Det Freddie just gjorde i trädgårdslandet kan väl illustrera kvalitén på Markis de Sades författarskap |
Tillsammans med en drös andra böcker, såsom ”Irenes fitta” och ”Tre flickor och deras mor” (behöver jag nämna att jag inte direkt är sugen på att veta vad någon av dessa handlar om....?) ingår denna roman (läs: skitroman) i Vertigos erotiska klassiker. I mitt tycke knappast erotik dock, snarare så långt ifrån det man kan komma.
Det sjukaste och mest perverterade jag någonsin läst. Jag får väl vara tacksam för att de i alla fall inte äter bajs, för allt annat hinns med – incest, våldtäkt, analsex, gruppsex och gud vet allt. Handlingen i korthet är alltså att en ung flicka ska undervisas (läs: utnyttjas) av äldre, perverterade s.k libertiner.
Snacka om snedvriden människosyn! Allt är tillåtet bara man själv njuter av det, oavsett vad man gör mot andra. Allt, ja verkligen allt, är tillåtet. Mord är tillåtet bara du själv tycker att det är kul och självklart är det inget brott att ta livet av spädbarn. Det är bara att ta livet av dem om du varit puckad nog att bli gravid. Varför ska den oansvariga kvinnan lida, menar författaren, när det är så enkelt att mörda ett nyfött barn. Ja, barnamord är faktiskt en mänsklig rättighet.
Börjar nästan sitta och tycka att det är synd att ingen praktiserade detta (läs: författarens mor) när författaren blev till, då hade jag sluppit sitta och läsa denna skit (tack och lov i alla fall inte bokstavligt).
Och det här satt jag alltså och läste på bussen till och från jobbet. ... he he. Hade med mig en extra bok i väskan att ta upp ifall någon medresenär satte sig bredvid. Jag menar man vill inte direkt riskera att medräsenären tar en kik över axeln på en och får syn på representativa stycken som detta:
- Eugenie: Å, min kära vän, låt mig runka denna vackra lem
- Dolmance: Som det går för den lilla rackarungen... hennes anus sluter sig om mitt finger så att det nästan klipps av... det skulle vara härligt att rövknulla henne just nu!
Ursäkta mig, men jag måste ta en paus i recenserandet för att gå och kräkas lite i min egen mun.
I utgivarens förord till romanen pratas det om ynnnesten att få ta del av hans litteratur. Ynnest är kanske inte det substantiv (?) jag skulle välja för att beskriva detta. Snarare motsatsen. Jag kommer inte att, som förläggaren skriver, skratta, provoceras (jo, det stämmer ju i alla fall) och i bästa fall njuta. Enda gången jag skrattar är i efterordet när förläggaren kräker galla över alla som inte inser de Sades storhet.
Stackars Markis de Sades fru, för övrigt, då han verkar ha en minst sagt osund fixering vid analsex. Men javisst ja, skit samma om frugan inte delar samma böjelse, det är ju vad han tycker som spelar roll. Får jag gissa att författaren var en synnerligen dålig älskare?
En bedrift vill jag dock erkänna honom och det är att han lyckas med konststycket att på ett så synnerligen bedrövligt sätt torrt och tråkigt sätt redogöra för orgier och slänga sig med ord som kuk, fitta, rövhål och sperma. Jag gissar att man får leta både länge och väl för att hitta en bok som utger sig för att vara erotisk litteratur som är lika erotikbefriad som denna.
Haha ha haaaaaaaaaa. Jag älskar din recension Sofia! Den gör det nästan värt lidandet med att läsa skiten. Då har det i alla fall kommit något gott från "Månadstemat som Gud glömde" (no offense Alex). // Stina
SvaraRaderaHa ha, glad att kunna stå till tjänst, Stina //Sofia
SvaraRadera