En Tranströmer tillägnad Kalle. Han hälsar på till helgen men sedan kommer det att dröja tills vi ses igen. Han ska nämligen på MFS-stipendieresa till Indien i över två månader och kommer hem först i april. Alex kanske har några Indientips att vidarebefodra till Kalle. Han börjar bli rätt nervös nu innan resan, så han skulle säkert välkomna ett tips eller två från någon som varit där.
Nu handlar ju inte denna dikt om Indien, men jag tycker att den känns rätt passande ändå, för hur långt ifrån oss kommer inte Kalle att vara inom kort. Too far if you ask me...
Strof och motstrof
Den yttersta kretsen är mytens. Där sjunker rorgängaren
upprätt
bland glittrande fiskryggar. Hur långt från oss!
När dagen står i en kvav och vindlös oro -
som Kongos gröna skugga håller
blåmännen i sin dunst -
när all denna drivved på hjärtats trögt
slingrande flod
tornar upp sig.
Plötslig förändring: in under himlakropparnas vila
glider de tjudrade.
Med aktern högt, i hopplöst
läge, står skrovet av en dröm, svart
mot ljusrött kustband. Övergivna
störtar sig åren, snabbt och ljudlöst – som slädskuggan, hundlik, stor
far över snö,
hinner skogen.
(Från 17 dikter 1954)
Stina
Ja, nu är han i Indien. Känns konstigt att han ska vara där så länge. Men ni får se till att Skypa, Vi kanske kan övertala vår datatekniker Sebbe att ha en genomgång nu i helgen. //Sofia
SvaraRadera