Efter en dag kantad av psykisk och fysisk ostabilitet bestämde jag mig efter aktiviteten för två saker;
1. Gå på Bio.
2. Köp en bok att trösta mig med. Och läsa innan bion.
Eftersom jag som bekant är en lat människa ides jag inte gå de extra 5 minuterna till Bokia, eller Akademibokhandeln, utan slank in på åhléns för att ta del av deras karga utbud. Det jag riktade mina målsökande missiler mot var feel-good litteratur. Gärna chik-lit. En genre jag i vanliga fall skyr som ny is. Stinas inlägg har dock fått mig att inse att ibland kan en chick-lit vara precis vad en behöver. Dessutom är jag nyfiken på Stockholm Rosé, en svensk chick-lit som fått bra kritik. Boken finns inne, jag har den i handen och är på väg mot kassan.
Jag har hittat min tröstebok! Är i alla fall vad jag tror innan mina ögon helt på eget bevåg dras till ett svart omslag. Svart med svarta stjärnor. Fyndet jag oförhappandes lyckats snubbla över är en nyutgåva av Harry Martinssons Aniara. Nästan Så långt ifrån chick-lit och uppmuntran en bok kan komma utan att heta 'The Devil's Notebook'.
Eftersom en bild säger mer än tusen ord;
Yep, hembakade chocolate chip cookies. Livet i kollektiv är bra härligt ibland :)
Jag har hittat min tröstbok! Eller tröstblogg i alla fall. Kanske är det på grund av den psykiska utmattningen, men jag har suttit och vrålskrattat åt den här karln i över en timme. Helt fantastisk!
SvaraRaderahttp://fredrik.cafe.se/
//Alex
Aniara som tröstbok? Ja, mycket ska man höra :P Har kollat in bloggen lite iaf, håller med dig där, sjukt kul :D Hur har jag kunnat missa den? // Stina
RaderaTrösta sig med en dystopi? Låter som en typisk Alexgrej måste jag säga. Men håller med om att Aniara är en underbar bok. I skolan när vi var tvugna att läsa Harry Martinsson lobbade jag för den, men fick nej. Det blev till att läsa någon av hans tråkiga romaner. För ärligt, Aniara klår ju allt annat han skrivit. //Sofia
SvaraRadera