Jag har öppnat mina ögon för första gången och sett

Vad är väl en kväll tillsammans med Björn Ranelid?
Den kan vara skrämmande och intensiv och alldeles... alldeles underbar.

Med facit i hand kan jag säga att den var allt det som nämns ovan och mer därtill. Den var SÅ mycket mer! Det finns nämligen bara en Björn Ranelid. En enda. Han är unik.

Jag kan dö lugn nu för jag har skådat ljuset.
Jag har öppnat mina ögon för första gången och sett.
Jag har fått tillbaka något jag trodde gått förlorat sen länge.

Jag har fått en ny husgud, och han heter Björn Ranelid.

Det var nämligen inte ett vanligt författarbesök som hölls i Amedalsbiblioteket igår. Det var något mer, något större. Med Björn Ranelids hjälp hade vi snart lämnat Visby och Almedalen och stigit in i ett ranelidskt landskap till brädden fyllt med aforismer och metaforer. Vi fick gästspel av såväl Shakespeare som Stephen Hawking. Vilken annan författare hade kunnat bjuda på det, jag bara undrar?

Är du inte uppmärksam på varje ord som kommer över Ranelids läppar bör du dock passa dig, för han har tusen ögon och tusen öron. Med andra ord så hör och ser han allt. Ingenting undgår honom. Ingen undgår honom (vilket Johan så tragiskt fick uppleva). Ett litet tips är att ta ut tuggummit innan du ska träffa Ranelid, annars kommer du aldrig att få glömma detta övertramp. Du kommer att påminnas om detta olämpliga beteende - igen och igen. Tuggummituggande är dock inte något som Ranelid straffar med en knäckt ryggrad. Det kan du däremot få smaka på om du heter Jan Guillou eller Linda Skugge eller om du är nazist (då en knäckt ryggrad kanske känns lite mer välförjänt).

Som slutord vill jag bara påminna om en sak: kom ihåg att paradiset har tunna blad och att du måste bläddra med en nål i handen.

Stina