söndag 27 oktober 2013

Vi minns alla den där tiden


I våras var det Doris Lessing som var boktriangelns månadsförfattare, och boken jag valde var "Shikasta". Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte istället valde hennes underbara dystopi "En överlevandes minnen" istället. Boken fyndades för ynka fem kronor och berättelsen utspelar sig  i en inte allt för avlägsen framtid där världen som vi känner till den har fallit samman.

Huvudperson i boken är en vuxen kvinna, som håller sig inne i sin lägenhet och följer världens förvandling från sitt fönster. I alla fall tills den dag som flickan Emily lämnas till henne med orden om att det nu är hon som har ansvaret för flickan.

Familjekonstellationerna som vi känner till dem börjar upplösas i detta dystopiska samhälle. Nu börjar människorna istället gruppera sig samman i grupper, eller ja, ungdomarna och barnen börjar samla sig i grupper som vandrar omkring, medan de vuxna känns allt mer främmande för världen omkring sig. I takt med att barn som inte känner till någon annan verklighet börjar växa upp förråas de och snart drar banditgäng på 5-6-åringar omkring och sätter skräck i sin omgivning. Dessa barn har ingen som helst respekt för de vuxna och att angripa och döda blir mer som en instinkt hos dem än något annat. Som en parallell till dessa gäng finns även andra ungdomsgäng som vuxit fram, där de unga ledarna faktiskt försöker verka för ett bättre samhälle. Och självklart dras Emily så småningom in i denna värld av ungdomar, medan hennes namnlösa beskyddare bara hjälplöst kan se på och hoppas på det bästa.

Parallellt med den förfallande världen utanför verkar det finnas en annan verklighet som bara existerar i berätterskans lägenhet (och kanske bara i hennes huvud?), en värld som man kan se när väggen på ett mystiskt sätt öppnar sig och låter henne ta del av scener från en annan verklighet.

Jag förtrollas verkligen av romanen och den är allt jag hoppas på av en dystopi. Jag förstår verkligen varför Doris Lessing belönats med nobelpriset i litteratur. Boken är även filmatiserad 1981. Kanske något att se när det blivit dags för bokmiddag med Lessing-tema?!

// Sofia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar