söndag 4 september 2016

Bokmiddag: Utan personligt ansvar

Denna bild togs på hotellrummet efter två generösa glas vin......
Bokmiddagen på temat Lena Anderssons "Utan personligt ansvar" klarade vi av under vår årligt återkommande semestervecka som Stina mot bättre vetande tillbringar tillsammans med hela Möller-familjen. Det blev precis som vanligt en tidig semestervecka i början av juni, och med tanke på att temat lästes under oktober 2015 måste man ändå säga att det med våra mått mått blev en snabbt avklarad bokmiddag.

Eftersom huvudpersonerna i “Utan personligt ansvar” tillbringar en hel del tid i Norrköping tyckte vi att det passade att ha bokmiddagen när vi ändå var i närheten, närmare bestämt den natt som vi spenderade på Vildmarkshotellet i Kolmården, som ju ligger en bit utanför Norrköping. Helst hade vi velat ha något vägkrogsaktigt då vi kunnat unna oss någon halvtaskig husmanskost, men även ett glas vin eller två tyckte vi var passande för denna bokmiddag. Därför begav vi oss till den stendöda hotellbaren där vi som enda (!) gästerna beställde varsitt glas rödvin, snackade och insöp den ganska tragiska atmosfären. Efter ett tag kom blev det i alla fall lite mer folk, typ barnfamiljer och lite väl fulla konferensgäster. Då beställde vi in vårt andra glas vin och efter det stängde baren vid 24.00 och så tog den kvällen slut. Men riktigt trevligt var det! Och lite salongs begav vi oss därefter till hotellrummet för att föreviga kvällen.

Ja, jag är småbarnsförälder och att dricka två glas vin gör mig såhär glad ;-)
Nej, Stina är inte småbarnförälder, men efter en vecka i Möllers sällskap kände hon sig nog som en....

Om boken så enades vi att första delen var bättre och att denna mest kändes som en lite trött upprepning.

//Sofia

2 kommentarer:

  1. Hehe, vad ska man säga? De fyller verkligen vinglasen till brädden i Kolmårdenbaren... // Stina

    SvaraRadera
  2. Ha ha, absolut. Och om man ser vad två glas vin gör med oss så bävar jag inför "Under vulkanen"-middagen. Kan det bli middagen då vi lyckas supa oss själva under bordet? //Sofia

    SvaraRadera