Scott Westerfelds Ful-triologi

Så, då jag har så många recensioner som ligger och väntar på att hamna på vår briljanta blogg får det bli en gemensam recension för Westerfelds triologi om Tally Youngblood. För att lätta upp lite bland all text, och för att det är kul, infogar jag illustrationer (i form av kort) till varje del.

Och vad passar väl bättre så här i juletid än denna bild att få representera den första delen, nämligen "Ful" ?

Ful av Scott Westerfeld



Läskigaste jultomten?

 Visst måste man gilla en bok som inleds med meningen ”Försommarhimlen hade samma färg som kattkräks”.

Första delen i en triologi om en värld där man på sin 16-årsdag opereras om till en snygging, en operation som man anser nödvändig för att ingen diskriminering ska kunna förekomma genom faktorer som hudfärg, längd eller kroppsbyggnad. I en sådan här värld ses det normala som ohyggligt fult och alla icke-opererade är vardagligt kallade fulingar, uglies.

Berättelsen är välskriven, med personer som beskrivs relativt välnyanserat och med en hjältinna som verkligen inte är en hjältinna. Det är vännen Shay och inte vår hjältinna Tally som ifrågasätter operationen och planerar att fly ut i vildmarken till en grupp likasinnade.

Bra uppbyggd värld som känns trovärdig, med högteknologiska snyggingleksaker, en slit-och-släng-mentalitet och människor som är inspärrade i sina städer utan att någonsin se något annat. Blir sugen på att läsa fortsättningen och det måste vara ett gott betyg.

Ful eller snygg? av Scott Westerfeld

Jag vet att jag tycker att hen är snygg i alla fall..

Andra delen i Ful-triologin. I denna har Tally överlämnat sig för att bli snyggingopererad. Efter operationen har hon glömt syftet med att bli snygg, nämligen att testa ett botemedel som ska få bukt med lesionerna i hjärnan – en bieffekt av snyggingoperationen som inte bara gör en snygg, utan även ganska dum. Men trots operationen kan hon inte skaka av sig känslan av att något är fel.

Även i denna del känns världen trovärdigt uppbyggd, men vissa saker blir lite lätt fåniga som när en del snyggingar skär sig för att hålla snyggingdimmigheten borta.

Är också lite undrande till hur snabbt hon glömt bort flörtobjektet David från första boken, och istället med hull och hår kastar sig in i en ny relation, med snyggingen Zane. Men ja, ja, så är hon ju bara en tonåring också så det kan jag väl köpa.




De rätta av Scott Westerfeld

Mer speciell än så här blir man bara inte!

Den sista delen i triologin om Tally Youngblood. Här är hon omopererad igen, men denna gång en riktigt speciell operation, då hon operats om till agent för stadens försvarsstyrka ”Speciella omständigheter”. Operationen har gjort henne till en slags supermänniska, med Wolverine-skelett, omänskligt snabba reflexer och inbyggd radiokontakt via hudantenner med resten av speciella omständigheters specialgäng, de så kallade cutters-gänget. Samtliga medlemmar i gruppen är omoperade snyggingar som skar sig själva för att fortsätta vara bubbliga och hålla snyggingdimmigheten borta.

Som speciell har Tally blivit opererad för att känna förakt med alla som inte är speciella som hon själv, och stackars Zane som på grund av misslyckad medicin för att bli botad från hjärnlesionerna är allt annat än perfekt får henne att må illa. Men istället för att vilja förändra sitt eget sätt att tänka vill Tally få även Zane omopererad till en specialare för att hon ska kunna leva tillsammans med honom.

Lever inte riktigt upp till triologins övriga delar och slutet tycker jag faktiskt är ganska fånigt.

// Sofia