En hemskt tråkig hemsökelse

Ja då var det dags för mig att publicera recensionen av månadsboken för skräcktemat, Hemsökelsen av Shirley Jackson. A little late I know, men bättre sent än aldrig. Det är inte bara min bokhög som växer lavinartat här hemma nämligen utan också mängden böcker som väntar på att recenseras här på bloggen. Så mycket att göra och så lite tid, ja ni vet...

Dessutom är det en bok som i mitt tycke knappast förtjänar en recension då absolut ingenting hände i hela boken. Den utspelar sig i det hemsökta huset Hill House dit vetenskapsmannen Dr Montague anländer för att få bevis för det övernaturliga. Tillsammans med en grupp människor som alla tidigare varit med om övernaturliga händelser ska han försöka locka fram det som hemsöker huset.

Det går väl sådär skulle jag säga. Det är lite knackningar i väggarna men that´s it. Man väntade på ett crescendo som aldrig kom. Det skulle vara en ruskig skräckberättelse om jag förstått det hela rätt, dessutom en som blivit filmatiserad flera gånger, så man hade ju vissa förväntningar. Jag förväntade mig nervbitande spänning och kalla kårar längs ryggraden, but no siree! Jag hör ändå till dem som uppskattar när en skräckförfattare vet att hålla inne med detaljerna och mer låta ana än få beskrivet vad som döljer sig i skuggorna. Det blir alltid sjukt mycket läskigare när ens egen fantasi får fylla i resten. Men här blir det bara löjligt, min fantasi kan bara do so much. Man måste ju få något att bygga på.

Sammantaget kan man säga att hela boken var ett enda stort antiklimax. Inte förrän på sista sidan hettade det till, men det var too little too late och hjälpte inte till att rädda upp läsningen nämnvärt. Jag kan ju medge att det var ett oväntat och överraskande slut men som helhet ger jag ändå boken bottenbetyg. Det kändes som ett slöseri med tid. Läs hellre något annat av samma författarinna men hoppa Hemsökelsen, i alla fall om ni förväntar er gastkramande spänning. Den var inte hemsk överhuvudtaget, bara hemskt tråkig.

Stina