Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman

Det här är egentligen Sebbes bok. Han fick den av mig när han firade sin allra första fars dag för några år sedan. Han är ju ingen bokperson, men vem kan motstå Fredrik Backman? Inte vi i alla fall! Han har ju till och med fått äran att vara månadens tema och fortfarande surfar jag in på hans blogg ibland när jag behöver piggas upp. I alla fall så är det här en bok, som titeln antyder, som han skrev när sonen var liten för att guida honom genom livet. Den innehåller allt man behöver veta: som hur man klarar Monkey Island 3, att man inte ska kissa i bollhav, hur man gör friterad snickersglass, om varför man behöver starta ett band och om det där med kärlek. Det är ju Backman så innan man ens börjar läsa vet man att det kommer att vara kul, lättläst och säkert med en hel del dråpliga situationer – och det är det också, men jag tycker nästan bäst om de avsnitt där han också vågar vara allvarlig. I de stycken där han berättar om mer allvarliga saker, om kärleken till hustrun, till sonen och om den gången han blev skjuten.

Jag älskar för övrigt om hur han inleder boken med att be om förlåtelse för allt han kommer att göra de närmaste 18 åren, men avslutar det hela med att barnet ska tänka på den dagen han gömde pappas bilnycklar och vägrade tala om var de fanns. Och komma ihåg att det var han (barnet) som började....

Eftersom det är en bok till en son har jag på känn att man kanske ska vara förälder för att tycka att det är riktigt kul, men jag tror att egentligen vem som helst som är uppvuxen ungefär samma årtionde som han skulle ha behållning av boken. Tror ni mig inte tar jag mig friheten att låta Backman själv avsluta recensionen med följande kapitel ur boken:

Kaosteri

Jag: Alltså, du vet det där gamla talesättet ”jag känner mig inte så mycket som hans förälder som jag känner mig som hans övervakare”?

Min fru: Det är inte ett talesätt.

Jag: Det borde vara det.

// Sofia