To kill a mockingbird- eller snarare hur man fullständigt dödar läslusten

Gav mig i kast med Harper Lees "To kill a mockingbird" efter att ha fastnat för den fina framsidan vid ett random biblioteksbesök. Tyvärr visade sig framsidan vara det enda bra med den trista romanen. Vad kan man säga? Diskbänksrealism när det är som värst kanske. Nu var boken så trist att jag gjort mitt bästa för att förtränga den, vilket faktiskt gått väldigt bra då det var en föga minnesvärd bok. Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att den handlade om rasism i 50-talets(?)USA. Jag kommer också ihåg att det var alldeles för mycket goodie-two-shoes över romanens unga berättarinna. Så mycket att jag faktiskt mådde lite illa större delen av läsningen, fast det kan å andra sidan också ha att göra med romanen som helhet.

Ja, tror detta får räcka som recension- jag orkar inte ens engagera mig nog för en riktig recension av en sådan trist bok, för ärligt, en så här usel bok förtjänar inte det!