Karl-Arthur uppnår en ny nivå av
avskyvärdhet när han terroriserar sin stackars nyblivna fru, inte tillåter
henne att ha en egen åsikt och är allmänt genomusel mot henne. Det är tråkigt
när det i början av boken är så ljusa bilder hon målar upp för sig; ”Vem var hon, att hon skulle bli uttagen
framför alla andra fattiga gårdfarihandlerskor till lycka och upphöjelse?”.
Det här är mer deprimerande läsning än
de två förrra berättelserna och man lider verkligen med den stackars Anna. Tack
och lov blir det inte helt genomeländigt, även om slutet är ganska bistert. Jag
gillar hur slutet binder ihop de tre berättelserna och låter legenden om
generalen och ringen få spela en stor roll i triologins avslut. Och det är på
sätt och vis ett ganska hoppingivande sista stycke, även om jag vet vad jag
tycker att Anna ska välja när den där dörren öppnas......
// Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar