lördag 7 mars 2015

Bokmiddag: Nobelpristagare: Science Fiction: Lessing/Kipling


Tom lägenhet...

Stina har ju numera flyttat ifrån Ulfs lägenhet och har precis i dagarna äntligen fått flytta in tillsammans med Freddie igen i ett trevligt litet raduhus. Men innan hon flyttade var vi självklart tvugna att att ha en liten avskedsfest för lägenheten och det gjordes i samband med en nobelpristagar-middag, nämligen temat från november 2013 där Lessing möte Kipling. Efter att ha läst månadsboken av Lessing rekommenderade jag istället ”En överlevandes minnen” och på denna baserades bokmiddagen. 

Det är en dystopi som handlar om en kvinna som håller sig inne i sin lägenhet och följer världens förvandling från sitt fönster. I alla fall tills den dag som flickan Emily lämnas till henne med orden om att det nu är hon som har ansvaret för flickan. Vi tyckte det kändes synnerligen passande med tanke på att lägenhetn var utplockad och tömt och hoppades självklart på att vi skulle få se lite omkringdragande ungdomsgäng från fönstret, precis som i boken. Tyvärr höll ungdomsgängen sig undan, men stämningen kändes ända helt rätt. Kolla bara in filmen......

 
Till middag blev det passande nog ett hopkok av vad som fortfarande fanns kvar i matväg i skåpen; nämligen spaghetti och en tomatsås bestående av krossad tomat, konserverade champinjoner och soltorkade tomater. Till efterrätt blev det smulpaj med bär. Johan och Katarina joinade också in till middagen, liksom Aaron och Sebbe, så hela gänget var samlat för en gångs skull. Mycket trevligt!

Ett rätt slappt gäng.....
Pasta med tomat och champinjon-sås
Nästan uppäten bärpaj
Och boken? Jo då, vi gillade den skarpt bägge två. Inte minst för att Lessing inte skrev läsaren på näsan, utan själv lät oss fundera ut vad vi egentligen trodde om det som hände.

//Sofia

1 kommentar:

  1. Verkligen lyckat sätt att säga hej då till Ulf lägenhet! Var en grym kväll :) Konstigt nog känns både Ulfs lägenhet och Snäck redan grymt avlägsna, och det var inte länge sedan jag flyttade från den sistnämnda. Och så här dags förra året satt jag och kurade i min stuga på Snäck. Egan har rätt, tiden är verkligen en huligan... // Stina

    SvaraRadera