Denna roman, utgiven långt efter Capotes död, kan knepigt nog även ses som hans allra första roman.
Mycket i stilen känns igen från "Breakfast at Tiffanys" och även här är det livets dekadens som är i fokus. Huvudkaraktär i boken är Grady, som passar på att strula runt med pojkvännen medan resten av familjen är borta på semester över sommaren (a summer crossing som det så fint uttrycks...). Allt är förstås fun and games, i alla fall tills problem börjar uppstå. Nu tänker jag inte avslöja för mycket av handlingen genom att gå in på vad det är för problem, men problem blir det!
Det här är för mig mest underhållning för stunden, och efter att först ha läst "Bonjour tristesse" måste jag säga att jag tycker att Sagan långt bättre än Capote bemästrar konststycket att skildra dekadens på ett sätt som känns äkta och trovärdigt. Därmed inte sagt att Capote gör det dåligt, men Sagan har ett sätt att skriva som gör att man inte annat kan än att tro på henne. Sagans berättelse känns liksom självupplevd på ett sätt som Capotes inte gör. Hans roman är mer något man läser och underhålls av, men som inte berör mer än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar