Så har det äntligen blivit dags för ännu en bokduell, denna gång med temat poesi då Sachs och von Heidenstam möter varandra i duell. En särskilt spännande duell kan jag dock inte påstå att det blev då den ena utklassade den andra å det grövsta.....
Vi börjar med Nelly Sachs ”Glödande gåtor”. Som ni säkert vet efter våra boktrianglande år så är jag inte något större fan av poesi, och därför blir det nog ingen större chock för er att det här inte riktigt var min grej. Jag måste dock ge ett plus för att samtliga dikter i mitt exemplar finns både på originalspråket tyska och i svensk översättning. Det är ingen lättsam läsning direkt, utan korta dikter om mörka, jobbiga saker men där man ändå ibland kan urskilja någon slags ljusning. Det är nog dessa stycken som fastnar bäst hos mig och som även berör mest. För mycket kan man säga om Sachs men att hon skriver angeläget och med dikter som når fram till läsaren borde man inte kunna invända mot (till skillnad från vad jag skulle kunna säga om månadens manliga författare, men mer om det senare...).
En av mina favoriter var denna:
Ropar du då det enda namnet förtvivlat
ur mörkret -
Vänta ett ögonblick bara
och du skall vandra på havet
Dess element har redan genomträngt dina porer
och du skall sjunka och stiga med det
och snart bli återfunnen i sanden
och mot stjärnorna flygande vara hos dem en väntad gäst
och i återseendets eld förtäras
stilla – stilla -
Och visst märks det i vissa stycken att det här är en samling som Sachs delvis skrev medan hon var intagen på sinnessjukhus:
Av och an går jag
i rumsvärmen
De sinnessjuka i korridoren kraxar
med de svarta fåglarna därute
om framtiden
Våra sår spränger den onda Tiden
men klockorna går långsamt -
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att Sachs varit en ganska angenäm bekantskap och även om det bara var ett fåtal av dikterna som verkligen berörde mig, så var det ingen som jag skulle vilja säga var direkt dålig.
Men låt oss nu gå över till Verner von Heidenstam och hans ”Vallfart och vandringsår”, som tyvärr måste sägas vara något av det sämsta jag läst i år – och läst genom egen förskyllan dessutom då den ingick i mitt eget tema....... Jag hade väl inga större förhoppningar på diktsamlingen till att börja med, men att det skulle vara så här urbota tråkigt och fånigt hade jag knappast kunnat ana. Och sen har han vunnit Nobelpriset i litteratur! Jag är amazed (men var det inte så att han själv satt i styrelsen när han fick priset....?).
I alla fall så ska dikterna, tydligen, enligt inledningen ha varit överraskande och originella när de utgavs på 1940-talet. Själv skulle jag vilja lägga till klyschiga, fåniga och förstockande tråkiga. Att författaren dessutom verkar full av sig själv gör mig bara mer anti hans fåniga dikter. De flesta utspelar sig i Mellanöstern, är fulla av stereotyper och är på inget sätt minnesvärda eller ens särskilt gripande. Då det är en svensk författare kan jag inte ens bortförklara det med en möjligtvis dålig översättning.
Dessutom blir jag störd dikten ”Muchails aftonbön” där Heidenstam verkar vilja framföra att kvinnorna i Mellanöstern skulle ha tur då de bara kan sitta hemma och lata sig. Jag tror att han glömde nämna att de knappast får lämna huset utan manlig eskort, måste täcka sig och om de har oturen att bli våldtagna mycket väl dessutom kan bli stenade.
Stycke ur dikten:
”I solnedgången knäföllo alla Kasans muslimanska äkta män på husens flata tak, prisande Den Ende och ropade: ”Jag tackar Gud att jag ej blivit kvinna!”
Endast den gamle Muchail ”......” ropade och sjöng högljutt: ”......”
Jag sörjer, Gud, att jag ej blivit kvinna! ”......”
Ej heller glömmer jag så fort,
att Kasans hela stad har mannen gjort.
Han knotar ej, fast han är släktets slav.
Han plitar långt på natten vid sin lykta,
när lusteligt hans kvinnor njuta av
sitt sorbetglas och kalla sig förtryckta.”
Med tanke på att Heidenstam är min värsta läsupplevelse i år kommer det säkert inte som någon större överraskning att även denna duell vanns av en kvinna, alltså 1-0 Sachs vs Heidenstam, vilket gör att duellen för 2015 ser ut på följande sätt: Kvinna vs Man 2-0.
Ser man till hela duellen från 2013 och framåt så leder kvinnorna med 8-2, vilket gör att jag redan nu kan konstatera att det blir kvinnorna som vinner Nobelpristagar-duellen. Med endast 2 kvinnliga nobelpristagare kvar (samt i tema kvar att recensera och ytterligare ett tema om det blir en kvinna som vinner priset i år) så kommer männen helt enkelt inte kunna komma ikapp oavsett om de vinner samtliga kommande dueller. Go girls!
Sen skulle det vara kul att höra vad ni har kommit fram till också. Vilka författare har imponerat mest på er? Och är det de manliga eller kvinnliga författarna som har gett de bästa läsupplevelserna?
// Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar