Bokduell 4: Doris Lessing vs Rudyard Kipling

Nu har det äntligen blivit dags för förra årets sista bokduell, nämligen maj månads tema då Doris Lessing tog sig an Rudyard Kipling. Egentligen var det Lessings "Shikasta" som skulle ha möt två noveller av Rudyard Kipling. Novellerna fanns tillgängliga on-line, men då Aaron har blivit lite väl kär i I-paden jag tänkt läsa novellerna på var det bara att inse att läsningen av dessa nog inte skulle bli av, så jag lånade istället den bok av Kipling som verkade bäst av de som gick att få tag i på biblioteket, nämligen "Havets hjältar". Jag vet, lite dåligt att fuska - och på sitt eget tema dessutom...

Eftersom "Shikasta" blev utläst först börjar vi med att ta oss en titt på den. Romanen handlar om Johor, ambassadör från Canopus, vilken berättar om jorden i en fjärran framtid där jorden hemsöks av svält, krig och miljökatastrofer. I Johors ögon är människorna galna och fullständigt självdestruktiva. Han har fått i uppdrag att rädda mänskligheten, men tror inte själv att det låter sig göras.

Romanen heter ju ”Shikasta”, men den långa titeln är ”Canopus i Argo. Ur arkiven. Re: Koloni 5 Shikasta. Personloga Psykologiska Historiska Dokument i samband med besök av Johor (George Sherban). 87:e sändebudet (klass 9) De sista dagarnas period”…. Puhh. Tyvärr är boken ungefär lika långdragen som titeln antyder och jag föredrar hennes ”En överlevades minnen” framför denna ganska tunga tegelsten att ta sig igenom.

Som utgångspunkt har för historien har Lessing Gamla Testamentet och hon påpekar i förordet att de heliga skrifterna hos olika nationer har så mycket gemensamt att man skulle kunna se dem som produkter av ett enda intellekt, och att det är möjligt att vi gör fel när vi avfärdar dem som besynnerliga kvarlevor från ett dött förflutet.

Blandat med Johors rapporter från jorden får vi ta del av anteckningar som ska vägleda kolonialtjänstemän, anteckningar om arternas livslängd, psyke och vilka åtgärder som bör vidtas och andra dokument – tyvärr känns det för mig ganska tungrott att läsa och jag tappar bitvis intresset för historien. Det kan dock även ha att göra med att det är så stora tidsperioder det rör sig om, flera tusentals år.

Kort sagt är idén intressant, och just själva ramhandlingen tycker jag påminner om en annan roman som inte riktigt fångade in mig, nämligen ”Stiftelsen” som även den utspelade sig under stora tidsrymder i en värld på väg att kollapsa. Men nej, det här blir för tråkigt för mig. Vill jag läsa någon kvalitativ roman med science fiction-inslag ska jag nog fortsätta att hålla mig till Margareth Atwood som beskrivit en värld på dekis på ett mycket mer underhållande sätt.

"Havets hjältar" då? Den är en en ungdomsbok från 1954 skriven för pojkar, om detta tycker jag inte det råder något tvivel. Mycket kort sammanfattat kan den sägas handla om hur hård, men rättvis behandling, tillsammans med hårt arbete gör en pojke till en man. I centrum för vår historia står den unga och bortskämde slyngeln Harvey som inte gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv och mest fördröjer tiden med att slacka och göra livet surt för sina föräldrar.

 Detta ska dock ändras ganska fort när Harvey olyckligvis spolas över bord på den lyxkryssare han och hans mor befinner sig på. Till sin lycka plockas han upp av ett fiskefartyg, som tror att han slagit i huvudet lite väl hårt i fallet när han skryter om sin och sin familjs rikedomar och den belöning de kommer att få om de genast vänder båten och förenar honom med hans föräldrar. Besättningen tackar alltså nej till det givmilda förslaget, skrattar bakom den stollige pojkens rygg och förklarar att han inte har annat väl än att följa med dem på havet för att fånga fisk. Harvey sticker så klart upp, men efter att ha fått en rejäl smäll på käften tycks han komma på bättre tankar.

Resten av boken handlar således om fiske och om hur Harvey blir en bättre pojke av att slita hårt tillsammans med hederliga män. Om jag varit en pojke i tolvårsåldern hade jag säkerligen tycket att det varit en sjutusan till bok och genast börjat planera för ett liv på sjön. Som det är nu kan jag väl hålla med om att den är underhållande för stunden, men inget som får mig att vilja läsa mer av Kipling. Ska jag läsa uppbyggliga ungdomsböcker håller jag mig nog fortfarande till Femböckerna!

Ser man till detta måste jag nog säga att det blir Lessing som går segrande ur striden och ställningen är således 3-1 till de kvinnliga författarna som vann slaget om 2013. Vilka som kommer att vinna 2014 års duellering återstår att se. 

// Sofia