Snabbrecension

12 steg till ett skönare mammaliv av Carina Nunstedt

En helt ok mammabok som dock inte gjorde något större intryck. Läste den i juni 2012 innan lillpojken kom till världen och kan ärligt inte påminna mig allt som vad den handlade om. Ser i anteckningarna jag gjorde om den att den inte direkt var det roligaste jag läst, men att den kanske kunde vara något att ha när ungen kommit. Kanske dags för en omläsning?

Den illa beryktade Vredesmiddagen....

I slutet av förra året bjöd min kära syster in till bokmiddag med vredestema, vilket var temat för juni månad 2012. Månadsboken var Salome  av Mara Lee och under månden kunde man också välja att läsa  Dirty weekend av Helen Zahavi samt Sweet Valley Confidential: 10 years later av allas vår Francine Pascal.

Till middag blev det enkel fika hemma i Stinas lilla etta då inegn av oss kände att vi orkade med att fixa en mer pretentiös bokmiddag med allt jobbande, blöjbytande och diverse annat som skulle hinna med att fixas under dygnets allt för få timmar. Och allt kändes riktigt trevligt tills Aaron tyvärr tog temat allt för bokstavligt och illvrålade (av vrede?!) större delen av middagen. Ja, faktiskt så vrålade han nog i närmare en timme och det är hans värsta utbrott någonsin. Tack för den Aaron!

Till slut somnade i alla fall den lilla fisen. Bifogar därför bild på sovande bebis från december 2012.Observera dock att bilden inte är ifrån kvällen ifråga då den skrikande diktatorn eliminerade samtliga fotograferingsmöjligheter från kvällen och vi därför för första gången har en bokmiddag utan fotobevis.

Förutom att Stina och jag fick ont i öronen under kvällen fick dessutom stackars Freddie sig ett riktigt skrämskott som stackaren inte hämtat sig ifrån ännu. Han gömmer sig i princip så fort han ser bebisen och ganska länmge efteråt räckte det att han såg mig för att han sklle springa in under sängen och komma fram. Nu har tack och lov jag och Freddie reparerat vår version (läs: med hjälp av ost, skinka och fjäsk) och jag får både klappa och gosa med den lille prinsen.

Och eftersom det nu ändå var tänkt att bli en bokmiddag och inte en kväll av skräck, skrik och trauma kan jag meddela att den bok som fick mest uppmärksamhet under kvällen självklart blev fortsättningen på våra favorittvillingars liv och leverne:  Sweet Valley Confidential: 10 years later.

Vi konstaterade att det givetvis var kul att få fortsätta följa Elisabeth och Jessicas liv och leverne med att vissa karaktärer i boken kanske inte direkt kändes så karaktärsenliga, utan tyvärr helt och hållet hade ändrat personlighet. Samt att vissa par kanske inte kändes helt klockrena. Att Winston blivit en douche av världsklass var väl dock ingen av oss speciellt förvånad över. Men eftersom Sweet Valley nu alltid är Sweet Valley kände vi att vi kunde ha överseende med det och lätt att vi kommer att läsa fortsatta böcker i serien.

//Sofia

Han är i alla fall söt när han sover.....

Ge svar på tal – Anders Mathlein

Och nu, mina kära boktrianglare,för första gången i år - en recension av en bok läst 2013. Trumvirvel på det om jag få be. Tyvärr visar väl recensionen hur lite verksam jag varit i bloggen under året, men nu börjar jag känna mig laddad igen, både för bloggande, läsande och planerande inför kommande bokmiddagar.

Boken som sak recenseras är en present från min kära syster. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska säga om gåvan.... Tack? Enligt författaren tycker gåvogivaren att

a) att jag inte alltid har grepp om de situationer jag hamnar i, 

eller b) att jag är en irriterande besserwisser som genom gåvan ska fatta vinken om att anlägga en mer ödmjuk attityd. 

Tack var det som sagt...

Boken är i alla fall riktigt, riktigt underhållande och enligt baksidan är det en ljuvlig handbok för den som vill förlora alla sina vänner och göra resten till fiender. Skulle vara hysteriskt kul att prova på samtliga tips bara för att kolla hur förbannad man kan få sin omgivning. Om ni känner för att prova kan ni mer än väl få låna mitt exemplar. Det är bara att hojta! 

// Sofia

En något försenad årskrönika :)

Årskrönika

Förra året hann jag precis att läsa 100 böcker. Jag satt faktiskt på nyårsafton för att hinna läsa ut årets sista tema-bok, ”Vänner för livet”- och tur att den blev utläst får man väl säga då den placerade sig på topp-tio-listan. Årets första utlästa bok, faktiskt den enda jag orkade med i februari var Maria Ernestams ”Kleopatras kam” som var något av en besvikelse.

Oväntat få tvillingböcker blev utlästa under 2012, bara 10 stycken. Men det har jag tagit igen i år då jag redan nu har hunnit med 9 stycken. Tyvärr har jag bara ytterligare en ny liggande här hemma, så jag hoppas på att kunna fynda ännu fler innan året är slut.

Ytterligare 17 ungdomsböcker hanns med under 2012, mycket tack vara Stina samt mitt dystopiska ungdomstema. På temat med lite icke kreddig litteratur kan också nämnas 6 mysrysare och 9 deckare, varav de flesta kioskdeckare av tveksam kvalitet. Kan faktiskt,antagligen till er förvåning, meddela att jag under året även hann med att läsa 6 stycken klassiker, de flesta tack vare Alex.

Jag känner tyvärr att det var ett halvdant bokår då inte många 10-poängare blev utlästa, knappt någon faktiskt. Bland de böcker jag verkligen gillade kom i alla fall de flesta på topp-tio-listan, förutom de sista som var bra, men inga höjdare. Ingen av mina temaböcker hamnade på topp-tio i år, fast både Stina och Alex prickade in varsin bok där – så heder åt er!

På bottenlistan hade jag kunnat ta med många fler böcker däremot, men de 10 som är med är årets allra, allra sämsta, och där finns böcker både från Stinas, mitt och Alex bokteman.

Topp tio

1. Lära sig av Nilla Nauman - novell

2. Lustans lagar av Brett Easton Ellis

3. Främmans fåglar av Lorraine Moore - novellsamling

4. Fartyget Night (Stinas val)

5. Kärlekens geografi

6. Oranges are not the only fruit

7. Flickan som älskade Tom Gordon

8. Namnsdagsflickan

9. Sommardåd

10. Vänner för livet/Torka aldrig tårar utan handskar (Stinas/Alex val)

Sådana jag redan läst: I hästars ögon, Machine Dreams, En jävla helg,

Botten

1. Historien om Sasha

2. Filosofin i Sängkammaren (Alex val)

3. Skapelsens kön

4. Kärlek i kolerans tid

5. Papa Goriot (Alex val)

6. Övergivna (Mitt val)

7. Den otröstade

8. Tvillingarna. Mardrömsresan

9. Quillas amulett

10. Stockholms rosé (Stinas val)

//Sofia

Varje människa, en lök.

Efter en tids paus, på grund av en jobbig tid privat, gör den här musketören sitt återtåg till bokbloggarnas värld och detta med det populära inslaget Månadens dikt. 

Som ni säkert vet om, om ni inte göt er under en sten i en grott i ett varmare land, så är det höst. Naturen är ett under av färger och utevistelse resulterar allt som oftast av blöta fötter. Sommarens blommor och bär är ett minne blott och i och med den förlusten  kan tillvaron kännas tristare, gråare och ogästvänligare. Sommarens leende människor har ersatts av murriga figurer med axlarna så höjda över huvudet att var och en ser ut att bära all världens bördor. Men tänk inte bara på hösten med oro, tänk på alla färger, på lyckan över en vacker höstdag när du minst anade det. Och framför allt, tänk på alla grödor, på potatis och polkabetor, på morötter och squash, men framför allt, tänk på löken! Hylla den av de mest symboliska växter vi känner till, för är inte varje människa, varje situation som en lök? Liksom en smärtsam och tårfylld utgrävning uppdagar vi nya lager av händelser, av personlighetsdrag, av kontext. Skulle jag dra liknelserna längre, skulle jag utforma ett manifest, skulle jag påstå att lök är sanning, lök är själva livet. Men det ska jag verkligen inte göra, sanningen å säga var det inte alls meningen att bli högtravande, jag ville bara berätta om min nya vitlökspress och att månadens dikt handlar om lök. Hoppas ni gillar den, jag tyckte att den var tankeväckande. 

Monologue for an Onion
by Suji Kwock Kim
I don't mean to make you cry. I mean nothing, but this has not kept you From peeling away my body, layer by layer, The tears clouding your eyes as the table fills With husks, cut flesh, all the debris of pursuit. Poor deluded human: you seek my heart. Hunt all you want. Beneath each skin of mine Lies another skin: I am pure onion--pure union Of outside and in, surface and secret core. Look at you, chopping and weeping. Idiot. Is this the way you go through life, your mind A stopless knife, driven by your fantasy of truth, Of lasting union--slashing away skin after skin From things, ruin and tears your only signs Of progress? Enough is enough. You must not grieve that the world is glimpsed Through veils. How else can it be seen? How will you rip away the veil of the eye, the veil That you are, you who want to grasp the heart Of things, hungry to know where meaning Lies. Taste what you hold in your hands: onion-juice, Yellow peels, my stinging shreds. You are the one In pieces. Whatever you meant to love, in meaning to You changed yourself: you are not who you are, Your soul cut moment to moment by a blade Of fresh desire, the ground sown with abandoned skins. And at your inmost circle, what? A core that is Not one. Poor fool, you are divided at the heart, Lost in its maze of chambers, blood, and love, A heart that will one day beat you to death.

Kära pojkar och flickor! Får jag be att presentera Augustis månadstema

Nu när augusti är här har det blivit dags för oss att stifta bekantskap med ytterligare två nobelpristagare. Den här gången blir det två stycken som vunnit priset under 2000-talet.

 

Månadens författare är österrikiska Elfriede Jelinek., född 1946. Hon belönad med nobelpriset 2004 med följande motivering: ”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt".

Då hon lider av social fobi kom hon dock inte själv och hämtade sitt pris.

Anledningen till att just Jelinek fått äran att representera augustis tema är att sommaren tyvärr börjar lida mot sitt slut, och efter en lång ledighet kan jag känna att vi kan behlva tuktas lite inför den kommande hösten, och det ska vi göras med hjälp av hennes: ”Michael. En ungdomsbok för det infantila samhället”.

Och tyvärr Stina, jag är ledsen att boken sin titel till trots faktiskt inte är en ungdomsbok, utan snarare en parodi på konsumtionssamhället. Boken är en av hennes tidigare och utgavs 1972. Den ska ha varit långt före sin tid med en hårt ironisk berättarröst och skildringar av  ett sex- och våldsfixerat patriarkat utan tro på någon som helst frigörande utveckling.


Den manliga pristagare som ska få tag sig an Jelinek är inte österrikare då det var tunt om österrikiska vinnare. Det är istället den franska författaren Jean-Marie Gustave le Clézio som får möte henne i en duell. Han är jämngammal med Jelinek, född 1940 och mottog sitt pris år 2008. Även hans författarskap ska representeras av en av hans tidigare böcker, utgiven 1979. Romanen heter ”Färder i andra riken” och är tänkt lite som en motvikt till Jelineks dystra berättelse. Där hennes mer är en dystopi är detta en saga med huvudpersonen Naja, som kan förvandla sig till vad som helst.

 Så vad väntar ni på, låt månadens författare ta med er på en färd till sagans värld!

// Sofia

Svenska Kulter, eller konsten att skrämma en fegis.

Då var den äntligen utläst! Och tur var väl det för jag har haft sömnproblem och varit mörkrädd sedan jag köpte boken. Med tanke på hur lättskrämd jag är borde jag kanske läst något annat, men kombinationen av Bokias rea-låda och Stinas tips vann mig över.
Vissa av novellerna var bättre än andra, vilket ni redan konstaterat, men överlag tycker jag att samlingen höll en hög standard. Även fast premissen till en början verkade ointressant lyckades jag ändå hitta något intressant och skrämde i alla noveller. Tvärt emot Stina tyckte jag däremot att Furierna i Borås var en av de svagare i samlingen. Kanske för att det var första novellen och jag var tvungen att vänja mig? Men också för att det var den slafsigaste. Förmodligen kommer jag att minnas alla noveller länge, men de som håller sig starkast i minnet var de om knektinvasionen, Mormor ska ut och resa, den om Östermalmsvåningen och den sista novellen, den om konstnärinnan som blev galen.
Den sistnämnda, inte för att den var lika bra som de andra, utan för att den handlade om den ack så svåråtkomliga kulturvärlden. Samt att jag störde mig så jävligt på huvudpersonen.
Anders Fagers tankevärld är en skrämmande men intressant upptäckt och om jag vågar ska jag låna Samlade Svenska Kulter.

Torka aldrig tårar utan handskar 2; Sjukdomen.

Jonas Gardells epos Torka aldrig tårar utan handskar 1; Kärleken, var ju som ni minns månadens bok gör en herrans massa månader sedan. I likhet med många andra som läste den älskade jag del ett, äskade och visste hur viktig trilogin är. Jag höll inte med om allt och vissa av bokens karaktärer var för mycket, var irriterande och självupptagna men nog visste jag att det här var min berättelse och mina vänners berättelse.

Men den här recensionen ska inte handla om ettan utan om tvåan. Och om ettan var omtumlande och fantastisk, var tvåan meh. Stilen är likadan, predikande på sina håll och alltid på sina karaktärers sida, hur idiotiskt de än beter sig.  Bokens huvudkaraktärer flyttar ihop och försöker få förhållandet att funka, men det är inte enkelt när de måste hålla förhållandet hemligt och den så kallade bögpesten har smugit sig in i deras värld. På sina håll kan Sjukdomen gott och väl mäta sig med Kärleken, men de glimtarna är få. Kanske det också har att göra med att vi nu känner karaktärerna? Vi har umgåtts med dem i åratal och som läsare känner vi dem bättre än de känner sig själva.
Till och med den till en början sympatiske Paul bli i tvåan ett kraxande störningsmoment. För att inte tala om bokens hjälte och till viss del Gardells Alter-ego, den ack så irriterande och krävande Rasmus. Visserligen är han bokens huvudperson men en mer osympatisk människa får en leta efter. I tvåan bor han äntligen i Stockholm och lever det liv han vill leva, om det inte varit för hans stackars pojkvän som är Jehovas Vittne. För det är väl det som är meningen, att vi ska tycka synd om Rasmus vars pojkvän är Jehovas? Eller tycka synd och de andra bögarna som också måste umgås med Benjamin. Skoningslösa är de i alla fall mot honom, hånar honom så fort de kan. Trycker ner honom för att de själva ska känna sig bättre. Visst, det kan inte vara kul för Rasmus att hans pojkvän inte kommit ut för sina föräldrar och låtsas som Rasmus inte finns, men att knulla andra hjälper väl föga?

Överhuvudtaget är Sjukdomen mer religiös än Kärleken var och religiösare än många andra av Gardells böcker. Men, trots sina brister är det fortfarande en viktig berättelse om en vidrig sjukdom och ett tidsdokument över en värld präglad av rädsla, okunskap och människovidrig syn.