista bussen hem. Lite trist, men det var ganska lagom ändå. Väl hemma bytte vi outfits till söta små nattlinnen med tillhörande nattkappa och avslutade så kvällen med några avsnitt "Mad men". En lyckad avslutning på en lyckad kväll!

Årets inköp?

Hittade den här boken på Adlibris bokrea. Kan den vara något?

Ahh, vilken underbar morgon!

De senaste dagarna har jag orkat mig upp ovanligt tidigt (för att vara mig vill säga)och har varit i full fart redan kl 9 på morgonen. Och idag fick jag äntligen min välförtjänta belöning då Björn Ranelid gästade nyhetsmorgon. Han visade upp lite danskunskaper, pratade ranelidska och var precis lika självsäker som vanligt. Kanske borde fira med att äntligen börja läsa en av hans böcker? Det vore ju sannerligen på tiden med tanke på att det säkert kommer att bli mitt livs läshöjdpunkt, eller ja till och med mitt livs höjdpunkt rent generellt!

Ännu en novellsamling

Eftersom jag redan lånat hem den gav jag ytterligare en novellsamling, "Äventyr i Limbo" av Asimov en chans. Denna bestod av noveller han själv valt ut och tyckte om och därför borde ju chansen vara större att det skulle vara några riktigt bra noveller med i samlingen. Men inte heller denna kändes speciellt klockren tyvärr. Har redan börjat läsa en roman av honom och hoppas därför på att den ska vara bättre än de noveller jag läst.

Men för att återgå till novellsamlingen, så bestod den till allt för stor del av noveller som kändes lite mjäkiga och faktiskt föråldrare (vilket kanske inte är helt konstigt då vissa av dem ju har rätt många år på nacken). Några av de sämre hade dessutom klara Stephen King-drag över sig, och inte på ett bra sätt! Stephen King när han är som sämst helt enkelt. Och "Skymningen", som tydligen ska vara en av Asimovs bästa noveller, föll mig inte alls i smaken. Idén var visserligen intressant (med vad som händer i en värld där det alltid är ljust om solen skulle sluta lysa och man skulle tvingas leva i mörker), men själva upplägget tyckte jag saknade något väsentligt och den fångade inte alls in mig. Då gillade jag novellen "Värdinnan" bättre då den var roligt uppbyggd, kretsade kring en intressant idé, hade humor och dessutom var skriven som en deckare i miniformat. "Sally" däremot var ett av bottennappet i samlingen och handlade om bilar som "levde". Fånigt.

Den bästa läsupplevelsen det här året är således de två tvillinbgböcker jag klämde in häromkvällen, recension kommer inom kort.

Ha nu en riktigt trevlig helg och missa för allt i världen inte Ranelids bravader i "Let´s dance".

Björnen har kommit ut ur idet

Ranelid är på G!

Ring och rösta!!!! 099-414 06

Tweet tweet.

Istället för att sitta med hemtentan och försöka analysera maktstrukturer och härskartekniker i kurslitteraturen leker jag med Twitter.
Eller lekar och leker...stalkar är väl närmare sanningen.
Tänkte att Margaret Atwoods twitter kunde vara av intresse:
http://twitter.com/#!/MargaretAtwood
Eller vad sägs om Björn Ranelids:
http://twitter.com/#!/bjornranelid
Eller påstår sig vara Björn Ranelid i alla fall. Vad tror ni?

Missa inte Lets Dance!

Allas vår favorit Björn Ranelid kommer att dansa skjortan av alla andra deltagare, och det är något som absolut inte får missas. Och kom ihåg att ringa in och rösta! Inte för att han behöver vårt stöd, men det kan ju vara en fin gest. Eller som han själv uttrycker det: "Jag ser inga hinder, inga hot, inga konkurrenter". Han påpekar också att han är mer djärv än hela Svenska Akademien, och vi kan ju inte göra annat än att instämma. Eller hur?!

Vinstregn!

Ännu en gång har jag vunnit Boktipsets ”Veckans tävling” och denna gång var det lite av en storvinst med hela sju böcker i potten. Me likey, me likey a lot!!!! Det känns himla bra faktiskt med en trevlig bokvinst i dessa panka tider.

Tävlingen gick ut på att svara rätt på tre frågor gällande bokmässan samt att tala om vilken svensk författare man helst skulle vilja se i Nyläst under hösten. Nyläst är ett bokprogram som sänds på Axess-TV söndagar kl 21.30. Djupintervjuer av aktuella författare blandas med litteraturtips, så missa inte i fortsättningen!

Jag vill (självfallet) helst av allt se Björn Ranelid som en av gästerna, och min motivering var: Han är ständigt aktuell och jag vet ingen annan svensk författare som bjuder mer på sig själv. Man behöver inte ens ha läst någon av hans böcker för att vilja se honom i rutan.

Följande böcker ingick i vinsten:
Niceville av Kathryn Stockett,
I det sista regnet av Janesh Vaidya
Tusen gånger starkare av Christina Herrström
Ingersonetterna av Magnus William-Olsson
Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström
Mysteriet döden av Jonathan Lindström
Italiensk fastfood av Paolo Roberto.

För mig är det mestadels nya författarbekantskaper. De jag känner till sedan tidigare är Paolo Roberto (förstås) och så Niceville av Kathryn Stockett, eftersom ett litet smakprov ur denna bok ingick i en tidigare bokvinst. Jag har faktiskt precis läst ut detta smakprov, så den är i färskt minne vilket känns mycket passande. Det ska också bli kul att se om det kanske döljer någon ny favorit bland de övriga okända författarna.

Hur är det med er andra? Är titlarna eller författarna ovan något ni känner till?

Stina

Bokhögen bara växer.....

Ytterligare tillskott till min växande bokhög i form av bokvinsten från Boktipset. Det blev två Ranelidera (weeeeeee!!!), tvärtemotboken och Joyce Carol Oates dagbok (tack Stina för att du var söt och bytte med mig!). Dessutom skickades det också med utdrag ur ytterligare 4 böcker.

Så här ska minsann läsas! Tänkte försöka ta nån timme ikväll och hinna bläddra igenom utdragen i alla fall och kanske läsa ut den där tvillingboken som legat och väntat på mig.

Jag har öppnat mina ögon för första gången och sett

Vad är väl en kväll tillsammans med Björn Ranelid?
Den kan vara skrämmande och intensiv och alldeles... alldeles underbar.

Med facit i hand kan jag säga att den var allt det som nämns ovan och mer därtill. Den var SÅ mycket mer! Det finns nämligen bara en Björn Ranelid. En enda. Han är unik.

Jag kan dö lugn nu för jag har skådat ljuset.
Jag har öppnat mina ögon för första gången och sett.
Jag har fått tillbaka något jag trodde gått förlorat sen länge.

Jag har fått en ny husgud, och han heter Björn Ranelid.

Det var nämligen inte ett vanligt författarbesök som hölls i Amedalsbiblioteket igår. Det var något mer, något större. Med Björn Ranelids hjälp hade vi snart lämnat Visby och Almedalen och stigit in i ett ranelidskt landskap till brädden fyllt med aforismer och metaforer. Vi fick gästspel av såväl Shakespeare som Stephen Hawking. Vilken annan författare hade kunnat bjuda på det, jag bara undrar?

Är du inte uppmärksam på varje ord som kommer över Ranelids läppar bör du dock passa dig, för han har tusen ögon och tusen öron. Med andra ord så hör och ser han allt. Ingenting undgår honom. Ingen undgår honom (vilket Johan så tragiskt fick uppleva). Ett litet tips är att ta ut tuggummit innan du ska träffa Ranelid, annars kommer du aldrig att få glömma detta övertramp. Du kommer att påminnas om detta olämpliga beteende - igen och igen. Tuggummituggande är dock inte något som Ranelid straffar med en knäckt ryggrad. Det kan du däremot få smaka på om du heter Jan Guillou eller Linda Skugge eller om du är nazist (då en knäckt ryggrad kanske känns lite mer välförjänt).

Som slutord vill jag bara påminna om en sak: kom ihåg att paradiset har tunna blad och att du måste bläddra med en nål i handen.

Stina

Min första Ranelidare någonsin

Ännu en bok i min ska-läsa-hög alltså. Känns fint med min första signerade bok någonsin! Nu hoppas jag bara inte att Boktipset har bestämt sig för att skicka mig just den boken.

Föreläsning med Ranelid, eller att att simma från stranden jag till stranden du i havet vi.

Att gå på föreläsning med Björn Ranelid som föreläsare kommer inte att likna någon föreläsning du tidigare upplevt, det kan jag lova dig! Han pratar fort och mycket, rör sig hela tiden på scenen och ger inte åhörarna en chans att sitta och slappa till under föreläsningen. Han är också så intensiv på scenen att det är på gränsen till läskigt! Och under hela tiden han pratar så görs det utan något som helst manuskript och helt på känsla och timing. Det är inte utan att man måste bli imponerad av en sådan självsäkerhet. En självsäkerhet som även yttrar sig i att han utan att skämmas för det kan rabbla upp den ena av sina bedrifter efter den andra; han säger sig ha talat inför fler människor än någon annan nu levande författare i Sverige, han berättar hur han figurerar i media mer än någon annan författare just nu och han framhåller att han skulle inte kunna skriva lika illa som Dan Brown ens under pistolhot!

Han säger sig även ha koll på varenda en av sina åhörare och när han för femte gången påpekar Johans tuggummituggande, har hindrat en medelålders dam från att låta blicken vandra och påpekat att en äldre herre ser lite trött ut är jag beredd att tro honom. Inte minst när han efter att ha kastat ett öga ut över publiken konstaterar att Stina och jag är tvillingar och lovar att återkomma till ämnet senare under föreläsningen. Som åhörare gäller det alltså att vara alert och inte ge sken av att sitta och tänka på annat, om inte kan man när som helst få sig en känga av Ranelid, som dock påpekar att det görs med glimten i ögat.

Efter föreläsningen blir det även signering med en Ranelid som verkligen tar sig tid med var och en som kommer och vill få en bok signerad. Alla ovan nämnda Ranelidska egenskaper och inte minst det faktum att han vägrar tro att Stina och jag fyllt 28 (utan snarare ser ut som 19-20) gör att Ranelid lätt är min nya idol!

Så är det!