Scott Pilgrim VS the universe. Vol 5

Tvärt emot vad jag trodde i ett föregående inlägg hann jag läsa ut Vol 5 innan jag flyttade från Umeå. Vilket känns underligt, flytten från en väldigt fin stad alltså, inte att jag läste ut Vol fem. Fast det kändes väl också lite konstigt.

Scott Pilgrim Vs The Universe är nämligen ingen upplyftande läsning. Allt positivt som ledde fram till Vol fyra har nu gått åt skogen och lämnat både Scott, Young Neil och läsaren sorgsna. Så sorgsna att Young Neil blivit rejält deprimerad och verkar spendera all sin tid rökandes på sitt rum med gardinerna fördragna. Utan att någon egentligen kan, vill eller vet hur de kan hjäpa Sex-bob-oms första och största fan.

Volym nummer fem är nämligen volymen där alla har problem.

Kim Pine, Sex-bob-ombs trummis, och en av mina favorit karaktärer har råkat ut för problem i det nya boendet. Hennes pojkvän var otrogen mot Kim med hennes nya roomie och nu hatar hon och roomin varandra.

Stephen Stills känner sig gammal, fast i livet och spenderar all sin och bandets tid åt att spela in en skiva som till sist leder till Sex-bob-ombs uppbrott. Dock spenderar han mer och mer tid med Knives, som börjar behandlas allt bättre. Både av karaktärerna men också av författaren.

Ramona Flowers är som vanligt mystisk, men känns mer och mer avlägsen Scott, trots att de bor ihop. Så avlägsen att hon bokstavligt talat går upp i rök en dag när hon och Scott har en konversation.

Scott Pilgrim har fyllt 24 år och fortfarande ett jobb. Men nu måste han slåss mot inte bara ett utan två av Ramonas ex, samtidigt. I filmen Scott Pilgrim Vs The world bestod fighten av en musikduell där båda sidors musik framkallade energi i form av olika monster. En av filmens häftigare strider om jag får säga det själv.

I boken ser dock slagsmålen helt annorlunda ut eftersom Ken och Kyle Katanyagi inte är musiker utan uppfinnare som låter istället olika robotar slåss mot Scott. Något som Scott avskyr, då robotar inte ger någon kontantbelöning om en besegrar dem. Kom ihåg att de lever i en värld som fungerar ungefär som ett arkadspel och varje besegrad motståndare exploderar i ett regn av mynt.

Scott Pilgrim VS the Universe käns som boken där alla växer upp och fastnar i vardagens rutiner, vilket vår grupp kanadensiska hipsters inte är vana vid. Förutom Wallace då, för som vanligt verkar han ha sitt på det torra och vara lika awesome som alltid. Dock börjar jag fundera på om han inte har alkoholproblem då han spenderat större delen av serien full, på väg att bli full eller blandades en drink. Vi får se om hur det går för honom i volym sex, ve vet, kanske han tar itu med sina dryckesvanor? 

Nu är det bara en volym kvar. Och trots att jag vet, på ett ungefär hur sagan slutar är jag väldigt sugen på att läsa den. Av stämningen och de cliffhangers som volym fem lämnat antar jag att volym sex är fantastisk. Då det inte verkar som att jag kan låna volymen någonstans kanske jag till och med köper den, när adressändringen har krånglat färdigt.