Här kommer fler recensioner från vintern 2010. Inga höjdarböcker tyvärr, trots att jag hade höga förväntningar på vissa av dem.
Vi börjar med "Sex liter luft" av Andrezej Tichy, som var en present från min kära syster. Efter att ha läst på baksidan av den hade jag förväntat mig en riktig höjdarbok, mycket eftersom den i uppbyggnaden och temat verkade påminna om "Väggen" som jag läst för en tid sedan och tyckte mycket om. Och visst påminner den en del om denna med sitt apokalyptiska tema där huvudpersonen finner sig leva i en värld där alla andra människor försvunnit. Men där slutar också likheterna. Där den förra var finstämd och drar tag i läsaren är den här mer pang på och med en synnerligen osympatisk huvudperson. Det var nog främst det som fick mig att genuint ogilla boken, men även de fåniga mittstyckena i boken med "de försvunna människornas röster" är störande pretentiöst och riktigt tråkigt att läsa. Nej, bottenbetyg blir det för denna bok, som dessutom innehåller en rikitgt otäck scen som bara den hade fått mig att ge tummen ner för romanen.
Så går vi då över till nästa bok, "Den sista flickan" av Penelope Evans, också denna en gåva från syrran. Handlingen kretsar kring Amanda, en flicka i 20-årsåldern som flyttar in som hyresgäst i ett kollektiv där värdinnan snokar igenom rummen och den pensionerade Larry inte låter henne få en minut för sig själv.
På baksidan verkade även denna så mycket bättre än vad den faktiskt var. Jag kan inte riktigt förstå vad författarinnan ville med denna fruktansvärt förutsägbara bok som jag praktiskt taget gäspade mig igenom. Ska man från första sidan veta vart det kommer att leda eller tycker Evans att hon med sin intrig är smart och oförutsägbar? Hoppas inte! Jag fångades inte upp av boken i alla fall och finner den faktiskt rätt orelistisk. Om inte ens jag, som ogillar att säga ifrån till folk, skulle finna mig i Larrys skit, varför skulle då Amanda det?
Den tredje boken är ännu en Tvillingbok och denna heter "Hemligheten i källaren". Intrigen är en fånig sak där tvillingarna ska vara husvakter åt skolans rektor. Snart börjar de, på grund av att han förbjudit dem att gå ned i källaren, misstänka att han mördat sin fru. Vad kan jag säga? Fånig intrig, fåniga människor och fånig upplösning. Ingen vettig männiksa, 12 år eller inte, skulle bete sig så här!
"Du är den enda" är så slutligen en härlig Harlekinbok som jag fick av Stina i julklapp. Tackar så hemskt mycket...... Ja vad kan man säga? Den är så sugig som bara en Harlekinroman kan bli, och av genrens värsta sort dessutom. Fjompig och helt otrovärdig story om en romanförfattarinna som har svårt att få till sin hjälte. Tills hon träffar mannen som är som klippt och skuren för att vara hjälten i hennes roman vill säga. Självklart blir de kära i varandra, men ska hon våga släppa honom nära efter att ha blivit lämnad framför altaret och med en oanvänd bröllopsklänning hängande hemma i garderoben? Svaret på frågan säger sig väl självt, det är ju trots allt en Harlekin. Läs inte är ett gott råd från mig: Måste dú läsa en Harlekinroman måste det finnas något bättre. Hoppas jag.
Mummel mummel ditt otacksamma stycke
SvaraRaderaHe he mummel mummel sktiböcker mummel mummel ;-)
SvaraRadera