Tvillinbonanza

Visst håller ni väl med mig om att det är på tiden med lite trevligt tvillinglitteratur? Jag trodde väl det! Här kommer därför en samlad recension av några av 2013 års utlästa tvillingböcker.

Tvillingarna 68. Änglavakt

Ingen höjdare ärligt talat. Boken handlar om hur Elisabeth räddar Denny från att drunkna varav han blir helt besatt av henne och vägrar att lämna henne ifred. Hela omgivningen blir helt trött på  henne och allt ståhej om vilken hjälte hon är – trots att det är Denny som beter sig helt befängt. De hade kunnat vara en relativt underhållande historia om inte folk betett sig så over the top hela tiden.

Tvillingarna 70. Betjänterna

Enhörningsklubben ska samla in pengar till välgörande ändamål och kommer på idén att låta eleverna på skolan lottas ut som betjänter samt kunna bli uppdragsgivare åt dessa för en slant. Samtidigt närmar sig alla hjärtans dag och Amy och Elisabeth är trötta på hur barnsliga deras pojkvänner är och bestämmer sig för att med hjälp av Jessica lära dem en läxa. Ganska underhållande med ihop-parningen av betjänter/uppdragsgivare och kul att se hur Jessica ställer till det för sig och lyckas klara sig ur knipan som bara hon kan.

Tvillingarna 76. Sjundeklassaren

Det här var vare sig en höjdarbok eller en riktigt dålig sådan, utan mer en ganska ok mellanbok. Som titeln antyder handlar den om Elisabeth som på grund av sina strålande studieresultat blir uppflyttad en klass och får börja sjuan ett år i förväg. Jessica är inte glad då hon dels anser att det är hon som är den mogna av dem och borde få börja i högre klass och dels vill ha kvar Elisabeth i sexan eftersom hon inte vill gå i en annan klass än systern. Hon och Stephen börjar elakt konspirera för att få Elisabeth att inse att hon inte alls vill gå i 7:an. Men även utan deras hjälp är det tveksamt om Elisabeths entusiasm hållit i sig då hon visserligen hänger med i studietakten men har mycket svårare för att anpassa sig efter de social regler som råder i 7:an. Lite fånigt om ni frågar mig då det är en årskurs det handlar om. Hur mycket socialt mognare kan man egentligen vara i 7:an? Fjortis som fjortis liksom, det är inte en ålder utan ett state of mind. Fråga mig, jag vet ;).

Tvillingarna. Spökflickan

Har för mig att denna var en av mina favorit-tvillingböcker när jag var yngre, och måste säga att jag överlag är väldigt förtjust i de tvillingböcker som har övernaturliga inslag. Rent generellt känns det också som att så gott som alla jag kan komma på även är väldigt välskrivna (för att vara tvillinglitteratur alltså)

Denna handlar om ett tivoli som kommer till Sweet Valley, och till en början är båda tvillingarna entusiastiska. Men Jessicas entusiasm dör ut ganska snabbt då hon får en förbannelse uttalad över sig och ännu mer obekväm blir hon när Elisabeth verkar bli som besatt av Clair, dotter till cirkusens ägare. Det känns nästan som att hon är besatt...

Kul också för scenerna där syskonen munhuggs med varandra på diverse fjortisaktiga sätt, samt för de komiska inslagen i boken som Jessica och de andra urblåsta Enhörningarna står för.

Tvillingarna. Rubinhalsbandet

Även denna en klassisk tvillingbok med spökinslag. I denna är tvillingarna med under en filminspelning som bygger på verkliga händelser och som handlar om en 12-årig flickas mystiska död. Samma dag som filminspelningarna börjar hittar Jessica ett mystiskt halsband på stranden intill filminspelningarna varefter hon börjar drömma mardrömmar som på ett mystiskt sätt verkar ha att göra med handlingen i filmen

En eloge måste jag ge till tvillingarna och deras kusin som knappt höjer på ögonbrynen när de drömmer mardrömmar, ser spöken och jagar mördare. Om jag varit lika tuff som dem betvivlar jag att jag stannat uppe hela natten efter att ha sett ”Terror på Elm Street” för första gången som 12-åring (läs: typ 16).

Tvillingarna. Kärlek och svart magi

Ja, vad kan man säga – en hilarious historia om hur Jessica och Elisabeth under två sommarlovsveckor läser varsin universitetskurs på universitetet medan deras föräldrar är iväg på semester. Jessica blir tvingad dit mot sin vilja (tack, Elisabeth!!) bara för att Elisabeth inte kan tänka sig något roligare än att plugga hela sommarlovet – men då hon får veta att man kan komma och gå som man vill, träffa äldre killar och plugga minimalt blir hon desto förtjustare och anmäler sig till en kurs i keramik där hon med liv och lust ägnar sig åt att göra voodookrukor för att bli kvitt sin odrägliga rumskompis.

Och Elisabeth tappar helt koncepterna och uppfinner en äldre syster för att ragga på läraren i romantisk poesi-klassen hon läser.

Svårt att ta på allvar, bitvis mycket fånigt och med en ganska papperstunn intrig – men I like it!

Tjing, tjing ! // Sofia

Vänner för livet av Per Hagman

Årets hundrade bok hanns med i sista stund och blev utläst 2012 års sista dag. Romanen var med i decembers månadstema; lättja.

I romanen får vi möta det vanliga Hagmanska persongalleriet med trasiga människor som horar omkring, knarkar och mår allmänt dåligt. Liksom den förra romanen jag läste av honom är det ändå främst en kärleksroman, nämligen kärleken mellan Sophie och Erik som tidigare inte vågat älska och vid mötet med varandra tvekar om de ska våga språnget. 

 

Egentligen är dessa båda personer sådana jag skulle ha mycket svårt för i verkligheten, där Sophie känns jobbigt självmedlidande och ständigt väljer den enkla vägen ut och Erik som lallar omkring och i väntan på något bättre försörjer sig som gigolo åt rika, äldre damer – men ändå lyckas mannen med det vackra efternamnet frammana en känsla av sympati för sina deprimerande karaktärer och jag tycker att han verkligen lyckas med att få personerna och handlingarna att kännas både äkta och smärtsamma.

 

Däremot tycker jag inte att denna historia nådde upp till den förra jag läste av honom som jag verkligen älskade.

// Sofia

Torka aldrig tårar utan handskar – Jonas Gardell

Så var det dags för en av 2012 års sista utlästa böcker, nämligen den bok som var månadsbok under just november då det var Alex som valde tema.

Med tanke på hypen kring den här boken, och temat med hivens intåg i Sverige, samt att den är skriven av Gardell som var med under utbrottet, och hade vänner som dog av sjukdomen hade jag mycket höga förvänningar och väntade mig en riktig höjdarbok.

Tyvärr visade sig romanen, i alla fall med mig som läsare, vara oväntat icke-gripande. Den kändes inte alls så engagerande som jag hade väntat mig, och det jag närmast kommer att tänka på när jag funderar på varför är det kanske kan bero på att Gardell vanligtvis skriver mycket mer lättsmälta böcker? En riktigt bra författare hade förmodligen fått mig att gripas mer av berättelsen, att sugas in och känna vad som hände i boken och inte enbart läsa om det som en ganska passiv betraktare. Synd för något så här viktigt borde beröra mera.

Sen är jag ju inget större fan av Gardell som jag ärligt talat tycker känns ganska störig och irriterande som person, och när jag löser vissa stycken i boken kan jag nästan höra honom citera dem med sin irriterande röst – vilket väl inte heller direkt hjälper upp berättelsen i mina ögon. Dessutom visar han en tendens i boken om att vara väl predikande och övertydlig bitvis.

Men missförstå mig ändå rätt nu, jag gillade faktiskt romanen och kommer nog att läsa fortsättningen – och den kom faktiskt in på min 10-i-topp-lista. Då 2012 var ett magert bokår hade den antagligen inte gjort det om fler höjdarböcker hunnits med.

//Sofia