Allegiant av Veronica Roth

Jag måste tyvärr säga att jag inte blev så positivt överraskad av den den sista delen i triologin om Tris. I dena roman till skillnad från de förra två väljer författaren att läta Tris och hennes kärleksintresse Four/Tobias komma till tals i ungefär vartannat kapitel, och det känns inte alls speciellt genomtänkt tycker jag, även om jag till viss del kan förstå tanken. Främst värjer jag mig mot att de har alldeles för lika berättarröster så att det inte riktigt går att säga i vilket kapitel vilken av dem berättar. Många gånger har jag fått bläddra tillbaka för att kolla vem av dem det är som egentligen har ordet, och det kan ju inte vara meningen. Roth borde verkligen ha jobbat med att ge dem olika röster för annars fungerar en sådan här berättaruppbyggnad inte alls. Jag har läst många tidigare romaner där berättandet varit uppbyggt så och då har det funkat väldigt bra, men då har också personerna haft sina egna röster.

Förutom detta tycker jag inte riktigt att historien engagerar och handlingen känns nästan lite krystad. I denna del har en grupp bestående av Tris, Tobias och några stycken till brutit sig ut från samhället och ut till den okända yttervärlden, där det visar sig att deras liv varit ett experiment där forskare försöker få fram ”hela människor” med rena gener. En divergent, som Tris är, har lyckats med detta, mdan resten av befolkningen som inte gjort det ses som skadade. Tris vill inte riktigt acceptera detta och ifrågasätter vad som verkligen är sant, och här liksom tillbaka hemma hamnar hon självklart i händelsernas centrum.

Just sjävla idén med hela experimentgrejen känns lite krystad och inte helt igenom uppbyggd så att den känns trovärdig och jag har svårt att köpa hela konceptet. Sen är det Tris och Tobias som hattar runt med sin kärlekshistoria och man känner inte en enda gnista från dem som verkligen säger att det här är två människor som är förälskade i varandra. Jag menar, det står ju på pappret, men man känner det inte. Lite trist när det ska vara en så stor del av handlingen.

Sen vet jag inte riktigt om jag köper slutet heller, också det känns lite ja, krystat.

// Sofia